Semiotik – läran om tecken

1. Semiotik – läran om tecken Ordet kommer från det grekiska ordet semeion = tecken. En av semiotikens föregångare är den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure (1857-1913). Han såg på språket som ett system av tecken. A

2. Innehåll Uttryck =tecken Enligt honom bestod tecknet av en innehållssida och uttryckssida. Dessa två sidor kallade han det betecknande (det fysiska tecknet) och det betecknade (dess betydelse, dess innehåll)

3. Ett halvt sekel senare kom nya forskare att tillämpa hans teorier inom områden som bild, film, mode, musik etc. Ur detta perspektiv är också uttryck och innehåll de viktiga delarna. Semiotiken menar att allt som kan uppfattas representera något är ett tecken.

4. Tecken Denotation Grundbetydelse Vi beskriver vad vi ser, exempelvis människor, föremål och vad de gör i olika miljöer. Vi beskriver ”hur” vi ser det. Det kan påverkas av en bildvinkel, skärpan, ljuset, en blickriktning etc. Konnotation Bibetydelse Uttryck Innehåll Vilka gemensamma tolkningar kan vi göra? Vilka bibetydelser följer med grundbetydelsen? Privat association Bibetydelse för individen Vi gör associationer som vi är ensamma om. När vi möter en bild gör vi det utifrån alla våra tidigare erfarenheter, vår kunskap och bilder vi tidigare har mött…

5. En annan föregångare till semiotiken är den amerikanske filosofen Charles Sanders Pierce (1839-1914).

6. ikon

7. index

8. Hej symbol

9. Blickriktning Blickar är viktiga i bilder. De anger personens rörelseriktning, dess ”viljeriktning”. Enligt en bildkod ligger framtiden åt höger i en bild. Att ha blicken vänd mot höger kan signalera att man rör sig mot framtiden.

10. Bildutsnitt Bildens utsnitt ramar in det bildmakaren vill ha fram. Ju större uppmärksamhet man vill ha på ett föremål, desto mer av annan oviktig information måste lyftas ut. Ett annat ord är beskäring. Man skär ut bildens viktigaste objekt. Översiktsbilder kan skildra människan i sin nära miljö. Helbilden visar hela människan och hennes gester och kroppsspråk. Halvbilden fäster vikt vid hållning, blickar och miner. Närbilden fäster vikt vid små detaljer. Ofta är det ett ansikte. Den fäster vikt vid ögon och minspel. Vi engageras i personens tankar och känslor.

11. Oskärpa eller skärpa Ett oskarpt föremål i kontrast mot ett skarpt uppfattas vara i rörelse. Mjuk oskärpa i avbildningar av människor och miljöer kan tolkas som sentimentalitet. Detta som en illusion av minnets oprecisa natur. En fotograf kan också välja skärpan i bilden där det viktigaste finns.

12. Färger Starka färger drar till sig uppmärksamhet. Färger skapar stämningar och påverkar oss känslomässigt. Grundfärgerna blått, grönt, gult och rött anses ha olika temperament. Blått och grönt är svala och passiva färger som kan ge intryck av kyla. Blått förknippas med vemod och längtan och andliga kvaliteter, medan grönt är naturens, livets och ungdomens färg.

13. Rött och gult är varma och aktiva färger. Färger har också symbolik. Rött är en kunglig färg som också förknippas med kärlek och socialism.

14. Bildvinkel Bildvinkeln är den synvinkeln ur vilken vi ser något. Fågelperspektivet avbildar personen uppifrån, vilket får personen att se liten ut. Vi ”ser ner” på personen.

15. Grodperspektiv avbildar underifrån, vilket får oss att ”se upp” till personen.

16. Symboler Symboler representerar något annat än de avbildar. Symboler har alltid använts inom bildkonsten. Korset, den röda rosen, hjärtat, vigselringen, lejonet och en mängd andra djur är gamla symboler som länge har haft kända betydelser. Än idag kan man tyda dem om man har tillgång till ett symbollexikon.