Standardspråket som norm

1. Standardspråket som norm • Standardspråket som norm är allmänt spritt i våra dagar. • Som språknyttjare skiljer sig befolkningen åt allt eftersom hur mycket, eller hur litet, talvanorna är påverkade av standardnormen.

2. Regionala variationer • De regionala variationerna var mycket tydligare i det gamla, förindustriella Sverige. • Dialekten i äldre tid fungerade i mycket mindre grad än i dag som social ”markör” inom lokalsamhället. • I det moderne samhället har provinsiella särdrag – undan för undan – fått ge vika inför trycket från den nya tidens språknormer.

3. Språk och status • Skilnaden i status mellan standardspråk och dialekt är uppenbar. • Standardspråket er ”offentlighetens” språk, den språkform som förknippas med makt och inflytande i samhället. • Det är i den ”privata” kommunikationen som lokala, och andra sociala språknormer har störst förutsättningar att komma till uttryck: I familjen, och i umgänget med vänner och bekanta.

4. Regionale variationer • Avvikelsen mellan dialekt och standardspråk (eller privatspråk och offentligt språk) är olika stor i olika delar av landet. • Minst är skillnaden i Mellansverige, där dialekten länge har haft högst status och varit mönster-bildande för standarduttalet.

5. Särpräglade (och därför motstånds-kraftiga) dialekter • Dalarna, framför allt i området norr om sjön Siljan • Västra Jämtland • Norra Nordland • Gotland

6. Skolans språk • Negative attityder till dialekt visar sig inte minst i skolan. • Det är det offentliga språket som lärs ut i modersmålsundervisningen, det är dess normer som är måttstocken för språkriktighet. • Konfrontationen mellan hemmets och skolans språk vållar speciella problem för de skolbarn som talar en starkt avvikande dialekt. Det finns en vilja att lösa problemen med åtgärder som syftar till att ytterligare undertrycka de dialektala språkvanorna.

7. Dialektgruppering • Dialektinndelningen, och beskrivningen av de enskilda folkmålen, har i första hand språkhistorisk relevans. • Vad man tar fasta på är sådant som ”ursprungligen hör hemma inom de olika dialekterna, även om det numera skulle leva kvar i sparsamma rester eller helt ha skattat åt förgängelsen”(Elias Wessén).

8. Sex huvudgrupper • Sydsvenska mål. Centrum er Skåne. • Götiska mål ( götamål ). Centrum er Vätergötland. • Centralsvenska mål ( sveamål ). Centrum er Uppland. • Norrländska mål. (Förgrening av sveamålen). • Gotländska mål • Østsvenska mål ( finlandssvensk )

9. Dialektprøve 1: Dødsvarsel • Målføreprøven er fra Norrbotten (Nederkalix)

10. Målføreprøve 2: Kontakt med de avlidna • Målføreprøven er fra Bohuslän (Stångenäs)

11. Målføreprøve 3: Om en fattig torpare • Målføreprøven er fra Uppland (Håtuna)

12. Målføreprøve 4: Uten tittel • Målføreprøven er fra Jämtland (Åsarne) Åsarna