240 likes | 465 Views
BARNVÄNLIG FAMILJETERAPI. Gun Drott-Englén, socionom/leg. psykoterapeut/ psykoterapihandledare E-post: drott-englen@swipnet.se. FAMILJETERAPI?. I sessionen pratar Barn 3,5% av tiden Föräldrar 50% Terapeuten 37%. STRESS I FAMILJEN.
E N D
BARNVÄNLIG FAMILJETERAPI Gun Drott-Englén, socionom/leg. psykoterapeut/ psykoterapihandledare E-post: drott-englen@swipnet.se
FAMILJETERAPI? I sessionen pratar Barn 3,5% av tiden Föräldrar 50% Terapeuten 37%
STRESS I FAMILJEN • Yngre barn kan förlora förmåga (toa, språk) • Äldre barn visar ofta ine känslor • Föräldrar överösta av negativa känslor& beter sig som i en tunnel
Praktiska referenser • MarciaStern • Minuchin • ArleneVetere • SusanM. Johnson
McGoldrick Werner Sundelin Alexander Eresund Walsh Pinsof
Emmy Werner, 1993 • Barns motståndskraft mot svårigheter är större när de har tillgång till åtminstone en förälder eller annan stödjande vuxen. • Självförtroende stärks framförallt genom stödjande relationer.
Froma Walsh,1998Familjers motståndskraft • Känna mål och mening • Ha en god organisation inom familjen • Ha förmåga att kommunicera inom familjen
Monica McGoldrick, 1999 • För att förstå familjer och familjemönster samt symtoms betydelse är livscykelperspektivet vägledande. • Familjestruktur och familjeroller kan betraktas och tydliggöras i flergenerationsperspektiv. • Livscykelperspektivet kan underlätta sökandet efter familjers resurser.
Jim Alexander, 2000 • Barns beteende och symtomutveckling är ett tecken på relationsproblem och är ett sätt för både barn och föräldrar att få sina respektive känslomässiga behov tillgodosedda. • Ökad positiv kommunikation inom familjen möjliggör beteendeförändring. • Samarbete familj-terapeut nödvändig för att nå målet med terapin.
Pia Eresund, 2001 • Att samma terapeut håller i terapin med barnet – föräldrarna - skolan har betydelse för terapiutfallet
William M. Pinsof, 1995 • Relationer och sammanhang utgör utgångspunkt. • Effektivt att starta insats med familjeterapi. • Vid behov fortsätta med föräldraterapi och individuella insatser som integreras i den familjeterapeutiska ramen.
Johan Sundelin, 2004 LÄKA BYGGA KOPPLA HÅLLA
Ledstjärnor i det praktiska arbetet: • Resursorientering • Begripligt för alla i rummet • Förståelse av beteenden utifrån familjerelationer • Aktiv terapeutisk position • Lita på barnet och föräldrarna
VIKTIGT! • Först upplevelsen – sedan beteendeförändring • Hänga ihop med livet utanför • När kontakten mellan barn och föräldrar krånglar, investerar barnet mer i kontakten • Barnet kan inte välja, är beroende • Barnet tar ofta på sig mycket ansvar
OLIKA INTENSITET INKLUDERA BARNET ELLER INVOLVERA BARNET
BALANSERAD ALLIANS • ÖNSKAN OM UPPMÄRKSAMHET • KÄNSLOMÄSSIGT BEMÖTANDE • ÖMSESIDIGT INTRESSE • FEED - BACKFRÅGOR • ”JUST MEJ FÖRSTÅR HON” .
INLEDNING • Fråga barnet om varför här. T svarar! • Till barnet: Välja att svara. Vet inte – gissa! Pekar någon på dej – svara! Inga rätt eller fel, bara vad du tror • Till föräldern: Du är bryggan ut!
TERAPEUTEN • TAR ANSVARET • LÄTTSAMT SÄTT • AKTIV & NÄRA • ENKELT SPRÅK • KORTA MENINGAR • PRESENS • RÖRELSER & MINER
VAD GÖR TERAPEUTEN? • Väcker känslor • Handskas med negativ kommunikation • Kartlägger • Ritar skalfrågor, hem-skolalinje • Föreslår rewindknappen på fjärrkontrollen • Berättar om annan familj • Tar reda på om ursprungsfamiljerna
Vad gör terapeuten mera? • Formulerar sig resursinriktat om/till barnet • Positiva omformuleringar till föräldrarna • Känslomässiga teman • Iscensättning • Göra först – förstå sedan
ATT ARBETA EFTER EN MODELL • Luta sig emot • Ökar tryggheten • Ökar förtroendet i behandlingen • Underlättar i den terapeutiska processen • Underlättar för att skapa en struktur tillsammans med familjen • Strukturen erbjuder ett hållande som är nödvändigt för familjer med svår problematik