Mellankrigstiden

1. Mellankrigstiden

2. Ideologiernas kamp I • Fascismen poängterade att staten var viktigare än individen. Man hyllade styrka och våld och såg ner på svaghet, delvis kom tankarna från Socialdarwinismen. En stark ledare skulle leda folket och lydnad var viktigt. Militären ansågs viktig medan man var klart antikommunistisk, antiliberal och antidemokratisk. Däremot var man inte tydligt rasistisk. • Rasism kan definieras som tron att människor kan delas in i olika tydliga raser och att dessa har tydligt olika egenskaper. Dessa egenskaper är genetiska. • Nazismen (Nationalsocialismen) liknar till stor del fascismen. Man hyllade styrka och våld och såg ner på svaghet. Men dessutom la man till en extrem rasism där den judiska rasen förstås ansågs stå lägst i rang. Lite förenklat kan man kanske säga: fascism + rasism = nazism. Svastika Propagandabild mot judar.

3. Ideologiernas kamp II • Kommunismen härstammade från Karl Marx och Friedrich Engels som levde på 1800-talet. De menade att arbetarna i alla länder borde förena sig och göra revolution mot det orättvisa klassamhället där industriägarna ägde nästan allt. De trodde att historien hade en förutbestämd utveckling och att kapitalismen skulle följas av revolution och ”arbetarnas diktatur”. Som kommunismen utvecklades i Sovjet och många andra stater blev den liksom fascismen och nazismen antidemokratisk och staten ansågs mycket viktigare än individen. • Liberal demokrati kan väl sägas vara det som vi i väst har idag. Betoning på individens frihet är viktig. Demokrati där yttrandefrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet etc. poängteras i liberala demokratier. Under mellankrigstiden var den klart hotad. Lenin framför symbolen för kommunismen, hammaren och skäran.

4. Svaga demokratier • I många stater i Europa hade man efter Första världskriget fått demokrati. Men det fanns ofta väldigt många partier och det var väldigt svårt att bilda stabila regeringar. • I många stater blev det vanligt med regeringskriser var och vartannat år. Ekonomin var ofta ganska dålig och många var arbetslösa. I många länder började alltfler människor tvivla på demokratin. Man ville ha en stark ledare. • I många länder växte kommunistpartierna snabbt. Alla hörde ju talas om vad som hände i det nya Sovjet och många arbetare ville ha snabba förändringar i de orättvisa samhällena.

5. Italien och Mussolini • I Italien var arbetslösheten hög, demokratin fungerade dåligt och kommunisterna spred oro över landet. • Journalisten Benito Mussolini ville ha ordning och reda och var stark motståndare till kommunismen. Dessutom drömde han om att återupprätta romarriket och ville göra Italien till en stormakt. Han bildade det nya partiet Fascisterna. • I oktober 1922 tågade Mussolini tillsammans med tusentals av sina partianhängare (svartskjortor) mot Rom. Han lyckades övertala kungen att överlämna makten till honom. Han förbjöd snabbt kommunistpartierna och snart alla andra partier också. Bara fascisterna var tillåtna. Benito Mussolini

6. USA • USA under mellankrigstiden präglades bl.a. av jazzens framväxt, växande ekonomi under 20-talet, spritförbudet och efterföljande gangstervälden med t.ex. Al Capone. • Ekonomin visade sig dock bygga på en galen aktiemarknad och 1929 sprack bubblan. Folk förlorade massvis med pengar, företagen sa upp folk och arbetslösheten steg i höjden. Depressionen var kommen. • 1933 blev Franklin D. Roosevelt ny president. Han följde ekonomen John Maynard Keynes nya tankar och införde The New Deal. Ekonomin vände sakta uppåt igen.

7. Sovjetunionen • Efter revolutionen 1917 rasade det blodiga inbördeskriget ända till 1922. Lenin tvingade bönderna in i kollektivjordbruk och den gamla adeln utrotades nästan. Den hemliga polisen, Tjekan, fängslade massor av folk som motsatte sig Lenins idéer. • Strax innan han dog hade maktkampen inom partiet redan börjat. Den stod mellan Trotskij och Stalin. Lenin varnade sina närmaste för att utse Stalin, men denne lyckades ändå manipulera sig till makten på olika sätt när Lenin hade dött 1924. • Stalin lät utvisa Trotskij (och lät 1940 mörda honom i Mexiko). • Hans ekonomiska politik orsakade hungersnöd och 6 miljoner tros ha dött av svält. 1936-1938 utfördes stora utrensningar eftersom Stalin var paranoid. Folk angav varandra och massor av avrättningar och deporteringar till GULAG skedde.

8. Fascismen i Spanien • Liksom i resten av Europa var spänningarna mellan vänstern och högern väldigt stor i Spanien. 1936 vann vänstern, Folkfronten, valet. Men extremhögern och militären ville inte finna sig i detta. • Generalen Fransisco Franco startade med hjälp av Falangisterna ett försök att ta makten med våld och det hela utvecklade sig till ett mycket blodigt inbördeskrig 1936-1939. • Båda sidor gjorde sig skyldiga till fruktansvärda övergrepp. Civila avrättades om de misstänktes ha fel åsikter.

9. Guernica • Sovjet stödde Folkfronten med vapen och frivilliga från många europeiska länder deltog i kampen mot fascisterna. Tyskland och Italien stödde Franco. Hitler såg detta som ett utmärkt tillfälle att öva sina nya vapen och speciellt berömt är bombningen av Guernica 1937. • Falangisterna vann och Spanien blev inte demokratiskt igen förrän efter hans död 1975.

10. Kina och Japan • Kina var svagt och splittrat under denna tid. Kommunisterna, under Mao Zedongs ledning, slogs mot högern, under Chiang Kai-sheks ledning. • Japan styrdes av militären och ville expandera. Japanerna gick med i Axelmakterna. 1937 anföll Japan och Mao och Ching lyckades faktiskt enas för att slå tillbaka japanerna. Japan tog östra Kina medan Mao och Chiang behöll det inre och västra av Kina. • Japanerna begick fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkningen i både Kina, Korea och i andra områden. I dåtidens huvudstad Nanking tror man att mellan 200 000 och 400 000 civila mördades, bl.a. genom att de begravdes levande och användes som levande måltavlor vid bajonetträning! • Ännu idag är Japans förhållande med många grannländer mycket spänt.

11. Tyskland • Tyskland var mycket försvagat efter Första världskriget. De hårda kraven i Versaillesfreden, framför allt kravet på skadestånd, gjorde det mycket svårt att få igång ekonomin. Man tryckte upp massor med sedlar för att kunna betala på skulden men då utbröt hyperinflation. Den svaga demokratin misslyckades gång på gång i början av 20-talet med regeringskriser och nyval som följd. Folk började tvivla på demokratin. • Vi mitten av 20-talet hade ekonomin ändå börjat återhämta sig en aning, men då kom nästa smäll: börskraschen i USA och den efterföljande depressionen.

12. Hitler tar makten • Adolf Hitler hade under tidigt 20-tal blivit partiledare för Nationalsocialisterna och försökte 1923 göra en kupp i München. Hitler hamnade i fängelse i några månader. Det var då han skrev sin bok: Mein Kampf. I denna beskrev han utförligt, på bedrövligt språk, hur han Tyskland åter skulle bli en stormakt och hur judarna skulle utrotas från den tyska jorden. • I slutet av 20-talet präglades Tyskland av gatustrider mellan olika högerextrema partier som nazisterna mot olika vänsterextrema grupper som kommunisterna. • Nazistpartiet ställde upp i valen och fick som mest 37,3 % av rösterna och blev 1932 det största partiet. Presidenten Hindenburg erbjöd Hitler posten som Rikskansler 1933. • När Hitler väl hade kontroll över riksdagen förbjöd han snabbt kommunisterna efter ett fejkat attentat mot riksdagshuset. Snart var alla andra partier också förbjudna.

13. Hur kunde han få makten? • Efter freden i Versailles hade Tyskland blivit ett försvagat land i kaos. Eftersom tyskarna faktiskt inte hade förlorat på slagfältet 1918 började Hitler använda sig av ”dolkstötslegenden” i sina tal. Tyskarna hade blivit förrådda av de fega generalerna som styrdes av judar och kommunister. • Han var en mycket skicklig talare och han lovade vad som helst för att få folk att rösta på honom. Han hade enkla svar på svåra frågor: allt var helt enkelt judarnas och kommunisternas fel! • Hans medhjälpare och så småningom propagandaminister Joseph Goebbels var mycket skicklig när det gällde att påverka folkets sätt att tänka. De såg till starta med barnen, i skolan och i de speciella ungdomsförbunden som Hitler Jugend.

14. Inrikespolitiken 1933-1939 • När Hitler hade fått makten såg han till att snabbt bryta mot de flesta överenskommelserna från Versaillesfreden. Tyskland började rusta upp armén, flygvapnet byggdes upp igen och motorvägar byggdes. Det var förstås förberedelser för kriget han ville ha, men många arbetslösa fick jobb på det här sättet. • 1935 infördes Nürnberglagarna. Dessa förbjöd arier och judar att gifta sig. Judar betraktades inte längre som medborgare och de fick inte längre ha ett statligt arbete. Efter hand beslagtogs judiska egendomar och judar började skickas till fångläger, koncentrationsläger. • 1936 fick Berlin arrangera OS och Hitler gjorde detta till ett propagandanummer förstås. Han var nog inte helt nöjd med att Jesse Owens blev OS-kung.

15. Utrikespolitiken 1933-1939 • Utrikepolitiskt började Hitler kräva tillbaka områden som Tyskland hade förlorat i freden 1919 och områden där det fanns tysktalande befolkning. Han påstod att tyskar blev förföljda i andra länder. • 1936 ingår Hitler och Mussolini en allians, Axelmakterna, och lite senare anslöt sig även Japan som styrdes av militärer och var mycket aggressivt och antidemokratiskt. • När han väl hade fått en stark krigsmakt ställde han hårdare krav och demokratierna, Storbritannien och Frankrike var alltför konflikträdda för att sätta hårt mot hårt. I mars 1938 tog han makten över sitt hemland Österrike genom en kupp. • På hösten 1938 krävde han Sudetlandet från Tjeckoslovakien. En konferens hölls i München – utan tjeckerna – och britterna och fransmännen fick papper på att Hitler bara ville ha Sudetlandet. På våren 1939 hade han dock tagit hela Tjeckien och gjort Slovakien till en lydstat.

16. Forts. utrikespolitiken • Sommaren 1939 kom det tredje kravet: Tyskland ville ha delar av Polen, men nu sa Storbritannien och Frankrike nej. • De flesta i Europa var vid det här laget oroliga för ett nytt krig. De naturliga huvudfienderna skulle då vara inte bara Tyskland och de demokratiska staterna Storbritannien och Frankrike, utan framför allt Tyskland och Sovjet. Hitler var ju extremt antikommunistisk. • Därför var förstås bestörtningen extra stor när man i radionyheterna fick höra att Tyskland och Sovjet hade ingått ett icke-angreppsavtal. 23 augusti hade man skrivit under det s.k. Molotov-Ribbentrop-avtalet. Förutsättningarna för ett nytt krig var nu färdiga!