Download
1 / 91
910 likes | 1.04k Views
KAPITEL 1: MAT OCH DRYCK. 1.1. Hur mycket bör man äta. Att äta faller under en av följande fem regelkategorier:.
E N D
Det är obligatoriskt att äta så mycket att man (a) håller sig vid liv, och (b) är tillräckligt stark för att fullgöra sina plikter, såsom att be de föreskrivna bönerna eller fasta under den föreskrivna fastan.
Det är rekommenderat att äta så mycket att man orkar utföra rekommenderade handlingar, såsom att be sunna-böner eller fasta.
Det är tillåtet att äta så mycket att man orkar förtjäna sitt uppehälle, och det är vad som avses med mättnad när detta nämns i den religiösa lagen.
Det är starkt orekommenderat att äta sig mer än mätt, när man inte har skäl att tro att man kommer att skada sig själv.
Det är förbjudet att äta så mycket att man har goda skäl att tro att det är skadligt. Det är också förbjudet för en gäst att äta mer av den mat som värden ställer fram än vad som krävs för att bli mätt, utom i de fall då värden uppmanar gästen att äta mer eller om gästen har goda skäl att tro att värden inte har något emot det.
Det är rekommenderat att avstå från att ställa fram och äta olika sorters maträtter vid en och samma måltid, utom när man har gäster.
Att avse att stärkas för att kunna tillbe Gud. Man bör inte äta bara för njutningens skull.
Att nämna Guds namn innan måltiden. Det minsta man bör säga är: ”I Guds namn”, och det bästa är att säga: ”I Guds den Barmhärtige Förbarmarens namn.”
Att tacka och prisa Gud efter måltiden. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har anvisat många olika sätt att göra detta.
Att äta och dricka med höger hand. Det är starkt orekommenderat att äta eller dricka med vänster hand.
Att slicka fingrarna och fatet efter avslutad måltid, och att äta den mat som eventuellt fallit på golvet.
Att äta tillsammans med andra, och att samtala under måltiden.
Att utföra ghusl före maten om man är i ett orent tillstånd.
Att föra munnen nära fatet, så att matrester faller tillbaka på fatet.
Det är rekommenderat att bjuda andra på mat, liksom att tacka ja till en vanlig inbjudan. När man blir bjuden till en bröllopsfest är det obligatoriskt att tacka ja, förutsatt att följande villkor uppfylls:
Att värden är muslim. Om värden inte är muslim, men man hyser hopp om att han kommer att bli muslim, eller om den som bjuder är en icke-muslimsk granne eller släkting, är det rekommenderat att tacka ja.
Att värden inte uteslutande väljer att bjuda rika gäster bara för att de är förmögna.
Att värden eller hans företrädare personligen inbjuder gästen.
Att gästen inte har goda skäl att tro att maten är av tvivelaktigt ursprung. Om han har goda skäl att tro att maten är av tvivelaktigt ursprung är det tillåtet, men inte obligatoriskt, att tacka ja. Om större delen av värdens tillgångar är förvärvade på ett otillåtet sätt är det starkt orekommenderat att tacka ja. Det är förbjudet att äta sådant som man vet har inhandlats med pengar som förvärvats genom förbjudna transaktioner.
Att värden är av samma kön som gästen. I annat fall måste gästen eller värden vara i sällskap med en mahram.
Att värden inte är orättfärdig, eller bara bjuder in andra för att få ett gott rykte.
Att gästen inte har en sådan ursäkt som befriar honom från att delta i den gemensamma bönen.
Att det inte förekommer något förbjudet på festen, såsom vin, musikinstrument, bilder, statyer eller att det finns personer där som kastar otillåtna blickar på medlemmar av det motsatta könet.
Att tacka ja till en bröllopsfest är obligatoriskt, men att äta där är bara rekommenderat. En fastande person är inte befriad från plikten att närvara, och det är rekommenderat för den som genomför en frivillig fasta att avbryta denna om värden annars skulle ta illa upp.
Att inte äta mer än dem man äter tillsammans med, för att inte beröva dem deras del.
Den ursprungliga regeln är att det är tillåtet att inta och förtära alla rena ämnen. Följande tre är undantagna från nämnda regel.
Motbjudande ämnen, t.ex. slem från näsan, sädesvätska och svett.
