Barnsamtal

1. Barnsamtal av Peter Tegebo KKME – LivsfrågorOktober 2007

2. • Framtiden • Ville ha svar på: - känner barn sig oroliga inför framtiden?

3. • Frågor • • Genom att ställa frågor om: - vad man allmänt tror om framtiden • framtiden för vår jord • den egna framtiden

4. 5 barn i åk 33 pojkar – 2 flickor • Valdes ut tillsammans med handledaren. • Berättade för barnen vad jag skulle göra och varför (inte ämnet). Därefter fick de bestämma om de ville vara med. • Skickade bara ut brev till dessa fem barn. • Barnen •

5. • Samtalen • • Samtalen varade mellan 10-15 minuter. • Valde att prata med fler barn men lite kortare tid. • Satt bredvid varandra i en soffa med MP3- spelaren på bordet framför. • Under alla samtal satt vi vända mot varandra.Samtalen kändes bekväma.

6. • Frågorna • • Använde samma frågor till alla barnen, med vissa omformuleringar vid behov. • Kom på fler frågor/vinklingar efter hand. • Använde mycket ’undrande frågor’ men även ’emotionella frågor’ för att få reda på hur de känner inför framtiden. • Blandade svåra och lätta frågor.

7. Barnen: • Inget direkt kroppsspråk under samtalen. • De flesta höll väldigt bra ögonkontakt under samtalet. Speciellt en flicka. • Lätt att föra en diskussion med de flesta, någon lite blygare. Intresserade. • Någon funderade lite längre, men kom sedan med bra svar. • Frågorna •

8. Intervjuaren: • Svårt att ställa enkla och raka frågor utan att behöva omformulera sig. • Lärde sig efter hand att vinkla frågan om de t.ex. gav ett väldigt kort svar. • Kom på nya frågor under tiden. • Frågorna •

9. Ämnet ’Framtiden’ var lite för abstrakt. • Trodde att fler barn skulle ha mer framtids-drömmar ”à la Science Fiction”. • Många barn har inte tänkt så mycket på framtiden. • Ämnet •

10. • Frågor & svar • Vad är framtiden? ”Något nytt som kommer…” ”Lite längre fram i tiden…”

11. • Frågor & svar • När är framtiden? ”Imorgon, om ett år, flera decennier, sekel och hur långt fram som helst…” ”Nu, nu, nu, nu…” ” När min lillasyster (2 mån) blir jobbig (2-3 års ålder)”

12. När du tänker på framtiden, hur känns det då? ”Bra, spännande, man vet inte vad som kommer att hända…” ”Trist, man kommer att lämna barndomen så fort… Tiden bara rusar iväg… Man får ta dagen som den kommer, man får se…” • Frågor & svar •

13. Hur kommer vår jord att se ut i framtiden? • Hälften tror att den kommer att bli bättre, för att vi kommer att ta hand om den på ett bättre sätt. • Det är inte läskigt att vi kommer att förstöra den. • Man har inte tänkt så mycket på det • Frågor & svar •

14. Hur skulle du vilja att det blev i framtiden? • De flesta har inte tänkt så mycket på det. • ”Vill att det ska vara hästar som ska vara fria som i andra länder…” (Vildhästar) • ”Mer barnvänligt, bättre bilar, ska inte kosta så mycket, INGA KRIG.” • Frågor & svar •

15. Personliga frågor om framtiden?Hur kommer skolan att se ut i framtiden?(som man frågar får man svar) ”Lite avlång och lite hög… och lite roligare färger.” Vad vill du bli när du blir stor?- Alla visste vad de ville bli. Familj?”Vet inte – orkar inte tänka på det.” • Frågor & svar •

16. Avslutade med att fråga om det är något mer du kommit på om framtiden. ”Längtar inte till att bli vuxen. Vill veta vad som ska hända i framtiden.” ”Hur kommer årstiderna att se ut… och klockorna. Kanske fler visare för att man har kommit på en till tid… Hur ser kläderna ut?” ” Har kommit på en egen måttenhet- drillimeter… inte ens pappa förstår…” • Frågor & svar •

17. Sammanfattning • Inget barn är direkt rädd eller orolig inför framtiden. • Man är inte orolig för att vi ska förstöra jorden även om några tror att den kommer att bli sämre. • Alla vet vad de vill bli när de blir stora. • Familj är inte så viktigt just nu. • Frågor & svar •

18. Hade inga större förväntningar inför samtalen. Men samtalen var väldigt roliga att göra. • Barn är barn – aldrig förutsägbara. Man tror man vet vad de ska svara, men… • Viktigt att kunna omformulera frågorna. • Tekniken är viktig att ha bra koll på i god tid. • LÄRT MIG LITE MER OM HUR BARN TÄNKER. • Egen lärdom •

19. Barnsamtal av Peter Tegebo KKME – LivsfrågorOktober 2007