E N D
1. I ATOMERNAS VÄRLD Genomgång av sidorna 8 - 16 i Naturkunskap A: Henriksson
2. MATERIENS BESTÅNDSDELAR Materia
fast, flytande, gas, plasma
aggregationsformer
Demokritos (480 - 370 f.kr.)
minsta odelbara partikel
atom (= odelbar)
Aristoteles (384 - 322 f.kr.)
Grundelement ( luft, vatten, jord & eld)
1600-talet - grundämnen
atom - kärna (protoner [p+] & neutroner[n]), elektroner [e-] Det finns fyra aggregationsformer och hurvida ämnen befinner sig i dessa avgörs av hur mycket energi de har upptagit (värme) och av deras grundegenskaper (atomkonfiguration). Nedan listas tillstånden från minsta energin till största. För mer information om vad denna "energi" innebär på molekylär nivå så titta på termodynamik som är grunden i all fysik.
Fasta (solida): Ex. metaller: järn, koppar, guld. Atomerna "skakar" bara i materialet för att beskriva det enkelt.
Flytande: Ex. vatten vid rumstemperatur. Atomerna rör sig fritt i materialet men hålls ändå ihop i en samlad massa. Ibland kan atomer slinka ut från ytan på flytande ämnen, det är även känt som avdunstning.
Gasformiga: Ex. syre, kväve, väte. Energin har ökat tills atomerna inte kan hållas ihop och de flyktar ifrån varandra.
Plasma: Det fjärde aggregationstillståndet som svenska skolan helt ignorerar på kemin på gymnasienivå. Atomerna har så mycket energi att de joniseras, protonerna och elektronerna separeras och bildar en soppa av partiklar.
Många ämnen kan åtrfinnas i olika "stadier" aggregationsformer". Typexempel kan vara det vanligaste ämnent i vår miljö - vatten. Kan finnas i form av fast form = Is, kan bära mer än en människas tyngd. Kan finnas i flytande form = Vätska, böljande efter omgivningens påverkan, en vindpust eller en stav som doppas i ämnet, helt enkelt vad vi tänker på när vi säger vatten. Kan finnas i gasartad form = Fuktig luft, allt mellan en kylslagen daggig morgon, till en fuktmättad sauna.
Det finns fyra aggregationsformer och hurvida ämnen befinner sig i dessa avgörs av hur mycket energi de har upptagit (värme) och av deras grundegenskaper (atomkonfiguration). Nedan listas tillstånden från minsta energin till största. För mer information om vad denna "energi" innebär på molekylär nivå så titta på termodynamik som är grunden i all fysik.
Fasta (solida): Ex. metaller: järn, koppar, guld. Atomerna "skakar" bara i materialet för att beskriva det enkelt.
Flytande: Ex. vatten vid rumstemperatur. Atomerna rör sig fritt i materialet men hålls ändå ihop i en samlad massa. Ibland kan atomer slinka ut från ytan på flytande ämnen, det är även känt som avdunstning.
Gasformiga: Ex. syre, kväve, väte. Energin har ökat tills atomerna inte kan hållas ihop och de flyktar ifrån varandra.
Plasma: Det fjärde aggregationstillståndet som svenska skolan helt ignorerar på kemin på gymnasienivå. Atomerna har så mycket energi att de joniseras, protonerna och elektronerna separeras och bildar en soppa av partiklar.
3. Atom
4. Kol
5. ELEKTRONSKAL Elektronerna har olika banor kring kärnan
K, L, M...
K = 2, L = 8, M = 8
Valenselektroner
6. DET PERIODISKA SYSTEMET
7. DET PERIODISKA SYSTEMEMT Atomnummer, 6C
Perioder (vågrätt, rad)
Grupper (lodrätt, kolumn)
Grupp = lika antal valenselektroner
Kemisk beteckning (H, He, Au...)
8. DET PERIODISKA SYSTEMET Alkalimetaller
Det som utmärker alkalimetallerna är att de alla är silverfärgade med metallglans (när snittytan är färsk), har en hög elektrisk ledningsförmåga och är mjuka med en låg densitet, alltså liten mängd massa per volymenhet. Litium, natrium och kalium har till och med lägre densitet än vatten så de flyter.
Alkaliska jordartsmetaller
En alkalisk jordartsmetall eller alkalisk jordmetall är en metall i det periodiska systemets grupp 2.
De alkaliska jordartsmetallerna är beryllium, magnesium, kalcium, strontium, barium och radium.
De är alla silverfärgade och mjuka metaller med liten täthet, som lätt reagerar med halogener. Dock inte så snabbt som alkalimetaller.
Myntmetaller
Denna artikel handlar om myntmetaller inom kemi. Inom numismatiken avses med myntmetaller alla metaller som i olika legeringar ingår i mynt. Myntmetaller är en samlande benämning på grundämnena i periodiska systemets grupp 11, det vill säga koppar, silver och guld. Även det syntetiska grundämnet röntgenium ingår i grupp 11.
Kolgruppen
Kolgruppen kallas gruppen av grundämnen i periodiska systemets grupp 14. Alla grundämnen i kolgruppen har 4 elektroner i sitt yttersta skal. Oftast så delar atomerna elektroner med andra atomer. Men denna tendensen avtar i takt med att atomens storlek ökar.
Halogener
Halogenerna är en grupp grundämnen i periodiska systemets grupp 17. De är giftiga i grundämnesform. De reagerar lätt med andra ämnen och bildar gärna negativa joner. Halogenerna är fluor, klor, brom, jod och astat.
Ordet halogen kommer från grekiskan: hals, "salt", och gen, "alstrare", alltså saltbildare, då de förekommer i många salter, till exempel natriumklorid. Halogenerna bildar salter med olika sorters metaller, därav namnet halogen. Alla halogener reagerar gärna med alkalimetallerna, då det för de saknar en valenselektron för att fullborda det yttre elektronskalet.
Ädelgaser
Ädelgaser är grundämnena i grupp 18 i det periodiska systemet. Dessa grundämnen kännetecknas dels av att de är icke-metaller som ogärna reagerar i kemiska reaktioner, men även för att de alla är i gasform vid standardtryck och -temperatur. De fem ädelgaser som har stabila isotoper är helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr) och xenon (Xe). Ädelgasen radon (Rn) är radioaktiv och på grund av detta har den studerats mindre än de första fem medlemmarna i gruppen. En syntetisk medlem av gruppen, ununoctium (Uuo), har också upptäckts, men mycket lite är känt om dess egenskaper på grund av dess korta halveringstid.
Kemiskt sett är ädelgaserna stabila, detta på grund av att de har maximalt antal valenselektroner i sitt yttersta elektronskal, vilket i sin tur leder till att de extremt sällan reagerar med andra ämnen. Under standardtryck och -temperatur är de luktlösa, färglösa, enatomiska gaser. Ädelgasernas smält- och kokpunkter ligger mycket nära varandra, alla inom ett intervall på 10 °C, där de är flytande. Ädelgaserna påvisar även extremt låg kemisk reaktivitet, och det finns därför endast ett par hundra kända ädelgasföreningar, betydligt färre än för andra grundämnen.
Neon, argon, krypton och xenon utvinns från luften genom gaskondensering och fraktionerad destillation. Helium framställs oftast från oljekällor, och radon isoleras vanligtvis från radioaktiv sönderdelning av lösta radiumföreningar.
Ädelgaser har många industriellt viktiga funktioner som belysning, svetsning och rymdutforskning. Helium används ofta inom dykning, där det ersätter en del av luftblandningen. Helium har även fått ersätta hydrogen[1] i luftskepp och ballonger, då det blev uppenbart att hydrogen utgör en stor brandrisk.
Alkalimetaller
Det som utmärker alkalimetallerna är att de alla är silverfärgade med metallglans (när snittytan är färsk), har en hög elektrisk ledningsförmåga och är mjuka med en låg densitet, alltså liten mängd massa per volymenhet. Litium, natrium och kalium har till och med lägre densitet än vatten så de flyter.
Alkaliska jordartsmetaller
En alkalisk jordartsmetall eller alkalisk jordmetall är en metall i det periodiska systemets grupp 2.
De alkaliska jordartsmetallerna är beryllium, magnesium, kalcium, strontium, barium och radium.
De är alla silverfärgade och mjuka metaller med liten täthet, som lätt reagerar med halogener. Dock inte så snabbt som alkalimetaller.
Myntmetaller
Denna artikel handlar om myntmetaller inom kemi. Inom numismatiken avses med myntmetaller alla metaller som i olika legeringar ingår i mynt. Myntmetaller är en samlande benämning på grundämnena i periodiska systemets grupp 11, det vill säga koppar, silver och guld. Även det syntetiska grundämnet röntgenium ingår i grupp 11.
Kolgruppen
Kolgruppen kallas gruppen av grundämnen i periodiska systemets grupp 14. Alla grundämnen i kolgruppen har 4 elektroner i sitt yttersta skal. Oftast så delar atomerna elektroner med andra atomer. Men denna tendensen avtar i takt med att atomens storlek ökar.
Halogener
Halogenerna är en grupp grundämnen i periodiska systemets grupp 17. De är giftiga i grundämnesform. De reagerar lätt med andra ämnen och bildar gärna negativa joner. Halogenerna är fluor, klor, brom, jod och astat.
Ordet halogen kommer från grekiskan: hals, "salt", och gen, "alstrare", alltså saltbildare, då de förekommer i många salter, till exempel natriumklorid. Halogenerna bildar salter med olika sorters metaller, därav namnet halogen. Alla halogener reagerar gärna med alkalimetallerna, då det för de saknar en valenselektron för att fullborda det yttre elektronskalet.
Ädelgaser
Ädelgaser är grundämnena i grupp 18 i det periodiska systemet. Dessa grundämnen kännetecknas dels av att de är icke-metaller som ogärna reagerar i kemiska reaktioner, men även för att de alla är i gasform vid standardtryck och -temperatur. De fem ädelgaser som har stabila isotoper är helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr) och xenon (Xe). Ädelgasen radon (Rn) är radioaktiv och på grund av detta har den studerats mindre än de första fem medlemmarna i gruppen. En syntetisk medlem av gruppen, ununoctium (Uuo), har också upptäckts, men mycket lite är känt om dess egenskaper på grund av dess korta halveringstid.
Kemiskt sett är ädelgaserna stabila, detta på grund av att de har maximalt antal valenselektroner i sitt yttersta elektronskal, vilket i sin tur leder till att de extremt sällan reagerar med andra ämnen. Under standardtryck och -temperatur är de luktlösa, färglösa, enatomiska gaser. Ädelgasernas smält- och kokpunkter ligger mycket nära varandra, alla inom ett intervall på 10 °C, där de är flytande. Ädelgaserna påvisar även extremt låg kemisk reaktivitet, och det finns därför endast ett par hundra kända ädelgasföreningar, betydligt färre än för andra grundämnen.
Neon, argon, krypton och xenon utvinns från luften genom gaskondensering och fraktionerad destillation. Helium framställs oftast från oljekällor, och radon isoleras vanligtvis från radioaktiv sönderdelning av lösta radiumföreningar.
Ädelgaser har många industriellt viktiga funktioner som belysning, svetsning och rymdutforskning. Helium används ofta inom dykning, där det ersätter en del av luftblandningen. Helium har även fått ersätta hydrogen[1] i luftskepp och ballonger, då det blev uppenbart att hydrogen utgör en stor brandrisk.
9. METALLER OCH ICKE-METALLER Metaller (leder värme och el bra, metallglans)
Icke-metaller är goda isolatorer
Halvmetaller, ex kisel, germanium
10. ÄDELGASER Grupp 8 = Ädelgaser
Valensskalet = fyllt
Helium (= ballonger)
Argon, Neon (=glödlampor, lysrör)
11. MOLEKYLER två eller fler atomer "håller ihop"
Ex. Vattenmolekylen H har 1 valenselektron och O har 6
Vatten = Elektronparbindning
12. VATTENMOLEKYLEN
13. DE MÄRKLIGA VATTENMOLEKYLERNA Dipol (vätesidan + , syresidan - )
Ytspänning
Varför är is lättare än vatten?
Högst densitet vid +4°C
Temperaturutjämnare
14. JONER OCH SALTER Na+ + Cl- ? NaCl = koksalt
Natrium har 1 valenselektron, Klor har 7
15. JONER OCH SALTER 2 stycken joner har bildats
Jon = elektriskt laddad atom eller molekyl
Denna förening har s.k. jonbindning
Natriumklorid kan skrivas Na+Cl-
Två icke-metaller ? elektronparbindning, ex. vatten
Metall + Icke-metall ? jonbindning (salt)
Saltvatten, jonbindningarna bryts
Salthalten i haven är c:a 35 promille
16. SYROR OCH BASER Starka syror, Saltsyra (HCl), Salpetersyra (HNO3), Svavelsyra (H2SO4)
Kan avge vätejoner (H+) (protoner)
Svaga syror, Ättiksyra, Kolsyra, Mjölksyra, Citronsyra
Motsatsen till syror är baser
Baser kan ta upp vätejoner
Kända baser är kalk, kaustik soda (Natriumhydroxid)
pH-skalan
pH 7 = neutralt
Lägre än pH 7 är surt (< 7)
Högre än pH 7 är basiskt (> 7)
ph 4 är 10 gånger surare än pH 5
Man bestämmer pH med hjälp av indikatorer, FFT, BTB, lackmus, Teststickor