340 likes | 480 Views
Swedish and English text about history about Alfred Nobel.<br>He invented The Dynamite and created the Nobel Price.
E N D
A L F R E D Text Wikipedia/English/Swedish/slideshow Anders Dernback N O B E L
Alfred Nobel Alfred Bernhard Nobel (info), född 21 oktober 1833 i Stockholm, död 10 december 1896 i San Remo, Ligurien, Italien, var en svensk kemist, uppfinnare av dynamiten[9], industrialist, donator, ingenjör och stiftare av Nobelpriset. Släkten Nobel härstammar från den uppländske häradshövdingen Petter Nobelius (död 1707), som ursprungligen var från Östra Nöbbelöv i Skåne.
Alfred Bernhard); 21 October 1833 – 10 December 1896) was a Swedish chemist, engineer, inventor, businessman, and philanthropist. He held 355 different patents, dynamite being the most famous. The synthetic element nobelium was named after him. He owned Bofors, which he redirected from its previous role as primarily an iron and steel producer to a major manufacturer of cannon and other armaments. Having read a premature obituary which condemned him for profiting from the sales of arms, he bequeathed his fortune to institute the Nobel Prize. His name also survives in companies such as Dynamit Nobel and AkzoNobel, which are descendants of mergers with companies that Nobel established.
Personal life Nobel was Lutheran and regularly attended the Church of Sweden Abroad during his Paris years, led by pastor Nathan Söderblom who received the Nobel Peace Prize in 1930. He became an agnostic in youth and was an atheist later in life, though still donated generously to the Church. Nobel travelled for much of his business life, maintaining companies in Europe and America while keeping a home in Paris from 1873 to 1891. He remained a solitary character, given to periods of depression. He remained unmarried, although his biographers note that he had at least three loves, the first in Russia with a girl named Alexandra who rejected his proposal. In 1876, Austro- Bohemian Countess Bertha Kinsky became his secretary, but she left him after a brief stay to marry her previous lover Baron Arthur Gundaccar von Suttner. Her contact with Nobel was brief, yet she corresponded with him until his death in 1896, and it is believed[by whom?] that she was a major influence in his decision to include a peace prize in his will. She was awarded the 1905 Nobel Peace prize "for her sincere peace activities". Nobel's longest-lasting relationship was with Sofija Hess from Celje whom he met in 1876.
Den största nytta Hans uppfinningar kunde – och kom också att – å ena sidan användas för krigiska ändamål, men å andra sidan hyllade han fred. Denna dualism kan sägas vara grunden för utformningen av hans testamentariska förordnanden om Nobelprisets syfte "att komma mänskligheten till den största nytta" och det särskilda fredspriset. Alfred Nobel menade att hans dynamit ledde till fred och gav följande förklaring: "När det står klart vilken kraft det finns i sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man avstå från att använda dem". Han var mycket intresserad av vetenskap och konst och hedrades för detta på flera sätt. Bland allt vetenskapligt arbete var han också upphovsman till en del skönlitterära alster. Han skrev dikter på såväl svenska som engelska. De avspeglar för det mesta ensamhet, melankoli och leda vid livet. Han hade ett bibliotek på knappt 2 600 volymer fördelade på cirka 1200 titlar, varav det mesta var skönlitteratur. Det litterära intresset avspeglas i nobeltestamentets föreskrift om litteraturpriset.
Life and career Alfred Nobel at a young age in the 1850s Born in Stockholm, Alfred Nobel was the third son of Immanuel Nobel (1801–1872), an inventor and engineer, and Karolina Andriette (Ahlsell) Nobel (1805–1889). The couple married in 1827 and had eight children. The family was impoverished, and only Alfred and his three brothers survived past childhood. Through his father, Alfred Nobel was a descendant of the Swedish scientist Olaus Rudbeck (1630–1702),[6] and in his turn the boy was interested in engineering, particularly explosives, learning the basic principles from his father at a young age. Alfred Nobel's interest in technology was inherited from his father, an alumnus of Royal Institute of Technology in Stockholm
Saint Petersburg Following various business failures, Nobel's father moved to Saint Petersburg in 1837 and grew successful there as a manufacturer of machine tools and explosives. He invented the veneer lathe (which allowed the production of modern plywood and started work on the torpedo. In 1842, the family joined him in the city. Now prosperous, his parents were able to send Nobel to private tutors and the boy excelled in his studies, particularly in chemistry and languages, achieving fluency in English, French, German and Russian. For 18 months, from 1841 to 1842, Nobel went to the only school he ever attended as a child, in Stockholm
Tidiga år, Ryssland Nobels födelsehus på Norrlandsgatan 11. En grotta vid Nobels spränggropar i Vinterviken i Stockholm, 2014. Alfred Nobel var ett av åtta barn (varav bara fyra nådde vuxen ålder) till Immanuel Nobel d y, som också han var uppfinnare, och Andriette Nobel, född Ahlsell. Han och hans bröder Robert, Ludvig och Emil levde i svåra förhållanden med en mycket sjuk fader. År 1842 flyttade familjen till Sankt Petersburg sedan faderns mekanikverkstad gått i konkurs i Sverige. Vid den tidpunkten var familjen mycket fattig och hustrun fick arbeta som butiksbiträde i en mjölk- och grönsaksbutik, medan Alfred själv hjälpte till att sälja tändstickor på gatan. Men familjens företag lyckades och byggdes upp till en industriell jätte, som blomstrade och bestod ända till dess att den ryska revolutionen gjorde sitt intåg.
Gunpowder As a young man, Nobel studied with chemist Nikolai Zinin; then, in 1850, went to Paris to further the work. There he met Ascanio Sobrero, who had invented nitroglycerin three years before. Sobrero strongly opposed the use of nitroglycerin, as it was unpredictable, exploding when subjected to heat or pressure. But Nobel became interested in finding a way to control and use nitroglycerin as a commercially usable explosive, as it had much more power than gunpowder. At age 18, he went to the United States for one year to study, working for a short period under Swedish-American inventor John Ericsson, who designed the American Civil War ironclad USS Monitor. Nobel filed his first patent, an English patent for a gas meter, in 1857, while his first Swedish patent, which he received in 1863, was on 'ways to prepare gunpowder'.
The family factory The family factory produced armaments for the Crimean War (1853– 1856), but had difficulty switching back to regular domestic production when the fighting ended and they filed for bankruptcy.[4] In 1859, Nobel's father left his factory in the care of the second son, Ludvig Nobel (1831– 1888), who greatly improved the business. Nobel and his parents returned to Sweden from Russia and Nobel devoted himself to the study of explosives, and especially to the safe manufacture and use of nitroglycerin. Nobel invented a detonator in 1863, and in 1865 designed the blasting cap. On 3 September 1864, a shed used for preparation of nitroglycerin exploded at the factory in Heleneborg, Stockholm, Sweden, killing five people, including Nobel's younger brother Emil.[5] Dogged and unfazed by more minor accidents, Nobel went on to build further factories, focusing on improving the stability of the explosives he was developing.
Åter i Sverige, experiment Efter ekonomiska motgångar återvände fadern och Alfred till Sverige 1859, där Alfred började studera sprängämnen i synnerhet nitroglycerin. Experimenten ägde rum i försöksfabriken Heleneborg i Stockholm. 1864 skedde en explosion vid Heleneborg vid sprängolje- och nitroglycerinberedning. Brodern Emil Nobel, som var 21 år, och alla andra närvarande omkom. Nobel hade mött upptäckaren av nitroglycerin, Ascanio Sobrero, under sin tid i Paris och insåg att dess kraft måste tämjas för att kunna vara användbar. Alfred Nobel uppfann bland annat: Dynamit (Gurdynamit) 1866, som han fick patent på 1867 Spränggummi (bomullskrut upplöst i svartkrut), nästan riskfritt vid transport och hantering. Spränggelatin (Gummidynamit) 1875. Extradynamit år 1887 Bestående av i huvudsak Gummidynamit och Ammoniumnitrat. Ballistit, nobelkrut 1887 (ett röksvagt krut bestående av nitrocellulosa och nitroglycerin i lika delar) Mignon Naftaslup sjösattes år 1892. 12 m lång, 1,8 m bred och ett djupgående på 0,9 m. Ångdriven 6 hk.
Dynamiten innebar stora möjligheter att transportera explosiva ämnen med hög säkerhet. Trots att nitroglycerin, som är den verksamma delen i dynamit, är mycket stötkänsligt, gör den så kallade flegmatiseringen att dynamiten inte detonerar trots ganska hårda törnar. När traditionellt svartkrut används för att driva projektiler i skjutvapen blir det ett avsevärt rökmoln, som skymmer sikten för kanonservicen, och avslöjar för fienden varifrån elden utgår. Den som kan skjuta med mindre rök får därigenom en fördel. Nobel arbetade med möjligheterna att få fram ett röksvagt krut och gjorde därvid värdefulla rön som resulterade i ballistit-patentet. En grotta vid Nobels spränggropar i Vinterviken i Stockholm, 2014.
Nobel invented dynamite in 1867, a substance easier and safer to handle than the more unstable nitroglycerin. Dynamite was patented in the US and the UK and was used extensively in mining and the building of transport networks internationally. In 1875 Nobel invented gelignite, more stable and powerful than dynamite, and in 1887 patented ballistite, a predecessor of cordite. Nobel was elected a member of the Royal Swedish Academy of Sciences in 1884, the same institution that would later select laureates for two of the Nobel prizes, and he received an honorary doctorate from Uppsala University in 1893. Nobel's brothers Ludvig and Robert exploited oilfields along the Caspian Sea and became hugely rich in their own right. Nobel invested in these and amassed great wealth through the development of these new oil regions. During his life Nobel was issued 355 patents internationally and by his death his business had established more than 90 armaments factories, despite his apparently pacifist character.
The death of his brother In 1888, the death of his brother Ludvig caused several newspapers to publish obituaries of Alfred in error. One French newspaper published an obituary titled "Le marchand de la mort est mort" ("The merchant of death is dead"). Nobel read the obituary and was appalled at the idea that he would be remembered in this way. His decision to posthumously donate the majority of his wealth to found the Nobel Prize has been credited at least in part to him wanting to leave behind a better legacy.
Nobel beviljades ett mycket stort antal patent, och flera av dem inbegrep andra länder eller hela världen, totalt drygt 350 patent. Dessa omfattade även annat än sprängmedel i olika former. Inspirerad av en svår explosion orsakad av gasljus på en teater i Paris uppfann han till exempel en gasbrännare med avsevärt förbättrad säkerhet. En teknisk detalj i denna brännare var att den arbetade med förvärmning av förbränningsluften. Nobel anlade fabriker i de flesta europeiska länder och i Nordamerika för att kunna dra nytta av sina uppfinningar. Han hade också intressen i flera andra företag, till exempel Branobel i Baku, Azerbajdzjan och Bofors järnverk i Karlskoga, där han hade en stor experimentverkstad, bland annat för att utveckla ett krut med liten rökutveckling. Han byggde där också en mönsteranläggning för tillverkning av kanoner.
Hans bröder Robert och Ludvig hade börjat utvinna olja i Baku i det ryska guvernementet Baku 1874. Fyra år senare bildade de, med Alfred som en av finansiärerna, oljeföretaget Tovaristjestvo Neftjanovo Proizvodstva Bratjev Nobel (Naftaproduktionssällskapet Bröderna Nobel), som snart blev förkortat till Branobel. Bolaget blev på kort tid världens näst största oljebolag, efter Rockefellers Standard Oil, och dominerade den europeiska marknaden fram till ryska revolutionen. Under bolagets storhetstid hade man flera hundra kontor utspridda i Ukraina och östra Europa från Polen och Baltikum ända till öster om Uralbergen. 1918 nationaliserades anläggningarna, och därmed upphörde bröderna Nobels inflytande i dessa industrier. Cirka 12 procent av Alfreds testamenterade förmögenhet utgjordes av aktier i oljeföretaget.
Han arbetade som kemist på flera utländska laboratorier, bland annat hos professor Pelouze i Paris. Där fick han bra tillfälle att studera nitroglycerin och andra sprängämnen. På grund av de många olyckor som inträffade både vid fabrikation och under transport av nitroglycerin, blev både tillverkning och användning av detta sprängämne förbjudet i flera länder. Det stora behovet av ett starkare sprängämne än krut inspirerade, tillsammans med faderns intensiva intresse för denna tillverkning, Nobel att med stor energi försöka komma på en mer lätthanterlig och mindre farlig form av nitroglycerin. En svår olycka i faderns laboratorium vid Heleneborg avskräckte honom inte. Inom kort lyckades han få tillgång till kapital för anläggande av en fabrik vid Vinterviken, nära Stockholm, och en vid Krümmel, intill Hamburg. Det var under en vistelse vid fabriken i Krümmel som han 1866 gjorde sin första uppfinning, dynamiten. Han utnyttjade då påpassligt ortens tillgångar: Lüneburgheden, där Lauenburg ligger, är en mäktig sandhed med underliggande lager av diluviansk kiselgur. Dynamiten bestod just av kiselgur, som genompressades med nitroglycerin. Ett exempel som visar hur epokgörande denna uppfinning var är att man vid sprängningen av Sankt Gotthardstunneln enligt en uppgift sparade 20 miljoner franc (oklart om franska eller schweiziska franc), och vann flera år, jämfört med beräknat.
Privatliv och de sista åren Alfred Nobel gifte sig aldrig. År 1876 annonserade han i en Wientidning "En mycket rik, högt bildad äldre herre som är bosatt i Paris, söker en språkkunnig dam, likaledes vid stadgad ålder, som sekreterare och hushållsföreståndarinna", och en ung adelsdam, grevinnan Bertha Kinsky anställdes. Alfred och Kinsky utvecklade en djup vänskap, som bestod långt efter att hon lämnat sitt arbete hos Alfred Nobel och gift sig med en annan man. Bertha Kinsky var mycket engagerad i fredsfrågor och var en av dåtidens största namn inom fredsrörelsen. Alfred Nobel påverkades starkt av hennes åsikter, och de ligger till grund för instiftandet av fredspriset. Bertha von Suttner, som hon kom att heta efter giftermålet, tilldelades Nobels fredspris år 1905. Vid årsskiftet 1893/1894 tog Alfred över en stor aktiepost i Bofors, Karlskoga, för en miljon kronor. Kort därefter stod han som ensam ägare till fabriken samt kringliggande industrier. Åren 1894 till 1896 bodde Nobel i Björkborns herrgård i Karlskoga där han arbetade med sin nyförvärvade vapenfabrik. År 1896 flyttade han sitt stora tekniskt- vetenskapliga laboratorium från Paris till sin villa i San Remo vid Genua och där bodde han sen fram till sin död 10 december samma år.
En konflikt mellan Sverige och Frankrike uppstod då Nobels testamente skulle lagföras. Franska staten ansåg att Frankrike borde betraktas som hans hemland. Men fransk domstol enades om att ”där en man har sina hästar där anser han själv att han har sitt hem” och Alfred Nobel hade sina ryska hingstar på Björkborns herrgård. Testamentet lagfördes vid Karlskoga häradsrätt och instiftandet av Nobelprisen blev verklighet.
Nobelpriset I sitt testamente, daterat den 27 november 1895, stadfäste Nobel att en stiftelse skulle grundas av hans förmögenhet, och att räntan skulle utdelas som pris åt personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten. Släktingarna fick bara cirka en halv procent av arvet eftersom Nobel ansåg att stora rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning. Priset skulle delas upp i fem lika delar inom följande områden: Fysik. Pristagare utses av Kungliga Vetenskapsakademien Kemi. Pristagare utses av Kungliga Vetenskapsakademien Fysiologi eller medicin. Pristagare utses av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet Litteratur. Pristagare utses av Svenska Akademien Fredsarbete. Pristagare utses av Norska Nobelkommittén.
On 27 November 1895, at the Swedish-Norwegian Club in Paris, Nobel signed his last will and testament and set aside the bulk of his estate to establish the Nobel Prizes, to be awarded annually without distinction of nationality. After taxes and bequests to individuals, Nobel's will allocated 94% of his total assets, 31,225,000 Swedish kronor, to establish the five Nobel Prizes. This converted to £1,687,837 (GBP) at the time. In 2012, the capital was worth around SEK 3.1 billion (US$472 million, EUR 337 million), which is almost twice the amount of the initial capital, taking inflation into account. Nobel Price
Björkbornsherrgård, Karlskoga kommun.
Alfred Nobels laboratorium.
Björkborns herrgård i vinterskrud.
Inventions Nobel found that when nitroglycerin was incorporated in an absorbent inert substance like kieselguhr (diatomaceous earth) it became safer and more convenient to handle, and this mixture he patented in 1867 as "dynamite". Nobel demonstrated his explosive for the first time that year, at a quarry in Redhill, Surrey, England. In order to help reestablish his name and improve the image of his business from the earlier controversies associated with the dangerous explosives, Nobel had also considered naming the highly powerful substance "Nobel's Safety Powder", but settled with Dynamite instead, referring to the Greek word for "power“ Nobel later combined nitroglycerin with various nitrocellulose compounds, similar to collodion, but settled on a more efficient recipe combining another nitrate explosive, and obtained a transparent, jelly-like substance, which was a more powerful explosive than dynamite. 'Gelignite', or blasting gelatine, as it was named, was patented in 1876; and was followed by a host of similar combinations, modified by the addition of potassium nitrate and various other substances.
Gelignite was more stable, transportable and conveniently formed to fit into bored holes, like those used in drilling and mining, than the previously used compounds and was adopted as the standard technology for mining in the Age of Engineering bringing Nobel a great amount of financial success, though at a significant cost to his health. An offshoot of this research resulted in Nobel's invention of ballistite, the precursor of many modern smokeless powder explosives and still used as a rocket propellant.
Nobel gained proficiency in Swedish, French, Russian, English, German, and Italian. He also developed sufficient literary skill to write poetry in English. His Nemesis is a prose tragedy in four acts about Beatrice Cenci. It was printed while he was dying, but the entire stock was destroyed immediately after his death except for three copies, being regarded as scandalous and blasphemous. It was published in Sweden in 2003 and has been translated into Slovenian and French. Death Nobel was accused of high treason against France for selling Ballistite to Italy, so he moved from Paris to Sanremo, Italy in 1891. On 10 December 1896, he suffered a stroke and died. He had left most of his wealth in trust, unbeknown to his family, in order to fund the Nobel Prize awards. He is buried in Norra begravningsplatsen in Stockholm.