190 likes | 370 Views
Fiskodling - prövning och tillsyn enligt miljöbalken. HaV 2012-05-02 robert.erixon@lansstyrelsen.se. Organisation 2012. Landshövding. Stab. Internrevisor. Länsråd. Administrativ. Ledningskansli. Ekonomi. Kommunikations- sekretariat. Lands- bygd. Miljö. Miljö- analys. Livs- miljö.
E N D
Fiskodling- prövning och tillsyn enligt miljöbalken HaV 2012-05-02 robert.erixon@lansstyrelsen.se
Organisation 2012 Landshövding Stab Internrevisor Länsråd Administrativ Ledningskansli Ekonomi Kommunikations-sekretariat Lands- bygd Miljö Miljö-analys Livs-miljö Natur-vård Regional tillväxt Sam-hälls-utveck-ling
Arbetsgrupper inom miljöenheten • Prövning av miljöfarlig verksamhet ca 100 ärenden/år • Tillsyn av miljöfarlig verksamhet ca 300 ärenden/år • Täktverksamhet ca 300 ärenden/år • Naturvård- Vindkraft, vattenverksamhet, markanvändning, artskydd m.m. • Förorenade områden (EBH)
Anmälningsplikt för fiskodling • Gäller för fiskodling eller övervintring av fisk där mer än 1,5 ton foder förbrukas per kalenderår. • Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd el. motsvarande beslutar.
Tillstånd för fiskodling Tillstånd enligt 9 kap. Miljöbalken • Gäller för fiskodling eller övervintring av fisk där mer än 40 ton foder förbrukas per kalenderår. • Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation beslutar. Samråd med myndigheter och ev. allmänhetAnsökan med miljökonsekvensbeskrivning
Aktiva tillståndspliktiga fiskodlingar i Västerbotten • Storuman, Luspholmen, 500 ton fisk/år • Ankarsund, 1300 ton foder/år • Slussfors, 360 ton foder/år • Malgomaj, 2400 ton foder/år (tidsbegränsat tom år 2018) • Umgransele, 350 ton fisk/år • Daikanvik, 300 ton fisk/år • Gallejaur, 600 ton foder/år
Miljöaspekter vid prövning • Lokalisering • De allmänna hänsynsreglerna • Vatten • Buller • Kemikalier • Transporter • Avfall • Miljömål • etc
Framtida prövning för ett hållbart vattenbruk • Samla all lagstiftning i en och samma prövning? Djurskydd, livsmedel, miljö och smittskydd. Fördel med ett samlat tillstånd och en tillsynsmyndighet för verksamheten.
Tillsyn enligt miljöbalken • Kontroll och tillsyn av vattenbruk sker idag enligt olika bestämmelser och olika myndigheter eller olika handläggare inom myndigheter. Livsmedelslagen, djurskyddslagen, smittskyddslagen och miljöbalken är aktuella. • Tillsyn på fiskodlingar prioriteras i ”konkurrens” med stora miljöfarliga verksamheter såsom exempelvis Rönnskärsverken, gruvverksamheter, reningsverk och deponier. • I jämförelse med andra miljöfarliga verksamheter betalar fiskodlingar en hög tillsynsavgift i förhållande till miljöpåverkan och den faktiska tid för tillsyn som avsätts till branschen. • Det finns i dagsläget ingen tydlig koppling mellan tillsynsintäkter och resurser för Länsstyrelsens arbete med tillståndpliktiga miljöfarliga verksamheter såsom det gör för tillsyn som delegerats till kommunala miljönämnder.
Tillsynsmyndighetens roll enligt miljöbalken för en hållbar utveckling
Tillsyn, prioriteringsverktyg för ett hållbart vattenbruk • Länsstyrelsen i Västerbotten tillämpar en modell för att bedöma miljöfarliga verksamheter utifrån anläggningens miljö- och hälsorisker. • Prioriteringsgrunderna utgörs av faktisk miljöpåverkan, nationella och regionala miljömål, miljökvalitetsnormer samt hur verksamhetens egenkontroll fungerar. • Modellen ligger till grund för Länsstyrelsens behovsutredning och tillsynsplan. Intervall för besök, besiktningar, handläggning av miljörapporter, hantering av ärenden rörande egenkontroll osv bestäms av anläggningens klassning.
Framtida tillsyn för ett hållbart vattenbruk • Länsstyrelsen har i dagsläget ansvar för djurskyddstillsyn, miljöbalkstillsyn (för tillståndspliktig verksamhet), fiskerifrågor och smittskydd men på olika enheter och olika handläggare. • Samla all lagstiftning och anpassa frågebatteriet i prioriteringsmodellen för framtida tillsyn. • Prioriteringsmodellen anger klass 1-4. För klass 1 planeras för flest antal tillsynsdagar per år. Modellen är i dagsläget anpassad för alla typer av miljöpåverkan och används för tillsynsprioritering av alla miljöfarliga verksamheter. I framtiden är det möjligt att anpassa modellen utifrån branscher och deras specifika förutsättningar. • Det är också möjligt att exempelvis klassa in objekt i modellen utifrån större regioner eller till och med nationellt. Exempelvis skulle modellen kunna samla all lagstiftning (miljö, livsmedel, smittskydd och djurskydd) och användas nationellt för tillståndspliktiga fiskodlingar med foderförbrukning på >40 ton/år.
Erfarenheter • Fett, oljehinna • Lukt • Badkvalitet • Lokalisering • Övergödning • Sedimentuppbyggnad • Fisketurism • Blodvatten • Död fisk
Framtida möjligheter • Avfall-Död fisk som en resurs. Biogas, kompost eller gödsel. Totalt uppstod ca 166 000 kg död fisk år 2011 i länets 4 största odlingar. Den döda fisken grävs ned på anvisad plats av kommunen eller skickas för destruktion till Karlskoga. • Översyn av regler angående animaliska biprodukter. I dagsläget kan inte självdöd fisk tillgodogöras för biogasproduktion i länet eftersom reglerna föreskriver en förbehandling innan biogasutvinning. Risken för smittspridning av självdöd fisk torde vara större vid nedgrävningsförfarande/bortskaffning än återvinningsförfarande. • Många befintliga tillstånd är meddelade i strid med förordningen om animaliska biprodukter då de släpper ut blodvatten till recipienten. Enligt förordningen ska detta avfall tas omhand och hygieniseras/destrueras. • Fisketurism som en följd av vattenbruken.
Animaliska biprodukter, död fisk och slaktavfall från fiskodlingar, aktuellt läge i Västerbotten • Tuvans avloppsreningsverk och biogasanläggning i Skellefteå har tillstånd att hantera 15000 ton organiskt avfall för biogasproduktion per år eller 5000 ton TS/år. De utnyttjar i dagsläget ca 50 % av sin tillståndsgivna kapacitet. Skellefteå kn ser gärna att de kan ta emot död fisk men sådant avfall faller under kategori 2- avfall som måste hygieniseras i 135 grader under 20 minuter innan rötning. Skellefteå kn har alltså möjlighet att ta emot tarm- och maginnehåll från slakt av fisk från fiskodlingar (kategori 3- avfall). Däremot kan de inte ta emot självdöd fisk som kräver denna särskilda hygienisering. Kommunen anser som lst att död fisk (högt protein- och fettinnehåll) är en jättebra biogasresurs som borde tas omhand på ett bättre sätt än nedgrävning. De har dessutom ett utrymme i gällande tillstånd för verksamheten. Risken för smittspridning torde vara större med nuvarande nedgrävningsförfaranden? Han påtalar att de driver försök med pelletering av avfallet efter biogasutvinning som då hettas upp till 200 grader, vilket borde ta död på det mesta som ev. kan föras med död fisk.Det krävs ändring av Jordbruksverkets regler ifall biogasanläggningen i Skellefteå ska kunna ta emot självdöd fisk, de har i dagsläget inga planer på att ändra verksamheten för att kunna ta emot detta kategori 2- avfall.