200 likes | 395 Views
Tragedins utveckling. DR1110 Birgitta Johansson. Kulturellt och socialt sammanhang. Den grekiska klassiska perioden ca 500-300 f KR Den Atenska stadsstaten Filosofin Retoriken. Funktion. Nationalkänsla och samhörighet Visa Atens starka ställning Socialiserande, fostrande – Hybristanken.
E N D
Tragedins utveckling DR1110 Birgitta Johansson
Kulturellt och socialt sammanhang Den grekiska klassiska perioden ca 500-300 f KR Den Atenska stadsstaten Filosofin Retoriken
Funktion • Nationalkänsla och samhörighet • Visa Atens starka ställning • Socialiserande, fostrande – Hybristanken
Teorier kring tragedins uppkomst • Ur Dionysoskulten • Ur körlyriken (Thespis 535 f.KR) • Ur Satyrspelet • Religiös kulthandling eller ren litteratur • Ur folkförsamlingen på Agoran
Uppförande 1 • Årlig fest i mars • Tävling: Tre dramatiker; vardera tre tragedier och ett satyrspel • Komiska skådespel • I fem dagar
Uppförande 2 • Arkonten • Koreger • Dramatiker • Skådespelare • Kören • Publiken blandad??
Aischylos 525-456. De bevarade pjäserna: • Perserna (472) • De sju mot Thebe • De skyddssökande • Den enda bevarade trilogin: Orestien (458): • Agamemnon • Gravoffret • Eumeniderna • Den fjättrade Prometevs
Sofokles 496-406. Bevarade pjäser: • Oidipus • Antigone (443) • Elektra • Filoktetes • Oidipus i Kolonos • Ajas • Kvinnorna i Trakis
Euripides 480-406. Bevarade pjäser: Alkestis Medea Hippolytos De skydssökande Herakles Trojanskorna Ifigenia i Taurien Ion De feniciska kvinnorna Orestes Backanterna (406) Ifigenia i Aulis
Tragedins utveckling Aiskylos: Förblindelse, högmod, skuld, straff i flera släktled Kören en dominerande roll Starkt retoriskt drag Enkel fabel Konflikten på idéplanet
Tragedins utveckling • Sofokles: • Koncentration enskilda individen (i högre grad) • Stadsstaten mindre dominerande. • Släkten inte längre det enda som binder samman människorna • Dominerande tema: Människan ett väsen som hålls i ovisshet och måste söka efter sanning • Persongalleriet – helgjutna karaktärer
Sofokles forts. • Konflikten mellan den mänskliga potentialen och gudarnas vilja - ett existentiellt villkor. • Reducerade körens roll: • mer utvecklad handling • Den retrospektiva dramaturgin • Peripetin som kombineras med igenkänning (anagnorisis)
Tragedins utveckling • Euripides: • Personer är splittrade rotlösa • En hård tröstlös värld. • Skådeplatsen flyttas från kungaslott till privathuset (familjen) • Den enskilda människan i förhållande till hennes närmaste omgivning -- Karaktärerna är rundare
Forts. Euripides • Mytiska världen framställs med krass realism • Gudarna drivs av samma irrationella motiv som människorna • Människorna underkastade sina ombytliga och oberäkneliga lidelser • Laborerade med nya spelöppningar • Episoder som inte så hårt är underordnande den sammanhållande fabeln
Forts. Euripides • Vardagligare språk • Deus ex machina- slut • Större vikt vid det underhållande • Arior • Kören trängs tillbaka ännu mer
Den romerska tragedin • Skådespelarkonsten betonades och utvecklades • Retoriskt deklamerande • Typbestämda gester • Ett större intresse för minspel
Den romerska tragedin • Musiken fortsatt stor roll • Samma myter, mönster och meter som den grekiska tragedin – så småningom egna romerska myter • Personifiera den romerska statstanken • Fabeln inte så koncentrerad • Fokus på det spektakulära
Den romerska tragedin • Seneca 4 f Kr – 65 e Kr • Nio kompletta dramer finna bevarade • Skrev sina dramer för privata sammanhang • Utvecklade den grekiska tragedins indelning • Utvecklade tekniken med moologer och sidorepliker