Klimatpåverkan genom Solens cykliska mönster

1. Klimatpåverkan

2. År 1300 – 1850 Lilla Istiden (År 1697 värsta året) Tidigare eror med rikare växt- och djurliv än nu var 5-10 grader varmare och hade flerfalt högre CO2-halter än vi har nu. Lilla Istiden ca 1300-1850 var ofta besvärande kall med missväxt, nöd och svält. Värst anses år 1697 ha varit . Då anses 100.000 människor ha dött i Sverige och 80.000 i Finland. Någon grads uppvärmning och högre CO2-halt sedan Lilla Istidens slut ca 1850 har gynnat växtlighet och skördar. Varma hav gasar ut, och kalla hav löser koldioxid. Långa och djupa istiders kalla hav har i årmiljarder minskat atmosfärens CO2-halt från 80-90 till sena tiders 0,03-0,04 procent. Koldioxid är nu en bristvara för Jordens växtlighet. Koldioxid är växternas livsnödvändiga näring och ger genom fotosyntes atmosfären dess lika livsnödvändiga syre. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Färre lider nöd och svält. Fler har fått det bättre. Temperaturen har ökat o,8 grader

4. Solens stormar styr den globala uppvärmningen Just nu är solens aktivitet på topp. Den varierande strålningen och de kraftiga plasmautbrotten från solen påverkar klimatet på jorden. Den kan vara orsaken till den globala uppvärmningen, hävdar solforskaren Henrik Lundstedt. Mätningar av antalet solfläckar har gjorts sedan 1600-talet, och de visar att aktiviteten på solen varierar regelbundet i en 11-årscykel. Vart elfte år ökar alltså dramatiken runt vår närmaste stjärna, och just nu befinner vi oss i närheten av ett solmaximum. Detta ger oss tillfälle att följa solens varierande aktivitet, söka efter dess orsaker och även studera dess inverkan på jordens atmosfär.

6. Växlande solaktivitet driver klimatet Borrkärnor ur landisar, trädringar, växters klyvöppningar och geologisk och biologisk analys visar att Jordens klimat sedan hundratals miljoner år nära följer Solens växlande magnetiska aktivitet i flera cykliska förlopp: bl. a. ett ca elvaårigt och ett runt 200-årigt. Sedan de elvaåriga cyklerna konstaterats och börjat mätas är vi nu inne i cykel nummer 24. Solmagnetism bildar en skyddande sfär runt solsystemet mot inkommande kosmisk strålning. Denna bildar aerosoler i atmosfären, på vilka vattenånga kondenseras till moln, som i sin tur blir nederbörd. Aktiv sol minskar instrålningen, och tvärtom. Minskad instrålning = färre aerosoler = värmande effekt – och tvärtom (Svensmark, Shaviv m. fl., visat i försök på CERN)). Satelliter har nu registrerat 25 procent minskad solsfär och starkt ökad kosmisk instrålning. Aktiva solcykler är kortare och höjer atmosfärens temperatur något. Passiva cykler är längre och sänker temperaturen. Aktivare solcykler på 1900-talet värmde atmosfären en knapp grad. Men senaste solcykeln (23) var och nuvarande solcykel (24) är både längre och mindre aktiv. Nästa solcykel (25) tycks enligt ledande solfysiker också bli det. Det talar för fortsatt kyligare klimat.

7. Hemligheten med solens aktiva liv Hemligheten med solens aktiva liv ligger i dess magnetiska fält som uppstår strax under solytan. Men det hela börjar i solens kärna där temperaturen är så hög, 15 miljoner grader, att kärnreaktioner kan äga rum . Vätgasens atomkärnor, protoner, slås ihop till helium. I processen frigörs oerhört mycket energi som sedan sprids utåt från centrum.

9. En global uppvärmning väntad För att den föreslagna mekanismen för uppvärmning ska förklara den påstådda uppmätta globala uppvärmningen under de senaste 100 åren behöver vi ha haft en ökad solaktivitet och därmed minskad kosmisk strålning. Har vi haft det? Ja, det är precis vad den brittiske forskaren Michael Lockwood hävdar att han har funnit. Han påvisar en ökning för koronans magnetfält med hela 131 procent sedan 1901. Skulle alltså den globala uppvärmningen av jorden kunna bero på ökad solaktivitet? Och vad kommer att hända med solaktiviteten under de närmaste solcyklerna? Vi kan spana in i framtiden genom att studera utvecklingen hittills, bl a genom mätningar av nitrathalten i iskärnor. Där har man tydligt sett att solaktiviteten har inte bara en 11-årscykel utan också en 80-90-årscykel, den s k Gleissbergcykeln.

11. Helt nyligen har man också funnit ett samband mellan antalet protonhändelser, dvs snabba koronamassutkastningar, och nitrathalten. Av allt att döma ser det ut som om vi just har passerat ett Gleissbergminimum 1980 och därmed ett minimum av antalet protonhändelser. Vi förväntar oss alltså nu allt fler händelser, kanske ända upp till 8-10 gånger fler. Detta skulle i så fall innebära att den kosmiska strålningen minskar och en global uppvärmning är på gång. Den amerikanske forskaren Judith Lean hävdar att vi nu är på väg att nå de höga temperaturer som rådde på jorden under medeltiden.

13. FN:s klimatpanel Klimatpanelen IPCC rekryteras av FN:s medlemsländer. Bara 19 är fulla demokratier (Economist). Ytterligare 57 är demokratier med brister. 38 är blandregimer. 52 är auktoritära eller renaskurkstater. Men alla har en röst var. Ledamöterna i FN:s klimatpanel utses efter rättvise- och jämlikhetskriterier som bl. a. kön, folkgrupp, ekonomi och religion. Resultatet blir mest politiker och funktionärer utan egna klimatkunskaper. Klimatpanelen IPCC skriver sina sammanfattningar för beslutsfattare i rena förhandlingar mellan medlemsländerna. Få är demokratier. Få har egen klimatforskning. Men alla har en röst var. Det gör klimatmötena till politiska huggsexor om finansiering och fördelning av utlovade 100 miljarder USD per år. IPCC låter sammanställa världens klimatforskning i basrapporter. Dessa är mycket osäkra om mänsklig påverkan på klimatet. Men IPCC skärper denna osäkerhet till 95- procentig visshet. Detta tar sedan politiker och media som gällande vetenskap. Tusentals forskare kritiserar IPCC för detta.

14. IPCC:s rapport om konsekvenser av global uppvärmning med 1,5 grad Rapporten drar slutsatsen att mänskligheten endast har ett årtionde på sig att få ordning på klimatet om höjningen av temperaturen skapad av den globala uppvärmningen skall kunna begränsas till 1,5 grad. Rapporten visar att vi redan har nått 1 grads uppvärmning och att nuvarande trender pekar mot 3 grader vid sekelskiftet, vilket skulle få katastrofala effekter för livet på jorden som följd. Rapportförfattarna menar att det krävs förändringar "utan motstycke" för att få ned utsläppen med 45 procent till 2030 och att utsläppen år 2050 ska vara nere på noll, som krävs för att ens ha chans att nå 1,5-gradersmålet. Däribland att kraftigt utöka investeringar i förnyelsebar energi och fasa ut koldioxidutsläpp i energisektorn, men också åtgärder inom alltifrån transportsektorn till markhantering. Rapporten drar också slutsatsen att både minskad klimatpåverkan och koldioxidlagring är nödvändigt för att nå målet på 1,5 grad, samt att det kommer att bli nödvändigt att anpassa sig för ett förändrat klimat

15. IPCC har försummat solens roll för klimatet Är detta enbart spekulationer? Min slutsats är att solaktiviteten spelar en mycket större roll än man tidigare hade trott. Jag anser också att arbetet inom den internationella klimatpanelen, IPCC, har försummat solens roll för klimatet på jorden. För kommittén är solen fortfarande en konstant lysande lampa.

16. Solens aktivitet påverkar klimatförändringen Solens aktivitet påverkar naturlig klimatförändring En ny studie från Lunds universitet har för första gången rekonstruerat solaktiviteten under den senaste istiden. Studien visar att det regionala klimatet påverkas av solen och ger möjligheter att bättre förutsäga ett framtida klimat i till exempel Sverige. Raimund Muscheler, aktiv forskare inom BECC och MERGE är medförfattare till studien. För första gången har ett forskarlag kunnat rekonstruera solaktiviteten vid slutet av den senaste istiden, ca 20 000-10 000 år sedan, genom att analysera spårämnen i iskärnor på Grönland och droppstenar från Kina.

18. Fenomenet bör vara med i klimatmodeller – Lägre solaktivitet kan leda till kallare vintrar i Sverige och Nordeuropa. Det handlar om att solens UV-strålning påverkar den atmosfäriska cirkulationen. Intressant nog visar samma processer att det blir varmare vintrar på Grönland med ökat snöfall och ökad stormaktivitet. Studien visar också att solens olika processer behöver finnas med i klimatmodeller för att bättre förutsäga framtida globala och framför allt regionala klimatförändringar, säger Muscheler.

20. IPCC analysen stämmer inte I den traditionella IPCC-analysen av solens påverkan på klimatet så räknar man enbart med variationer i den direkta instrålningen. Dessa variationer är för små för att kunna förklara stora klimatsvängningar. Men här är ett par publicerade uppsatser som visar att inverkan är mer komplicerad, och större. Det finns en signifikant korrelation mellan solaktivitet, mätt i antal solfläckar och i mängden kosmisk strålning som når jorden, och vindhastigheten i troposfären. Eftersom medelvindhastigheten i troposfären har stor betydelse för klimatet så borde denna effekt, och inte bara den direkta instrålningen, räknas in i solens totala påverkan.

21. ATT Solen påverkar klimatet rapporterade William Herschel redan 1801, då han funnit ett samband mellan klimatet och det cykliskt varierande antalet solfläckar. Ändå har klimatpanelen IPCC envist negligerat solforskningen och hävdat att Solens verkan är obetydlig. Ingen verkan av halten koldioxid har kunnat mätas. Willie Soon är en av de främsta klimatforskarna i USA. Han har studerat dynamiken i klimatets processer. Det är en missuppfattning att en global medeltemperatur kan beskriva klimatet, då dess förändringar är olika på de båda halvkloten och även på olika breddgrader. Solens aktivitet påverkas av planeternas läge i sina banor. Jordens bana runt Solen varierar. Alla dessa svängningar med olika långa perioder överlagras varandra. När vi förstår detta mönster, kan vi bättre förutsäga klimatförändringarna.

22. IPCC räknade fel Nils-Axel Mörner är en av världens främsta experter på havets nivå. I decennier har han besökt många kritiska platser, ex.vis Maldiverna, Kiribati och Bangladesh. Där har ingen stigning alls noterats eller endast en mm/år. IPCC:s förutsägelse om 1 meter till 2100 kan endast förklaras av att de missat att det är 20 grader kallare ovanpå Grönlands is. Solen har nu gått in i en passiv fas med svagt magnetfält. Det släpper fram många kosmiska partiklar, som gynnar molnbildningen. Mera moln reflekterar mer av Solens värme. Nu kan vi således vänta oss att klimatet blir kallare. Parisavtalet är alltså helt meningslöst.

23. 130 meter upp på 10 000 år (Världshaven) Havet stiger knappast alls Sedan den senaste istidens slut för 12-10.000 år sedan har smältande landisar höjt världshavens yta med ca 130 meter. Snabbast steg den under postglaciala klimatoptimet för 7-5.000 år sedan. Nu stiger den med 1-2 mm per år enligt mätningar i hamnar men i minskande takt. På vissa håll (bl. a. i Norden) stiger landet efter istiden. På andra sjunker landet bl. a. under tektoniskt tryck (t. ex. Bangladesh).

24. Bangladesh

25. Havsströmmar i en 60 års cykel påverkar storleken på isarna Havsisars utbredning runt Nordpolen och Antarktis styrs av havsströmmar i en 60-årig cykel. I 30 år har varmt vatten gått mot norr, så att isen där krympt som på 1880- talet. Då minskar varmt vatten mot söder. Isen där har växt. Nu sker det motsatta i 30 år. (havisareal halvkugle). Isbjörnen utrotas Isbjörnar har överlevt både istid och varmare klimat i minst 100.000 år. Aktuella mätningar visar 25- 30.000 djur, fem gånger fler än för 40-50 år sedan. Deras största hot var jakt. Värme är inget hot (nunatsiavut manager). Smältande landisar på Landisen på Antarktis är ett par km tjock med under 50 Grönland och Antarktis minusgraders årsmedeltemperatur. Isen tycks nu växa! På höjer världshavens nivå då mera is i vattnet höjer havsnivån. På Grönland når isen mer än 3 km höjd. Där är det 10-20 grader kallare än vid havet. Om klimatet blir 4 grader varmare, tinar isen bara längs marken i söder, vilket höjer havet med mindre än 1 mm/år.