Humanitär intervention och Responsibility to Protect (R2P)

1. Humanitär intervention och Responsibility to Protect (R2P) (se Zifcaks artikel i Readern)

2. Humanitär intervention • Inga definitioner av humanitär intervention i FN-stadgan eller andra traktater • Avgränsningar • (1) Innefattar utövande av våld • (2) Ändamålet humanitärt • (3) Gräns mot diplomatiskt skydd (nationalitet) • (4) Inte enbart unilateralt handlande

3. Humanitär intervention • (4) (forts.) vissa menar att multilaterala åtgärder, dvs handlande efter SC beslut under Kap. VII inte ska räknas med • (5) När samtycke lämnats faller utanför • (6) avgränsning mot R2P

4. Historik • Rättfärdiga krig (’just wars’) • Den moderna teorin (doktrinen) om humanitär intervention växte fram under 1800-talet • Statspraxis före FN (av mer än historiskt intresse), t.ex. Frankrike i Syrien 1860 • Brownlie menar att det är sedvanerätten 1945 som är av intresse (Kellog-Briand 1928)

5. Humanitära syften • Utvecklingen (internationaliseringen) av mänskliga rättigheter har spelat stor roll, särskilt i relation till artikel 2(7) FN-stadgan • Rör oftast omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter • Folkmord

6. Regleringen • Artikel 2(4) FN-stadgan; u-tag självförsvar (artikel 51), kap. VII • Sedvanerättens (parallella?) våldsförbud • Restriktiva och expansiva tolkningar av artikel 2(4); allt våld som inte är uttryckligt tillåtet, är förbjudet; det finns implicita undantag/villkor som gör annan våldsutövning möjlig

7. 3 argumentationslinjer till stöd för humanitär intervention • (1) Ordalydelsen; våld enbart förbjubet när det riktar sig mot ’territorial integrity and politicalindependence’; • (2) ’clausula rebus sic stansibus’-resonemang; våldsförbudet är villkoret av att säkerhetssystemet (FN) fungerar, annars kan man falla tillbaka på unilateralt våldsutövande (sedvanerätten före 1945); • (3) Statspraxis efter 1945 har förändrat/modifierat artikel 2(4)

8. Statspraxis • Tanzania i Uganda 1970 • Indien i Bangladesh 1971 • Vietnam i Kampuchea 1978-1979 • (fler exempel kan nämnas)

9. Humanitär intervention auktoriserad av Säkerhetsrådet (’peace-enforcement’) • (koppling till fredsoperationer; dock oftast under Kap. VI (½)) • Irak 1990-1991 • FYR (Bosnien) 1991 • Somalia 1992-1993 • Rwanda 1994 • Haiti 1994 • Östtimor 1999

10. Humanitär intervention auktoriserad av Säkerhetsrådet? • Vissa interventioner har auktoriserats av Säkerhetsrådet i efterhand, t.ex. Liberia 1989 • Vem har rätt att intervenera när Säkerhetsrådet är blockerat av veto? (’Uniting for peace’, Korea 1950) • Irak 1990 (’Agora: The Gulf Crisis in International Law...’) • Kan ICJ ’judiciallyreview’ Säkerhetsrådets beslut?

11. Nicaragua-fallet • Säger ICJ något om legaliteten av humanitär intervention? • ICJ:s enda referens till humanitär intervention? Avfärdade USA:s argument att handlandet kunde rättfärdigas med syftet att skydda demokratin och mänskliga rättigheter i Nicaragua

12. Nicaragua-fallet • In any event, while the United States might form its own appraisalof the situation as to respect for human rights in Nicaragua, the use of force could not be the appropriatemethod to monitor or ensuresuchrespect. With regard to the steps actually taken, the protection of human rights, a strictlyhumanitarianobjective, cannot be compatible with the mining of ports, the destruction of oil installations, or again with the training, arming and equipping of the contras. The Court concludes that the argument derived from the preservation of human rights in Nicaragua cannotafford a legal justification for the conduct of the United States,…’

13. Sammanfattning Humanitär intervention (de lege lata) • Humanitär intervention kräver auktorisation från Säkerhetsrådet (kap. VII)!

14. Bör det finnas en rätt till humanitär intervention (de legeferanda)? • Dilemmat: vad gör man när det finns ett stort avstånd mellan vad internationell rätt kräver och vad moralen begär?

15. Interventionen i Kosovo var ’illegal men legitim’! • Hilpold, ‘Humanitarian Intervention: Is There a Need for a Legal Reappraisal?’ • Flyttar fokus från frågor om legalitet till frågor om legitimitet (ej definierad och kan öppna upp för manipulering av starka stater) • Pekar också på att det inte går att förstå frågan om humanitär intervention enbart som en juridisk fråga om rättens innehåll; frågor om process legitimitet är viktiga (t.ex. frågor om reformering av Säkerhetsrådet)

16. Responsibility to Protect (R2P) • Vänder upp och ner på debatten om humanitär intervention - frågan gäller inte ’rätten att ingripa’ utan ’skyldigheten att skydda’ • Från fokus på suveränitet som sköld till fokus på suveränitet som ansvar att skydda den egna befolkningen

17. Utvecklingen av R2P • ICISS rapport (2001) • High-Level Panel Report (2005) • R2P bekräftad av Säkerhetsrådet • General-Sekreterarensrapporter

18. ICISS rapport • (1) Man ska inte längre intervenera utan utöva ansvar • (2)Primärt ansvar på staten ifråga • (3)Sätter upp potential till framgång som kriterium • 5 kriterier för auktorisering i Säkerhetsrådet; ’just cause, right intention, last resort, proportionality of means, reasonableprospects of success’ • Utvecklar ett begreppsligt ramverk bestående av 3 typer av ansvar; prevention, reaktion, återbyggnad

19. High-Level Panel Report, ’Threats, Challenges, and Change’ (2005) • Accepterade i stort ICISS • Resolution; kritiserad för att urvattna ICISS och High-Level Panel rapporten

20. R2P bekräftad av Säkerhetsrådet • SC Resolution 1674 (2006), bekräftar ’ the provisions of paragraphs 138 and 139 of the 2005 World Summit OutcomeDocumentregardingResponsibility to Protect populations from genocide, warcrimes, ethniccleansing and crimesagainsthumanity.’ • SC Res 1704 (2006), Darfur

21. General-Sekreterarensrapporter om R2P • GS har utsett en särskild rådgivare • Första rapporten 2009 (mer pragmatisk) • 3-stegs approach till implementering; statens åtgärder, ett slags stöd och kapacitetsbyggande; ’mjuka’ tvångsåtgärder och i sista hand militärt våld • Har bl.a. kopplat handlande till internationella brott (folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och etnisk rensning)

22. Praxis R2P • Darfur • Libyen? • Syrien (?)

23. Kritik mot R2P • Ger möjlighet att legitimera argument mot intervention baserat på att staten ifråga har primärt ansvar (t.ex. Darfur-krisen) • R2P säger inget om legalitet/legitimitet • Öppet under vilka omständigheter intervention baserad på R2P kan vara aktuell utan Säkerhetsrådets auktorisation

24. Humanitär intervention R2P; hur förhåller de sig till varandra? • R2P ser på intervention från ett annat perspektiv än humanitär intervention (’underifrån-perspektiv’) • Delat ansvar • Mer är reaktion, långsiktigt engagemang

25. Sammanfattning R2P • Många menar att R2P fått erkännande på anmärkningsvärt kort tid • Bärande tema är det delade ansvaret • ’political rhetoric or emerging legal norm?’

26. Situationen i Syrien • Spelar det någon roll att det rör sig om kemiska vapen? • Hur skulle en ’bestraffningsaktion’ från USA:s sida kunna rättfärdigas folkrättsligt? • Utkast till Säkerhetsrådsresolution

27. Det internationella systemets natur • Enligt Higgins kan det internationella systemet mer korrekt beskrivas som ett normativt system och en process, snarare än som regler; • Det innebär bl.a. ett svårare arbete med att identifiera rättskällor och tillämpa regler; kontext är alltid viktig; • Rättens innehåll är i ständig förändring; • Det internationella systemet är horisontellt (bl.a. avsaknad av en central lagstiftare).