1 / 46

Bildk lla: huembwas

Kulturbegreppet. cultura (cultus) = odlingM

Ava
Download Presentation

Bildk lla: huembwas

An Image/Link below is provided (as is) to download presentation Download Policy: Content on the Website is provided to you AS IS for your information and personal use and may not be sold / licensed / shared on other websites without getting consent from its author. Content is provided to you AS IS for your information and personal use only. Download presentation by click this link. While downloading, if for some reason you are not able to download a presentation, the publisher may have deleted the file from their server. During download, if you can't get a presentation, the file might be deleted by the publisher.

E N D

Presentation Transcript


    3. 1800-talet: Kulturbegreppet förknippas med framsteg och civilisation, och särskilt den västerländska kulturens utveckling och historiska processer. 1900-talet: Man intresserar sig mera för social differentiering inom givna samhällen. Mitten av 1900-talet: Emot en heterogen uppfattning av samhället, fokus på homogeniseringen av kulturen, t.ex. i samband med mass- och konsumtionskultur. Populärkulturella fenomen ett hot mot civilisationen och den ”goda kulturen” (Frankfurtskolan). Denna bild revideras i och med uppkomsten av cultural studies -traditionen. Postmodernismen: en de-differentieringsprocess, en försvagning eller till och med upplösning av tidigare sociala och kulturella distinktioner. Upplösningen av gränser.

    4. Sociologi Sociologi är en samlande term för olika sätt att tänka på samhället. 1) Inom sociologi skapar man teorier där man försöker förklara hur samhället fungerar. 2) Sociologi ser på system, strukturer och kultur: d.v.s. förhållanden och kopplingar mellan individer, stabiliserade mönster och betydelser som uppstår ur social interaktion. Man ser på människor och deras förhållanden till system, strukturer och kultur, istället för att fokusera på specifika personers psykologiska egenskaper. Frågan om makro- eller mikrosociologi. Generalisering

    5. 1) Positivistisk sociologi (mätbara variabler, generalisering, förutsägbarhet) 2) Hermeneutisk eller tolkande sociologi (betydelse, förståelse, förklaring) 3) Kritisk eller marxistisk sociologi (konflikt, praxis) 4) Postmodern sociologi (power-knowledge, reflexivitet, dekonstruktion) (Alexander 2003) (Auguste Comte), Émile Durkheim, Max Weber, Karl Marx, Harriet Martineau, Georg Simmel, Thorstein Veblen.

    6. Kultursociologins grunder Sociologin etableras som vetenskap i början av 1900-talet som en direkt följd av de olika processer som anses utgöra moderniteten. Sociologin: vetenskapen om det moderna samhället. Modernitet ett av kultursociologins viktigaste begrepp Vad är kunskap? Kultur ställs ofta mot vetenskap. Kultur definieras ofta i termer av sådant som har med värderingar, omdömen och känslor att göra och att ”den rationella” vetenskapen ska vara fri från ”irrationella” estetiska, religiösa, politiska och moraliska värderingar, omdömen och känslor är en vanlig vetenskapsteoretisk uppfattning (Johansson och Miegel 2002).

    7. Moderniteten Modernitet kopplas samman med upplysningstiden. Upplysningstiden: rationellt tänkande och förnuft, men också en underström av det mer irrationella (romantik, natur, ande). Inte bara naturvetenskapliga och tekniska landvinningar, utan också om politiska och ideologiska debatter som låg till grund för två stora revolutioner under 1700-talet: den amerikanska och den franska. Moderniteten har många sidor, och är inte någon enhetlig utveckling, utan utgöra av flera olika processer som löper parallellt och flätas samman på olika sätt. Stephen Kern (1983): moderniteten kännetecknas av att den västerländska människans upplevelser av tid och rum i grunden förändrades och därmed också hennes sätt att uppfatta världen. Sven-Erik Liedman: en hård respektive mjuk upplysning. Willy Guneriussen: klassisk och romantisk modernitet. Hård upplysning och klassisk modernitet: sidor av det moderna som har med rationalitet och förnuft att göra.

    8. En ambivalens: rationalitet i förhållande till de aspekter av moderniteten som uttrycks bland annat i konsten och skönlitteraturen där tonvikten läggs vid sensibiliteter, känslor, fantasi och innerlighet. Fler människor lär sig läsa, och det skrivna ordet blir lättillgängligare. En demokratisering av den läsande publiken. En ny typ av läsare växer fram som inte bara vill läsa ”torr vetenskap” utan vill läsa om kött och blod, glädje och sorg, kärlek och hat. Går emot de akademiska idealen. Den romantiska litteraturen blir alltså en annan källa till förståelse av världen än den som vetenskapen erbjöd. Emotionalisering av tillvaron: ”romantisk modernitet” och ”mjuk upplysning”. Modernitet innebär alltså både en ökad betoning av förnuft och saklighet, men också en ökad estetisering och emotionalisering av tillvaron.

    9. Kultursociologins kluvenhet Två skilda vetenskapliga kulturer (se C.P Snow, Svante Nordin). Det är inom kunskaps- och vetenskapsteori som man diskuterar samhällsvetenskapernas position till de naturvetenskapliga i synnerhet. Frågan handlar om vad samhällsvetenskap egentligen är för något och vilka vetenskapliga anspråk den kan och bör göra. Och denna fråga har för sociologins del framför allt handlat om de två sidorna av moderniteten (som diskuterats ovan). Wolf Lepenies (1992/1985) vill kalla sociologi ”en tredje kultur” som är belägen någonstans mellan de två andra, alltså mellan naturvetenskap och humaniora. Lepenies: Sociologin ”imiterar” naturvetenskaperna, men kan inte bli en sann naturvetenskap om samhället, men den kan inte heller överge den (natur)vetenskapliga orienteringen, för då blir det ”bara” litteratur. Modernitetens flertydighet speglas i sociologin.

    10. Auguste Comte (1798-1857) Myntade termen ”sociologi” Ville skapa en vetenskap om samhället som kunde förklara den sociala världens lagar på samma sätt som natur-vetenskapen kunde förklara hur den fysiska verkligheten fungerade. Sociologin skulle utgöra en positiv vetenskap. Rigorösa vetenskapliga metoder skulle tillämpas på studiet av samhället. Durkheim: Sociologin kunde användas för att klargöra traditionella filosofiska frågor genom att studera dem på ett empiriskt sätt. Le Suicid 1897 etablerade sociologin som vetenskap. Sociologins uppgift är att studera ”sociala fakta” och hur dessa påverkar individernas tankar och beteenden. Sociala strukturer, kulturella normer, värderingar, som finns utanför individens medvetande, men som samtidigt utövar ett tvång på människan: samhället, staten, moralen, religionen, självmordsfrekvensen eller t.ex. mode.

    11. Positivistisk sociologi Sociologin skall vara en rigorös, noggrann empirisk disciplin, som ska kunna jämföras med naturvetenskaperna. Durkheims The Rules of Sociological Method (1895) Söker generella och abstrakta förklaringar (teorier) på vad samhället är. Teorier grundas i empiriskt bevismaterial. Hypoteser testas i specifika empiriska sammanhang. Ofta kvantitativ forskning, och grundar sig på statistisk analys på olika material (data sets), men kvalitativt material (data) kan också analyseras positivistiskt. Crane: [positivist sociologists] tend to view society as a collection of causally related variables. The goal of the social scientist is to produce a set of laws describing the causes of human behavior. This approach leads to a conceptualization of cultural symbols as ‘black boxes’ whose meanings and interrelationships do not require analysis. (Crane 1992). ”Den svarta lådan” syftar på ett ostuderat, eller möjligen ostuderbart, element i kultur; estetik och betydelse går inte att analysera empiriskt, och måste därför lämnas åt historiker eller filosofer. Målet är att kunna förutsäga mänskligt beteende, genom att studera generella kausala lagar som styr människor.

    12. Karl Marx (1818-1883) Skiljer sig ganska mycket från Comte och Durkheim, men ville också förklara de sociala förändringar som ägde rum i samband med den industriella revolutionen. Europeiska arbetarrörelsen och socialistiska idéer återspeglas i hans skrifter: han ville koppla ekonomiska problem med sociala institutioner. Betraktade sig aldrig själv som sociolog, och trots att hans teorier kritiserats mycket så är de av stor betydelse för sociologin. Kritisk sociologi: klasskampen och elitens makt över ”massornas” fysiska och psykiska tillvaro. Förhållandet mellan klasser, särskilt kapitalister och proletariat. Proletariatet blir löneslavar åt kapitalisterna. Detta blir ett problem: kapitalisterna utnyttjar proletariatet. Mervärde. En politisk ideologi.

    13. Viktiga begrepp är alienation, utsugning, kapitalism, trasproletariat, industrins reservarmé… Den mänskliga kunskapen och kulturen skapas ständigt i den mänskliga praktiken. De kulturella produkter och varor som människan frambringar är resultatet av mänskligt arbete. Istället för att se på kulturella symboler och varor, ser man på de grundläggande materiella villkoren och arbetets betydelse för formandet av sociala relationer. Kulturen formas i samspelet mellan de grundläggande materiella villkoren och människors kreativa förmåga att bearbeta och skapa olika produkter: samhällets bas (ekonomiska och materiella förhållanden) och dess överbyggnad (kulturella förhållanden).

    14. Varufetischismen. Kapitalismen skapar myter. Den materialistiska historieuppfattningen, eller historiematerialism: ekonomiska faktorer styr social förändring. Övergången från ett socialt system till ett annat innebar enligt Marx en förändring från ett produktionssätt till ett annat – ibland gradvis, ibland på ett omvälvande revolutionärt sätt – som en följd av de motsättningar som ekonomin rymmer.

    15. Det falska medvetandet: arbetare är omedvetna om att de exploateras. Berättelser som legitimerar och berättigar makthavarnas maktposition. ”The ideas of the ruling classes are in every epoch the ruling ideas.” (Marx [1978] 1846: 172). Kulturell dominans. Kontroll över kulturell produktion innebär möjligheten för kapitalisterna eller cheferna att få ut önskat beteende av arbetarna.. Marxistisk analys kritiserar masskultur som produceras av kulturella industrier. Olika sociala klasser använder kultur på olika sätt, som ofta ger fördelar åt högre klasser (strata). Raymond Williams har behandlat kopplingen mellan marxism och kulturanalys: Marx och kulturen. En diskussion kring marxistisk kultur och litteraturteori. Janet Wolff (litterturhistoriker): The Social Production of Art, 1981. Griselda Pollock: Kvinnor ingen homogen grupp, klasskillnader kvinnor emellan. ”Det moderna och kvinnlighetens rum”, 1988.

    16. Max Weber (1864-1920) Breda kunskaper: ekonomi, juridik, filosofi, historia, sociologi. Utvecklingen av den moderna kapitalismen, hur det moderna samhället skilde sig från tidigare former av social organisation. Påverkades av Marx, men var kritisk till vissa av hans huvudteser. Idéer och värderingar har lika stor betydelse för social förändring som ekonomiska faktorer. Social handling Rationalism. Tilltagande rationalisering som kännetecknande för det moderna samhället. Målrationellt handlande, värderationellt handlande, affektivt handlande samt traditionellt handlande. Religionssociologi: Aspekter av kristendomen har i hög grad påverkat uppkomsten av kapitalismen (den protestantiska etiken). Kapitalismen kom inte bara från ekonomiska förändringar. Idealtyper: Begreppsliga eller analytiska modeller som kan utnyttjas som verktyg för att förstå världen.

    17. Weber beskriver människans historia i termer av de världsbilder som dominerar vid olika tidpunkter i historien. Det magiska, det religiösa och det vetenskapliga. Magiska stadiet: olika individer och föremål ges magiska egenskaper. Föreställningar om att man kan manipulera de magiska krafterna, t.ex. med ritualer, för att nå världsliga mål. Magin befrämjar den sociala stabiliteten i samhället. Religiösa stadiet: människan sätter sin tillit till en utomvärldslig universell gud och de troende individerna strävar efter att uppnå transcendenta mål, som t.ex. frälsning. Den vetenskapliga epoken: kännetecknar det moderna samhället, de utomvärldsliga strävandena har fått ge vika för en ökad vetenskaplig kunskap som främjar rationellt kalkylerande i termer av mål och medel. I det moderna samhället dominerar den intellektuella sfären över den religiösa, världen har rationaliserats, avmystifierats, intellektualiserats. Karisma: ett idealtypiskt begrepp, för att förstå hur den mänskliga kulturen har utvecklats historiskt genom att nya idéer och föreställningar vinner inflytande. Karisman rutiniseras. En ständig kamp mellan karisma och rutinisering: kulturell förändring.

    18. Tolkande sociologi Vad menar man med betydelse? Hur skapas och upprätthålls betydelse i sociala system? Hur påverkar kulturell bakgrund (normer, värderingar, icke ifrågasatta antaganden) våra beslut? Hermeneutik: har sin grund i 1800-talets vetenskapliga tradition. Djupläsning eller tolkning av en ”text” för att få fram något om dess betydelse. Webers teori om betydelse, ”the switchman metaphor”: Weber ansåg att människor interagerar rationellt med en bas i egennytta, när de väljer mellan olika alternativ. ”Not ideas, but material and ideal interests, directly govern men’s conduct. Yet very frequently the ’world images’ that have been created by ’ideas’ have, like switchmen, determined the tracks along which action has been pushed by the dynamic of interest.” (Weber 1946: 280). Genom att studera betydelse kan vi förstå (Verstehen) människors målsättningar och således förklara deras beteende. Man är intresserad av specifika situationer. Verkligheten socialt konstruerad. Weber: förståelse är viktigast för människovetenskaperna, i motsats till förklaring. Förklaring: människan är ett lagbundet system som kan förklaras med hjälp av objektiva strukturella analyser (strukturalism). Förståelse: människan är en självreflexiv varelse med egen vilja och förmåga att påverka sina levnadsbetingelser (hermeneutiken).

    19. Georg Simmel (1858-1918) Räknas numera till sociologins klassiker. Samtida med Weber och Durkheim, umgicks i samma kretsar. Han gör en sorts impressionistiska analyser av vardagslivet och kulturen. Mästare på sociologiska essäer. Nyvaknat intresse för honom i kulturanalyser 1990-talet. Studerar olika fenomen som speglar framväxten av en modern kultur. I essäerna möter man bl.a. främlingen, äventyraren, girigbuken, den slösaktige och flanören. Intresserad av relationen mellan det pulserande ”livet” och de sociala formerna. Social interaktion central position i sociologisk analys. Ständig växelverkan mellan distans och närhet. Ex: Modets funktion är att skapa distans mellan olika sociala statusgrupper, men det har även funktionen att sammanföra människor med samma status, smak och stil.

    20. The Philosophy of Money (1900/1991). Systematisk analys av hur människor på symbolisk väg skapar värde och kulturella objekt. Hur uppkomsten och tillväxten av en modern penningekonomi påverkar de sociala relationernas utformning. Kritisk analys av det moderna samhällets allt mer abstrakta karaktär och hotet mot individualitet och kreativitet. Storstaden: ständig växelverkan mellan distans och närhet, dyrkan av varan, konsumtion som livsstil, blaserad attityd, utbrett främlingsskap.

    21. Thorstein Veblen (1857-1929) Amerikansk filosof och ekonom. Relevant för kultursociologi för att han behandlar konsumtionens sociologi. The Theory of the Leisure Class (1899/1967). Fritidsklassen, kallas ibland den arbetsfria klassen, och iögonenfallande konsumtion (conspicuous consumption). Utgår från antagandet att konsumtion inte bara har med ekonomiska funktioner att göra, utan de varor som konsumeras har också symboliska innebörder. Olika typer av konsumtion indikerar konsumentens sociala status, vilket konsumenten är väl medveten om. Det moderna konsumtionssamhället kännetecknas av att konsumenterna konkurrerar om social status genom att konsumera. Tar sig två uttryck: människor från ett lägre socialt skikt försöker efterlikna dem som tillhör ett högre, eller så kan man genom att konsumera sådant som är ovanligt öka sin sociala status. När de lägre klasserna har tagit efter den högre klassens konsumtion, blir varorna mindre begärliga och de högre klasserna ändrar på sin konsumtion för att hålla kvar den sociala åtskillnaden på denna symboliska nivå. Jmf. Bourdieu, den legitima smaken i Distinction (1984).

    22. Ideologi, hegemoni och diskurs Terry Eagleton (1991): ideologibegreppet inte synonymt med kulturbegreppet, men det kan användas för att belysa vissa aspekter av kulturen. Tyskland 1918-1933, en diskussion om kopplingar mellan kultursociologi, kunskapssociologi och ideologikritik. Karl Mannheim och Georg (György) Lukács. För att kunna nå ”objektiv” kunskap måste man genomskåda de olika ideologiska föreställningar som har sina rötter i olika sociala gruppers försök att tillskansa sig makt. Ideologikritiken är av central betydelse för att utveckla strategier för att skapa ”det goda samhället”.

    23. Ideologi och utopi: kulturen formas av en ständig kamp mellan olika sociala grupper. Tydlig koppling mellan kunskap och makt. Sociala skikt som har mest makt försöker även skaffa sig monopol på hur den sociala verkligheten skall tolkas. Sociala grupper utvecklar ideologier för att rättfärdiga sina tolkningar av den sociala verkligheten. En ideologi innebär alltid en viss förvrängning av den sociala verkligheten vilket tjänar en viss grupps syften och strävan efter makt. Utopier är försök att överskrida det befintliga samhällssystemet och skapa mål som är möjliga att sträva mot. Ideologier: rutinisering och skapande av ordning; utopier, passioner som utgör ”irrationella” krafter som omfattar en strävan att upplösa det faktiskt existerande samhällssystemet. Nära samband mellan uppkomsten av ny kunskap och skapandet och vidmakthållandet av ideologiska föreställningar.

    24. Georg Lukács (1885-1971) och Antonio Gramsci (1891-1937) 1900-talet: marxistiska skolor där teoretiker analyserar klassmedvetande, vardagskultur, mass- och populärkultur och de intellektuella. Lukács och Gramsci var två marxistiska kulturteoretiker som hade stort inflytande på all kulturteori (inte bara marxistisk). Lukács: History and Class Consciousness, 1922. Utarbetar analyser av klassmedvetande och alienation. Gramsci: Fängelseanteckningarna, 1928 till 1937. 2848 handskrivna sidor, handlade bl.a. om de intellektuellas roll, det civila samhället, populärkultur, politiska strategier och ideologi. När dessa översattes till engelska fick de ett stort inflytande på marxistisk teori. Likheter mellan Lukács och Gramsci: båda kritiska till den s.k. vulgärmarxismen som negligerade överbyggnadens centrala betydelse i samhällsanalysen, engagerade i kommunistpartiet och kämpade aktivt för att befria arbetarklassen från förtryck och orättvisor.

    25. Lukács: det kapitalistiska samhället kännetecknas av att mänskliga relationer i allt store utsträckning reifieras (förtingligas). I det kapitalistiska samhället behandlas arbetare som varor, vilka kan köpas och säljas på en marknad, detta leder till en s.k. alienationsprocess där människor successivt tvingas till underordning och berövas sin mänskliga värdighet. Proletariatet måste bli av med ett s.k. falskt medvetande. Gramsci: enbart möjligt för borgerskapet att härska över arbetarklassen genom att appellera till hela befolkningen. Ideologi handlar inte om utvecklandet av ett falskt medvetande, utan om att konstruera en politik som appellerar till stora delar av en befolkning. Genom att alliera sig med olika sociala grupper i samhället och utveckla en politisk hegemoni, dvs ett ekonomiskt, kulturellt, politiskt och ideologiskt ledarskap, kan borgerskapet härska över arbetarklassen.

    26. Lukács: intresserad av hur människors läsning av skönlitteratur kan bidra till att öka deras medvetenhet om de samhälleliga processer som leder till en ständigt ökad reifikation av mänskliga relationer. Elitistisk syn: utgår från att folket måste upplysas, att de är förtryckta och passiva gentemot de krafter som exploaterar dem. På 1960-talet utvecklar han en mera nyanserad analys av relationen mellan vardagsliv och estetik: The Specificity of Aesthetics (1963). Menar att människor besitter en viss medvetenhet om de mekanismer som leder till förtryck. Läsandet av skönlitteratur kan öka medvetenheten. Gramsci har till skillnad av Lukács ett stort intresse av folklig/populär kultur. Nödvändigt att utgå från den kultur som folket omhuldar. Motsätter sig distinktionen mellan fin- och populärkultur. Den folkliga kulturen präglas av motsägelser och reaktionära drag, man måste utgå från detta och acceptera denna kultur när man utformar politiska strategier. För att uppnå kulturell förändring nödvändigt att förstå ”folkets” kultur.

    27. Strukturalism och poststrukturalism Poststrukturalismen är en del av, eller har i hög grad påverkat postmodernismen, som kan ses mera som en tidsperiod. Viktiga begrepp är struktur, diskurs, makt och kunskap (power-knowledge), text, signifikation och symboler (semiotik) etc. Poststrukturalister (som intressant nog sällan vill klassificeras som sådana) har gett mycket teoretiskt material åt kultursociologin. Strukturalismen (bl.a. Claude Lévi-Strauss). Många av de teoretiker som kallas poststrukturalister kan sägas ha genomgått en utveckling från strukturalism till poststrukturalism (t.ex. Jacques Derrida och Michel Foucault). Strukturalismen har i hög grad påverkat semiotiken, en lära som idag används i flera kulturvetenskapliga fält, bl.a. inom konstvetenskap. I poststrukturalismen analyserar man i högre grad verkligheten som ”text”: Det som skiljer strukturalismen från poststrukturalismen är bl.a. synen på just textbegreppet.

    28. Strukturalismens grund ligger i lingvistiken, och antropologen Claude Lévi-Strauss (f. 1908) brukar räknas till pionjärerna. Hans målsättning var att hitta en universell princip eller struktur som påverkar allt mänskligt liv. Lévi-Strauss talar bland annat om myter som komponenter i kollektiva omedvetna mentala strukturer, och som kan ses som ett system av skillnader eller motsatspar. Att placera verkligheten i ett självständigt system, alltså i språkliga strukturer, leder till att subjektet ses som irrelevant för meningsskapandet, vilket brukar beskrivas som subjektets ”död”. Paul Ricoeur (1913-2005) baserar sitt resonemang på Lévi-Strauss beskrivning av subjekt och struktur, men han definieras vanligen som hermeneutiskt inriktad (konkret reflexion är vad han själv kallar sitt vetenskapliga perspektiv). Försöker uppvärdera det mänskliga subjektets roll till ett mera tänkande och medvetet subjekt. Ricoeur tar också upp begreppet diskurs, och menar att den refererar till världen utanför det språkliga systemet. I diskursen finns en interlokutör eller samtalspartner, inte bara tecken i ett språksystem som refererar till andra tecken. Det sociala livet är symboliskt konstituerat och att de mänskliga subjekten tänker, handlar och talar på ett meningsfullt sätt.

    29. Jaques Derrida (1930-2004) Jacques Derrida är den tänkare som man mest förknippar med poststrukturalism, samtidigt måste han främst anses vara en viktig 1900-talsfilosof. Hans perspektiv brukar gå under namnet dekonstruktion, vilket innebär att alla texter är instabila och kan bara förstås intertextuellt (texter refererar till varandra). Derrida vill dekonstruera det han kallar metafysiken, d.v.s. hela den västerländska filosofins strävan efter att finna en yttersta princip med vilken verkligheten kan förklaras. Den uppdelning i binära strukturer, eller polariteter, som metafysiken delar upp verkligheten i anser han vara en konstruerad skillnad (différance), tecken som refererar till varandra i all oändlighet. Han anser att det inte finns någon ren närvaro, någon kärna eller slutpunkt, utan skapandet av skillnad är förutsättningen för närvaron. Différance, eller kritiken av metafysiken, har varit viktig för bland annat postmodernism och feministisk teori, där man vill dekonstruera och teoretiskt förklara och göra sig av med konstruerade skillnader så som manligt/kvinnligt, natur/kultur osv.

    30. Michel Foucault (1926-1984) Inflytande på både sociologi och filosofi. Foucault diskuterar makt, ideologi och diskurs i förhållande till uppkomsten av moderna institutioner som fängelser, sjukhus och skolor och visar paradoxalt nog hur Upplysningens ideal om individuell frihet och emancipation har en baksida som baserar sig på ökande disciplin och övervakning. Marx, Weber. Niccolò Machiavelli (1469–1527). Diskursbegreppet. Hänvisar till ett sätt att tänka på eller tala om ett visst tema som förenas av gemensamma antaganden eller utgångspunkter. Folie et déraison: Histoire de la folie à l'âge classique (1961), visar hur dramatiskt vår syn på galenskap förändrats från medeltiden till idag. I moderna samhällen har emellertid ”galenskapen” formats av en medicinsk diskurs som lägger tyngden på sjukdom och behandling. Makten verkar via olika diskurser i syfte att forma vanliga uppfattningar om företeelser som kriminalitet, galenskap eller sexualitet. Diskurser kan användas som ett kraftfullt verktyg i syfte att förhindra eller begränsa alternativa sätt att tänka eller tala. Kunskap blir till en form av kontroll. Makt och kunskap är kopplade till teknologier som rör övervakning, disciplin och lagens efterlevnad. Foucaults ”arkeologi”. I samhällsforskning har man som mål att skapa mening i det obekanta genom att göra jämförelser med det som är bekant, men Foucault ställer upp ett motsatt mål: att skapa mening i det bekanta genom att gräva i det förgångna. De nuvarande begreppen, åsikterna och strukturerna tas för givna och är osynliga bara för att de är bekanta.

    31. Frankfurtskolan vs Cultural studies Frankfurtskolan: omfattande ideologi- och kulturkritik. De vill identifiera hinder för utvecklingen av ett icke-repressivt samhällssystem. De anser att kulturindustrin och masskulturen är ett sådant hinder (se t.ex. Adornos och Horkheimers Upplysningens Dialektik, 1944). Människor som konsumerar populärkultur blir allt mer konforma och passiva: ”Utbudet till publiken av en hierarki av serietillverkade produkter på olika kvalitetsnivåer syftar bara till en så mycket mer heltäckande kvantifiering. Var och en ska liksom spontant anpassa sig till den level som genom olika indicier på förhand utpekats som hans, och gripa efter den kategori av massprodukt som är fabricerad för just hans typ. Konsumenterna fördelas som statistiskt material efter inkomstgrupper i röda, gröna och blå fält på kartor utarbetade av forskningsstaber som inte längre går att skilja från propagandans.” (Horkheimer och Adorno, 1944/1981). Kritiska till de klichéer och stereotyper som finns i masskulturen (t.ex. att populära filmer är förutsägbara). Konsten (”finkulturen”) måste verka befriande i kampen för ett bättre samhälle, som en negation till det repressiva i samhället.

    32. Frankfurtskolan grundar sin tanke på Marx begrepp varufetischism, och menar att massproducerad konst inte skiljer sig från andra massproducerade produkter. Kulturella varor besudlas av varufetischism när de värderas ekonomiskt (exchange value). Adorno föreslår att för att dölja detta ges masskulturella produkter en ytlig skillnad (pseudo-individuality). Denna standardiserade kultur kräver ingen ansträngning av konsumenten, utan fungerar till och med som en dämpare av kritisk tankeverksamhet, och har på så sätt en (negativ) effekt på samhället. Problem med detta perspektiv är att konsten (eller masskulturen) inte är monolitisk, och publiken är inte homogen. Publiken är inte bara heterogen, utan består av tänkande kännande individer och är inte förutsägbara. Metodologiskt är det också mycket svårt att mäta konstens effekter på samhället. Perspektivet kan också uppfattas som elitistiskt.

    33. H & A: våldets ökade betydelse i filmer, förlusten av en handling, användandet av stereotypa rollfigurer, ökade fördumningen av publiken (ex. snuttifiering). I ett samhälle som präglas av inflytandet från kulturindustrin blir individualiteten illusorisk: ”pseudoindividualitet”. H & A: ”Människans intimaste reaktioner är så fullständigt förtingligade för dem själva, att föreställningen om något för dem säreget bara fortlever som en yttersta abstraktion: Personality betyder för dem knappast längre något annat än bländande vita tänder och frihet från emotioner och svettiga armhålor. Detta är reklamens triumf i kulturindustrin, konsumenternas tvångsmässiga imitation av de kulturvaror som de samtidigt genomskådar.”

    34. Under 1990-talet har intresset ökat för Cultural Studies. Marxistisk infallsvinkel, men istället för att lyfta fram hotet från den växande populärkulturen, lyfter man fram populärkulturen som en motståndsrörelse/opposition till finkulturen. Storey (1993): man undersöker ”cultural texts and practices in order to reconsitute or reconstruct the experiences, values, etc. – the ’structure of feeling’ – of particular groups or classes or whole societies, in order to better understand the lives of those who lived the culture... [They do so] because they believe that popular culture (defined as the lived culture of ordinary men and women) is worth studying.” Konsumenten ses som aktiv i sin konsumtion av kultur.

    35. Senare forskning inom Cultural Studies brukar se publiken som mera aktiv. John Fiske, Reading the Popular, 1989. Analyserar populärkultur (popular arts): dessa produceras av eliter och syftet är att dominera antingen ekonomiskt eller intellektuellt. Han kallar detta semiotisk makt. I USA, Storbritannien och Australien (de områden han undersöker) är de hegemoniska krafterna vita, kapitalistiska och patriarkala. Han frågar varför vi konsumerar sådana produkter som har som mål att dominera oss? ”There is no lasting pleasure in being a cultural dope.” Svaret är att människor skapar motstånd mot de populärkulturella bilderna genom att skapa egna meddelanden. Människor skapar sin egen sociala identitet inom sociala system; man accepterar inte helt blint de meddelanden som kommer från den dominerande eliten. Betydelse uppstår i ”cirkulationen” av texter och deras mottagande. Konsumenten använder texterna i sitt eget intresse. Då gör man ”semiotiskt motstånd”. T.ex. de flick-fans som Madonna hade på 80-talet kunde göra motstånd mot patriarkala meddelanden om sexualitet genom att själva konstruera en mer aktiv, oppositionell version av kvinnlig makt och lust.

    36. Postmodernitet Postmodernism syftar på både en historisk period och ett nytt sätt att närma sig kunskap. I kontrast till modernism, ”post-” syftar på något efter modernismen, en sorts fortsättning på modernismen (senmodernism). Modernismen: kapitalism och industrialism. Produkter massproduceras av arbetare som tjänar tillräckligt för att kunna konsumera dessa produkter. Produkterna marknadsförs i massmedia, och populärkultur når en stor publik. Domineras av rationalism, ett arv från Upplysningen. Samhället utvecklas positivt, vetenskapen är intresselös och ackumulerar kunskap, det finns absoluta moraliska värden och universella sanningar, den individuella identiteten är stabil. Postmodernismen: sen industriell kapitalism. Produktionstekniker har förbättrats och specialiserade produkter kan skapas åt marknadsnischer. Fokus hamnar på konsumtion. Reklam riktas in på specialiserade marknader (målgrupper), och populärkultur riktas mot specifika segment av populationen enligt val av ”livsstil”. Hur har detta påverkat kulturella uttryck? Cynism har ersatt optimism och utvecklingstro. Identitetspolitik har utmanat tanken om universell sanning och entydig och absolut moral. Människor är i genomsnitt mera mobila geografiskt och har större valmöjlighet bland konsumtionsvaror, identiteter fragmenteras och baseras på konsumtionsval och livstil.

    37. Ifrågasätter positivistisk vetenskap (science). Tyngdpunkten ligger på relativitet. Generalisering inte möjlig? I vissa fall avstöter man till och med all empirisk forskning, medan andra försöker närma sig empiriska data med postmoderna verktyg. Reflexivitet. Forskaren reflekterar över sin egen forskningsprocess och dess inverkan på forskningsobjekt och resultat. Positionering blir viktigt. Foucault: power-knowledge: att makt och kunskap inte är möjliga att separera. Jean Baudrillard, den ”postmoderna sociologen”: simulakra och det hyperreella. Mike Featherstone, vardagslivets estetisering. Analyserna av postmodernism syftar på en ökad visualisering av samhället (Scott Lash), ökad ambivalens (Zygmunt Bauman) men också ökad reflexivitet (Anthony Giddens). Baudrillard är mest känd för sin analys av konsumtionssamhället, förmedling (modes of mediation) och teknologi och kommunikation. Hur teknologiska framsteg påverkar samhället. Semiotiskt intresse (som de andra poststrukturalisterna)

    38. J.B.: Diskuterar konsumism, kön, journalistiska kommentarer om AIDS, kloning, Salman Rushdie, det första Irakkriget, World Trade Center-attackerna osv. Simulation: Tre olika simulakra, tre olika sätt att förhålla sig till relationen mellan tecken och “verklighet”. Relationen blir problematisk när den ifrågasätts. Massproduktion, utplånandet av originalets betydelse och snabba förändringar i teknologin leder till uppkomsten av den tredje ordningens simulakra. Nu går det inte längre att dra gränser mellan kopia och original, äkta och falskt, utan hela världen är simulerad, mediet är budskapet (McLuhan). Vi lever i det hyperreella. Idag kan vi inte längre upprätthålla en distans till de olika objekt som finns i omvärlden; vi är inte längre betraktare av omvärlden, utan uppslukas istället av den och lever på så sätt i en estetisk hallucination av verklighet.

    40. Internet Verklighet och cyberrymd, synlighet är verklighet? Bloggar, profiler, avatarer... Spel som utspelar sig på Internet, virtualitet...

    41. Pierre Bourdieu (1930-2002) Begrepp: (konstnärligt) fält, kapital, habitus, symboliskt våld, misskännande… Både kvantitativa och kvalitativa metoder, statistik, antropologi, mikro- och makrosociologi. Fältet: ett strukturerat system av sociala positioner. Doxa, en tro som inte ifrågasätts av individerna inom ett fält. ”Produktionen av tro”: fältet är som att accepteras i en prestigefylld klubb, dit man bjudits in av ”gudfäder” som garanterar erkännande. Gränserna för fältet är oprecisa och skiftande och kan endast klarläggas med hjälp av empiriska data. Institutionaliserade ingångspunkter.

    42. “The boundary of any given field, the point(s) at which the field ceases to have any impact on practice, is always at stake in the struggles which take place within the field. A field is, by definition, a ‘field of struggles’ in which agents’ strategies are concerned with the preservation or improvement of their positions with respect to the defining capital of the field” (Jenkins 2002: 85). Fältens gränser definieras av de individer som samlat mest symboliskt kapital. Ett konstverks värde: konstverket eller konstnären konsekreras av andra konsekrerade aktörer i fältet (Bourdieu 1994: 158-159).

    43. Kapital: tillgångar minus skulder; syftar oftast på kapital som genom sin storlek och placering kan ge sin ägare avkastning och därmed kapitalinkomst. Kapital = makt. Ett sätt att definiera individers och institutioners sociala positioner. Ett system av krafter existerar mellan dessa positioner, d.v.s. fältet är också strukturerat enligt maktförhållanden: att dominera, att vara dominerad eller att vara jämlik. Beroende av tillgången till “varorna” på fältet (kapitalet). Ekonomiskt, socialt (olika värderade relationer till betydelsefulla personer), kulturellt (legitim kunskap som man t.ex. får från utbildning) och symboliskt kapital (förknippas med prestige och ära). Misskännande är ett begrepp som är kopplat till makt och kapital; anknyter till Bourdieus tankar om social reproduktion och symboliskt våld. Symboliskt våld: ett påtvingat system av betydelser (d.v.s. kultur) som uppfattas som legitimt.

    45. Habitus (eller hexis) fördjupar kopplingen mellan struktur och individ. Belyser sociala praktiker. Från Erwin Panofsky (en konsthistoriker), och det har också tidigare använts av G.W.F. Hegel, Edmund Husserl, Max Weber, Émile Durkheim och Marcel Mauss med betydelsen: “an acquired system of generative schemes objectively adjusted to the particular conditions in which it is constituted” (Bourdieu, Outline of a Theory of Practice, 1977 95). Bourdieu förknippar detta med kroppen: “The dispositions and generative classificatory schemes which are the essence of the habitus are embodied in real human beings.” (Bourdieu, The Logic of Practice, 1990: 66–79). För Bourdieu innebär detta tre saker: 1.) Habitus existerar bara i aktörers huvuden (som också är en del av kroppen); 2.) Habitus existerar bara i aktörers handlingar (practice) och i deras interagerande med andra och med miljön, och består av sätt att tala, röra sig, göra saker. Habitus är alltså inte abstrakt utan är en del av mänskligt beteende; 3.) Bourdieu talar om praktiska taxonomier som är kopplade till kroppen: manligt/kvinnligt, framsida/baksida, upp/ner, varm/kall etc.

    46. Hexis: en liknande betydelse som det latinska habitus. Hexis syftar ännu mera på sättet som aktörer använder sin kropp, kroppshållning eller ställning. I kroppens hexis sammanförs det personliga och det strukturella eller systematiska. “Bodily hexis is political mythology realized, embodied, turned into a permanent disposition, a durable manner of standing, speaking and thereby of feeling and thinking... The principles embodied in this way are placed beyond the grasp of consciousness, and hence cannot be touched by voluntary, deliberate transformation, cannot even be made explicit...” (Bourdieu 1977, 66–79).

More Related