E N D
Gotland under 1300 - talet Under 1300-talet började högkonjunkturen för Gotlands och Visbys handel att vika. Lübeck blev en allt viktigare handelshamn, och gutarnas handelsmonopol i österled bröts. Cirka 1350 drabbade digerdöden ön. År 1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på öns västkust, och krossade slutligen den dåligt utrustade bondehären vid ett oerhört blodigt slag utanför Visbys murar. Staden ska då ha öppnat sina portar och blivit hårt brandskattad, men de historiska fakta är osäkra. Klart är dock att kombinationen av digerdöd och krig minskade Gotlands befolkning mycket kraftigt. En lång nedgångstid för ön började. I slutet av 1300-talet blev Gotland tillhåll för sjörövare, de så kallade vitaliebröderna. Ön blev under lång tid en spelboll i den nordiska politiken. I olika omgångar erövrades Visby av Tyska orden, av drottning Margaretas unionstrupper, av Erik av Pommern, av Kristofer av Bayern och av Karl Knutsson. 1525 ska lübeckarna ha bränt en stor del av Visby.
Vitaliebröderna Vitaliebröderna (även fetaliebröderna) var en grupp sjörövare som främst 1391–1398, under avsättningskriget mot Albrekt av Mecklenburg, härjade i Östersjön. De fanns kvar som kapare i Östersjön ända till 1430- talet, dock med allt mindre styrka. Ordet kommer från tyskans Vitalienbrüder, av lågtyskans Vitalie – proviant, ur latinets victualia – livsmedel; de förde proviant till det av Albrekts trupper fortfarande hållna, av Kalmarunionen belägrade Stockholm. Vitaliebröderna var förmodligen organiserade som ett gille, ett brödraskap med vissa initiationsritualer. Deras fältrop var: Guds vänner och allas fiender! (Gottes Freund – aller Welt Feind!). Nordsjön och Östersjön under 1400-talet: viktiga hamnar och städer för vitaliebröderna. Helt enkelt ett Piratgäng
Vitaliebröderna I slutet av 1300-talet dök en grupp pirater som kallades vitaliebröderna upp i Östersjön. De flesta härstammade från norra Tyskland. Vitaliebröderna bildades i samband med belägringen av Stockholm 1389. Albrekt av Mecklenburg var svensk kung och en mycket impopulär sådan. Hans impopularitet ledde till att den svenska adeln med hjälp av framförallt Danmark inledde ett krig mot Albrekt. Albrekt besegrades och fängslades varpå hans allierade tyskar i Stockholm blev belägrade. För att undsätta Albrekts allierade i Stockholm drog flera av hans tyska släktingar och vänner ihop en grupp vilda och bångstyriga unga män från den tyska lågadeln. Dessa ynglingar fick till uppgift att smuggla in förnödenheter, viktualier på äldre svenska, till Stockholm. De lyckades med sitt tilltag och fick därmed sitt namn, viktualiebröderna eller vitaliebröderna. Albrekt av Mecklenburg (tyska: Albrecht III. von Mecklenburg), född cirka 1338 i Mecklenburg, död 1 april 1412 i Doberan i Mecklenburg, var kung av Sverige och hertig av Mecklenburg-Schwerin mellan 1364 och 1389 respektive 1379 till 1412. Han var son till hertig Albrekt II och den svenska prinsessan Eufemia Eriksdotter och med honom infördes obotrithövdingen Niklots furstehus (även kallat Mecklenburgska ätten) i den svenska regentlängden.
Blir till svensk kung Albrekt av Mecklenburg (vänster), med sin far (höger), från målning i Mecklenburgsk krönika. Albrekt avbildats med Sveriges tre kronor medan fadern också håller i Mecklenburgs vapen. Albrekt av Mecklenburg var den förste kungen att använda tre kronor som riksvapen. Han ansåg att han inte kunde använda den tidigare riksymbolen, den avsatte folkungens lejon, men inte heller sitt fädernevapen, ett krönt svart tjurhuvud eftersom detta fördes av hans far som var regerande hertig av Mecklenburg.
Pirater För att undsätta Albrekts allierade i Stockholm drog flera av hans tyska släktingar och vänner ihop en grupp vilda och bångstyriga unga män från den tyska lågadeln. Dessa ynglingar fick till uppgift att smuggla in förnödenheter, viktualier på äldre svenska, till Stockholm. De lyckades med sitt tilltag och fick därmed sitt namn, viktualiebröderna eller vitaliebröderna. Albrekt däremot lyckades inte behålla sin krona och fick lämna Stockholm och Sverige. När belägringen av Stockholm var över hade vitalianerna inte längre något uppdrag men de trivdes med sitt äventyrliga liv och inledde nu en karriär som allmänna pirater på Östersjön. Det som gjorde vitaliebröderna speciella och gav dem deras "Robin Hood-rykte", var det faktum att de var de första piraterna i den kristna historien som inte betalade sina besättningsmän en fast (om uppdraget var lyckat det vill säga) betalning på samma sätt som om det var ett fartyg i handelsflottan. Vitaliebröderna delade istället på vinsten. Givetvis fick kaptener och andra med högre befattning en större del av kakan, men alla delar var relaterade till vinsten. Det var detta sätt att fördela bytet som gav dem det andra namn som de är kända under, framförallt i Tyskland, "de Lijkdeelern" på lågtyska – "de som delar lika" skulle man kunna översätta det till. I Friesland berättas det även historier om hur de delade med sig till de fattiga, något som är betydligt svårare att belägga historiskt.
Sjörövare Käpplingemorden Vitaliebröder avser i svensk historia de kapare, främst nordtyskar, som ställde sig i mecklenburgsk tjänst sedan kung Albrekt 1389 tillfångatagits av drottning Margareta efter slaget vid Åsle. Deras avsikt var att undsätta det av Albrekts tyska trupper ännu hållna Stockholm och återinsätta kungen på den svenska tronen. Vitalianerna lyckade också undsätta Stockholm, men gjorde samtidigt sig skyldiga till mord, bland annat fängslades 60 svenska borgare på Helga lekamens natt den 13 juni 1389, torterades i rådstugan och fördes sedan till Käpplingeholmen (i dag Blasieholmen) där de spärrades in i ett hus som tyskarna satte eld på – de så kallade käpplingemorden. Käpplingemorden kallas den händelse i Stockholm på 1300-talet då 70 svenskar spärrades in i en ladugård, varefter byggnaden stacks i brand. Händelsen skedde en natt i juni 1389 eller 1392 Käpplingeholmen var namnet på en holme som idag motsvaras av Blasieholmen. Stockholm hade sedan 1250-talet förbindelser med Hansan och de tyska handelsstäderna. Kontakterna föranledde stor invandring av tyska handelsmän och administratörer. Snart utgjorde tyskarna det ledande skiktet i staden. Den tyska dominansen kulminerade när Albrekt av Mecklenburg valdes till Sveriges kung 1364. Svenska stormän som ville ha bort Albrekt allierade sig med drottning Margareta, som besegrade tyskarna i slaget vid Åsle 1389. Segern gjorde Margareta i praktiken till regent över Sverige, förutom Stockholm där tyskarna höll stånd. Den 14 juni 1389 tågade tyska hättebröder, soldater och köpmän på Stortorget och samlades vid Kåkbrinken. En anklagelseskrift med namn på 76 svenska förrädare som skulle gripas lästes upp. En del låstes in på slottet, andra forslades till Gråmunkeholmen (Riddarholmen) för att torteras. Den 15 juni brändes en Jöns Kabbemagher och en Lars Uphughom på bål tillsammans med en Gregers Röde. roddes slottets fångar över till Käpplingeholmen. Där låstes de in i en byggnad som tändes på. Den lägsta siffran för antalet offer under Käpplingemorden är 15, den högsta 76.
Kåkbrinken i Gamla stan, Stockholms kommun är den gränd/brink, som förenar Stortorget med Munkbron. Det äldsta belägget för namnet är från år 1477, då nämns en gård, belägen nidhan fore kaakbrinken. I Tänkeboken från år 1496 ges en närmare beskrivning av gränden; then grenden som ret nider löper vester af stora torghit fran kaakin som kallas Kakbringkin. Den äldsta uppgiften om kåken på Stortorget, som gett gränden dess namn, återfinns i berättelsen om de så kallade Käpplingemorden från 1400-talets förra hälft. Där talas det om några män som kommit från slottet och blifuu stande widher kakin. Kåkbrinken
Blasieholmen Det äldsta kända namnet på denna lilla holme är Käpplingen (Käplingen) och det förekommer i den medeltida berättelse om den händelse som brukar kallas Käpplingemorden. Den berättar om hur ett antal stockholmsborgare togs tillfånga av tyskar och brändes inne i ett hus. Detta skulle ha inträffat 1389 eller 1392 men det är osäkert om historien är sann. Blasieholmen Blasieholmen från Helgeandsholmen Blasieholmen från Helgeandsholmen 1696. Från vänster märks bland annat 1696. Från vänster märks bland annat Wachtmeisterska Wachtmeisterska palatset, palatset, Bååtska palatset, de la palatset, de la Gardieska Gardieska huset, Holmkvarnen och Holmkyrkan. Holmkvarnen och Holmkyrkan. Bååtska huset,
År 2013 Blasieholmen