Buddhismen II

1. Buddhismen II • Buddhismen i Indien. • Indien har varit enat endast fem gånger under sin historia. Ashoka enade landet på 200-talet f.v.t. och främjade buddhismen. • Under Gupta-riket (320-550) försvagades buddhismen i centrala Indien. I nordväst och nordöst uppstod den sista inriktningen av buddhismen, tantrisk buddhism eller Vajrayana.

2. Buddhismens förhållande till hinduismen • Buddha tog avstånd från fyra teman i den vediska traditionen: de heliga hymnerna i Veda, eldkulten, gudavärlden och den hierarkiska samhällsordningen (klasserna). • Buddha förnekar substanstanken, att den finns en grundläggande substans i världen (brahman). Världen är en förändring utan underliggande substans. • Buddhismen var en shramana-rörelse, men en sådan som var en medelväg mellan askes och njutning. • Buddhismen påverkade i sin tur den senare hinduismen

3. Buddhismens historia Indien • Det hölls fyra rådsmöten för buddhisterna fram till c:a 100 e.v.t. • I Rajagriha strax efter Buddhas död samlades 500 munkar och testerna reciterades som skulle bli Palikanon. Vinaya, Sutra och Abhidhamma-pitaka. • Det tredje mötet hölls under kejsar Ashokas tid och efter det uppkom förmodligen de 18 hinayana-skolorna. • Klosterväsendet uppkom utifrån att munkarna stannade på ett ställe under regntiden där det senare byggdes kloster. • Sanghan kom att bestå av bhikshu, bhikshuni, och lekmännen upāsakas och upāsikās.

4. Theravādabuddhismens texter, s.143 • Tripitaka består av Vinaya: regler för munkar och nunnor; Pratimoksha-reglerna som är klostersamfundets juridiska system. Sutra: Buddhas tal och samtal; Abhidharma: vidare systematiseringar av läran. • Ashoka skapade idealet för den buddhistiska härskaren. Satte upp pelare runtom i riket med buddhistiska inskrifter.

5. Tidigabuddhistiska gruppbildningar • Redan på det andra rådsmötet uppkom två grupper: Mahāsānghika och Sthaviravāda. Dessa två kallades senare av Mahayana-buddhisterna för Hinayana, den lilla vagnen, i motsats till dem själva som kallades den stora vagnen. • Man räknar med 18 olika hinayanaskolor (s.146), varav sthaviravada, sarvastivada, vibhajyavada och mahasanghika var de viktigaste. Sarvastivada var den starkaste, särskilt i Nordvästindien där sedan mahayana-skolorna uppkom. • Vibhajyavada splittrades i två grupper, theravada och mahisasaka, ganska snart. På Sri Lanka dominerade theravada och det har så förblivit i Sydostasien.

6. Mahāyānabuddhismen • Mahāyāna växte fram i tiden mellan 200 f.v.t. och 100 e.v.t. Dess viktigaste fästen i Indien var från början i Kashmir och Andhra Pradesh i Sydindien (Nāgārjuna). • Varför uppkom Mahāyāna? - En kritik av helighetsidealet i hinayānaskolorna, dvs arhat-idealet. Arhaten hade fått en maktställning som var stor eftersom han ansågs ofelbar. - Dyrkan av Buddha-reliker kan ha lett till att lekmännen fick en större roll. - Mahāyāna började som en bokkult som skall ha uppstått bland människor som predikade och tillbad särskilda texter. Texterna hade tidigare traderats muntligt, men började nu skrivas ner. • Det första belägget för skriftspråk efter Induskulturen är belagt från 258 f.v.t. Pālitexterna skrevs ner c:a 100 år senare. Mahāyāna-anhängarna började skriva ner sina texter strax efter år 0.

7. Mahāyānabuddhismens karakteristiska drag • Bodhisattvaidealet var inte helt nytt men övertog arhatens roll. Utgångspunkt: alla levande varelser har bodhicitta ”tanken om uppvaknandet”. Alla är därför på väg mot upplysningen. Alla kan om de vill ta ett bodhisattvalöfte som innebär att man ska sträva efter att bli en bodhisattva och inte gå in i Nirvana förrän alla andra levande varelser har gjort det. Vissa s k himmelska bodhisattvas blir permanentade som Mañjushri, Avalokiteshvara och Tārā. • Det utvecklades 10 bodhisattvastadier och vägen att komma dit kallas prajñāpāramitā ”vishetens fulländning”. På den tionde nivån bor bodhisattvan i en himmel, men kan fortfarande verka i världen.

8. Tomhet, himmelska buddhor, Buddhas tre kroppar • I Mahāyāna är även dharmas, energiblixtarna, inbillning och personerna är tomma (shunya). Fenomenen uppstår i ömsesidigt beroende och är ingenting i sig själva. • Bodhisattvan kan genom sina enorma meriter (punya) hjälpa andra genom att överföra sina meriter på dem. • Mahāyāna utvecklade en ny kosmologi med himmelska buddhor som fanns många, var och en med sitt buddhafält (buddhakshetra). • Buddhas tre kroppar, eller ibland fyra, utvecklades i yogācāra-filosofin. Buddha kan uppenbara sig på tre olika sätt beroende på mottagaren. Nirmānakāya (framträdelsekroppen), sambhogakāya (njutningskroppen) och dharmakāya (lärokroppen), som är den yttersta verkligheten. Buddha visar sig för människorna som framträdelsekroppen, njutningskroppen blir synlig för bodhisattvorna.

9. Texter i Mahāyāna. • Några av de viktigaste är: Prajñāpāramitāsutrorna där visheten (prajñā) prisas som det högsta; Blomstergirlangssutran (Avatamsakasutra) som proklamerade bodhisattvatanken och Lotussutran (Saddharmapundarikasutra) där ordet mahayana nämns för första gången. Även talas om tre typer av buddhister, Shravakas, pratyekabuddhor och bodhisattvor.

10. Mahāyānafilosofi: madhyamaka och yogācāra • Nāgārjuna ca 150-250 e.v.t. är den indiska buddhismens störste filosof. Han skrev texten Mulamadhyamakakārikā (verser om Medelvägen) som är grunden till madhyamakafilosofin. • Han förnekar där existensen av egenart (svabhāva) och det innebär att dharma-teorin måste förkastas. • Nāgārjuna förkastar varat, intet och blivandet och då återstår bara tomheten, shunyatā. • I den fyrfaldiga negationen (catushkoti) visar Nāgārjuna att våra begrepp är logiskt självmotsägande och tomma på innebörd. Språket fungerar inte på den nivån.

11. Forts. Nāgārjuna • Det finns enligt Nāgārjuna fyra möjliga teorier om förhållandet mellan faktisk orsak och faktisk verkan: 1) identitet, 2) skillnad, 3) identitet och skillnad samt 4) varken identitet eller skillnad. • 1) man kan inte säga att orsak och verkan är identiska eftersom de då skulle inte gå att skilja åt. Det går inte att förklara förändringen på det sättet. • 2) Verkan är en ny företeelse i förhållande till orsaken. Enligt Nāgārjuna finns ingen förbindelse däremellan (jfr David Humes kritik av samma sak i europeisk filosofi) • 3) Man kan inte hävda både identitet och skillnad, vilken är då identisk och vilken är olik? • 4) Om man hävdar den möjligheten blir förändring bara beroende av tillfälligheter. Då blir induktionen omöjlig. Det kan inte heller förklara förändringen. Man skulle inte veta att någonting har någon effekt.

12. Nāgārjunas egen teori • Nāgārjuna lanserar en medelväg. Det går att visa att varje system är självmotsägande och därför finns ingen lösning genom logiken. Den yttersta sanningen är att världen är obegriplig och inte kan uttryckas i ord. Ett tings tomhet är därför dess tathatā, sådanhet. • Det finns enligt madhyamaka ingen skillnad mellan nirvana och samsara utan dessa begrepp är samma tomhet sedd ur okunskapens eller den sanna kunskapens perspektiv. • Detta leder till Nāgārjunas teori om de två sanningarna, den konventionella och den yttersta. Den konventionella sanningen gäller för den här världen där man använder sig av språket. Den yttersta sanningen ligger bortom språket och är stillheten.

13. Yogācāra - yogavägen • Denna filosofisk skola kallas yogācāra, yogavägen, eller vijñānavāda, ”medvetandeskolan” och grundades av Vasubandhu och Asanga ca 400-500-talen e.v.t. • Huvudtanken är cittamātra, ”endast medvetande”. Det finns en sorts medvetande, tanken om bhavanga, som används för att förklara individens fortvaro från ett liv till ett annat. Handlingsimpulser ger upphov till ett medvetande som i sin tur ger upphov till tanken och kroppen. Allt är enbart medvetande. Målet är att överskrida begär och okunskap. När vi iakttar ett föremål tror vi att det existerar utanför oss själva, men det är i själva verket en mental konstruktion. Vi upplever världen som en del av vårt medvetande (Jfr Georges Berkeley i europeisk filosofi). • Yogācāra kritiserar Nāgārjuna med att tomhet är medvetande och då hör upplevelsen av till medvetandet.

14. Yogācāra forts. • Yogācāra framlägger 8 typer av medvetande. Ovanpå de sex typer av medvetande som fanns tidigare i buddhismen lägger man till ett plågat medvetande och ett förrådsmedvetande (ālayavijñāna). Förrådsmedvetandet ansvarar för att vi upplever en koherent värld. Det tillhör en undermedveten nivå. • Förrådsmedvetandet tar emot fröna från den karmiska aktiviteten och lagrar dem tills de mognar i en process kallad vāsanā (parfymering). Vår upplevelse av verkligheten beror på dessa karmiska frön och på detta sätt ger förrådsmedvetandet kontinuiteten från liv till liv. • De karmiska fröna mognar till en ström av mentala konstruktioner. Tankesinnet delar upp upplevelseströmmen i objekt och subjekt. Tanken uppfattar subjektet som ett bestående jag och det ger illusionen om ett jag. Människorna är alltså medvetandeströmmar. • Det inbillade har ingen verklighet. Den yttersta sanningen är sammanfallandet av subjekt och objekt. I meditationen kan man få en inre bild av tingen som är verkligare än det man ser med öppna ögon.

15. Tathāgatagarbha, buddhanaturen eller buddhafröet. • Tathāgatagarbha eller buddhanaturen innebär att alla levande varelser har den i sig. Det är lite grand av buddha som man har inom sig och om det gäller att känna igen som något rent och oförverkligat. Det liknar alltså hinduismens ātman-teori och i madhyamaka och yogācāra så hävdas att det finns ett sådant buddhafrö hos alla levande varelser.

16. Tantrismen - Vajrayāna • Uppstod under senare delen av det första årtusendet e.v.t., efter Guptarikets fall 550 e.v.t. • Vajrayāna: ”diamantvägen”, man kan skära genom okunskapen (avidyā) med en vajra (diamant). • Tantra (”väv”) är namnet på ett stort antal texter i den tibetanska kanon som är översättningar från sanskrit. De tantriska texterna dyker upp från c:a 400-t. e.v.t. och sägs vara utsagda av Buddha Shākyamuni och sedan har de hållits hemliga i vissa kretsar. Därav att de betraktas som kanoniska. • De tidiga tantrikerna var vandrande yogier.

17. Tantrism forts. • Tantrismen finns i hinduismen, buddhismen och jainismen. Även i sikh-religionen finns en ”vit” tantra. • Tantrismen räknas som det tredje igångsättandet av lärans hjul. Det första var Theravāda, arhatidealet, det andra Mahāyāna, bodhisattvaidealet. I tantrismen är idealet siddhan, dvs en yogi som har blivit fullkomlig och förverkligat sin kropp som dharmakāya och uppnått mahāsukha (”den stora lyckan”). • Ritualer och heliga ljud (mantra) blev det huvudsakliga medlet för att uppnå nirvana.

18. De tantriska metoderna: Mantra, mandala och visualisering. • Den mediterande visualiserar sin utvalda gud och identifierar sig med denne. • Mantra används i buddhismen för att åkalla gudomligheten och förenas med denne(denna). Mest kända mantrat är Om Mani Padme (tib. Peme) Hung, som står för bodhisattvan Avalokiteshvara. Det används idag mest i Tibet. Han står för kärlek och medlidande. • Den kvinnliga bodhisattvan Tārā har mantrat Om tare tuttare ture svaha. • Genom att uttala dessa mantras och visualisera gudomen så kan man identifiera sig med gudomen och få del av dess egenskaper. Det görs oftast genom en sādhana (metod) där man kombinerar ovanstånde metoder med läsning och reciterande av en text som beskriver gudomligheten i fråga. Det är ens ishtadevatā, ”den utvalda guden”.

19. Mandala • Mandalan används i visualiseringen. Mandalan kan vara en sorts karta över universum enligt en viss tantrisk lära. Den är också en synlig manifestation av gudarna. • Det finns alltid en central buddha i mitten av mandalan. Det finns t ex 722 gudomligheter i Kalachakras mandala med Kalachakra och hans kvinnliga gemål i centrum. • Det finns även handrörelser med olika symboliska betydelser (mudrā). • Det är viktigt att den mediterande invigs muntligt av gurun och läran är hemlig för de som inte är initierade i läran.

20. Sexuella symboler. • I tantrisk konst och i ritualer används många sexuella symboler. • I Mahāyāna lärde man att uppvaknandet/uppllysningen innebar en kombination av vishet (prajñā) och verkningsfulla medel (upāya). • I tantrismen utvecklades detta dualistiska tänkande till att det kvinnliga likställs med prajñā/nirvana och det manliga med upāya/samsara. Det sexuella fick då symbolisera de två begreppen och genom sexualaktens njutning så kunde man också uppleva uppvaknandets njutning genom förening mellan prajñā och upāya.

21. Forts. • I detta sammanhang utvecklades också teorierna om den s k subtila kroppen med kanaler och chakras i kroppen. Varje kropp har också en manlig och kvinnlig sida. • För att symbolisera detta i ritualerna så använder man för det kvinnliga en klocka, skt. ghantā (tib.dril-bu) och en för det manliga en spira, skt. Vajra (tib. Rdo-rje). • Användningen av sexuella symboler visar på att kroppen uppvärderats från theravadabuddhismen där man mediterar över kroppens uslighet.

22. forts • Den tantriska praktiken bygger på madhyamaka-principen att samsara inte skiljer sig från nirvana och tvärtom. • Det innebär att man kan använda vad som helst för att förverkliga uppvaknandet. Man använder de fem m-en som är kända också från hinduisk tantra. • I tantrismen kan man uppnå magiska förmågor siddhis som en del av utövningen. • Det finns en tradition om 84 mahāsiddhas som ofta har stora magiska förmågor.