Den offentliga sektorn i en marknadsekonomi

1. Den offentliga sektorn i en marknadsekonomi Julia Brandt IEI/Nationalekonomi Föreläsning 8 2014-03-27

2. Den offentliga sektorn i en marknadsekonomi Marknads- bland- och planekonomi – kapitel 8 • De olika marknadsformernas styrkor och svagheter Offentliga ingripanden– kapitel 12 och 13 • Finansiell och monetär stabiliseringspolitik

3. Marknads- bland- och planekonomi Marknadsekonomi Renodlad marknadsekonomi: ingen överordnad myndighet som ingriper på marknaden – laissez-faire Argument för: Låta priserna fungera som signaler om vad som efterfrågas och kan skapa värde och välstånd  Automatisk anpassning till jämvikt(”osynlig hand”)  Effektiv fördelning av befintliga resurser (Pareto-effektivtet)

4. Marknads- bland- och planekonomi Förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi • Ren konkurrens – många säljare och köpare • Ingen samverkan (t ex karteller) • Enkel och homogen vara (ingen differentieringsfördel) • Inga informationsasymmetrier (ingen kan lura någon) • Inga etableringshinder • Inga stordriftsfördelar som skapar naturliga monopol • Snabb anpassning till nya förhållanden på marknaderna • Inga kollektiva varor – inga freerider-problem • Inga externa effekter

5. Marknads- bland- och planekonomi Marknadsekonomi I verkligheten: Marknadsmisslyckanden • Kollektiva varor som inte produceras på en fri marknad • Negativa och positiva externa effekter • Stordriftsfördelar

6. Marknads- bland- och planekonomi Blandekonomi Marknadsekonomi med inslag av offentliga ingripanden, regleringar och konkurrensbegränsningar Argument för: Marknadsmisslyckanden som ger upphov till felaktig producerad kvantitet eller ingen produktion alls  Regleringar i form av skatter/subventioner, lagar och regler, statligt ägande

7. Marknads- bland- och planekonomi Blandekonomi ”Problem”: • Inskränker självbestämmanderätten • Inte heller staten har perfekt information om vad samhället behöver • Värderingsfrågor – fördelningspolitik, ekonomisk-politiska åtgärder, särintressen

8. Marknads- bland- och planekonomi Planekonomi Politiska och administrativa beslut styr ekonomin fullständigt Argument för: • Enklare och mer transparent system • Förhindra monopol, externa effekter och opportunistiskt beteende • Ta hänsyn till både ekonomiska och tekniska faktorer + sociala prioriteringar • Rättvis fördelning av inkomster genom att styra produktionen dit där den skapar störst nytta

9. Marknads- bland- och planekonomi Planekonomi i praktiken Staten vet inte allt; inga incitament till tillväxt; diktatur Planerad produktion och frivillig konsumtion • Efterfråge- och utbudsöverskott • Onödigt stora varulager = resursslöseri Bonus beroende på producerad kvantitet och vikt • Underskattning av produktionsförmåga • Tunga, onödiga varor och ohållbar produktion  Ineffektivt resursutnyttjande, miljöproblem, ekonomisk och moralisk kris

10. Marknads- bland- och planekonomi Övergången från planekonomi till ”marknadsekonomi” Chockartat: Prisbildningen lät ”svaga” företag gå under Regelsystem för ägande och avtal som inte var förankrade i normer  Mellanting med social oro, arbetslöshet och kriminalitet Ukrainamedborgare: ”Det var bättre när vi hade planekonomi – då hade alla i alla fall ett hem och mat.”

11. Marknads- bland- och planekonomi Övergången från planekonomi till ”marknadsekonomi” Kina: Stegvis övergång Kombination av kapitalism och starkt centralt ägande i vissa sektorer

12. Offentliga ingripanden Långsamma anpassningar till långsiktig jämvikt kan motivera offentliga ingripanden – stabiliseringspolitik Lågkonjunktur: expansiv stabiliseringspolitik för att dämpa arbetslösheten och öka BNP Högkonjunktur: kontraktiv stabiliseringspolitik för att ”kyla ner” ekonomin och dämpa inflationen

13. Offentliga ingripanden Expansiv stabiliseringspolitik: minska arbetslösheten Penningpolitik: Sänka reporäntan  I↑ och C↑  AD↑ Finanspolitik: Öka offentliga utgifter, eller minska skatter: G ↑ eller T ↓  C ↑  AD ↑ Eklund, figur 12.7

14. Offentliga ingripanden Kontraktiv stabiliseringspolitik: minska inflationen Penningpolitik: Höja reporäntan  I↓ och C↓  AD↓ Finanspolitik: Minska offentliga utgifter, eller höja skatter: G↓ eller T↑  C↓  AD↓ Eklund, figur 12.8

15. Offentliga ingripanden Fram till depressionen på 1930-talet: hårdför anti-inflationspolitik Tidigare: ”ekonomin klarar sig bäst utan ingripanden” Keynes: Nytt antagande: den naturliga anpassningsprocessen efter ekonomiska störningar trögare och långsammare än man antagit  ibland behov av aktiv stabiliseringspolitik

16. Offentliga ingripanden Traditionellt sett: Lägre BNP  lägre löner  minskade produktionskostnader  större utbud  ökad BNP igen Enligt Keynes: Lägre BNP  lägre löner  minskad köpkraft hos arbetande konsumenter  minskad efterfrågan  ännu lägre BNP ”Keynesianska revolutionen”: priset inte indikator på tillgång och efterfrågan, utan försäljningssiffror och lagerkvantitet

17. Offentliga ingripanden Efterfrågan som en funktion av kvantiteten, BNP: Eklund, figur 13.1

18. Offentliga ingripanden Utbudet som en funktion av kvantiteten, BNP: Eklund, figur 13.2

19. Offentliga ingripanden Efterfrågan och utbud som en funktion av kvantiteten, BNP: Eklund, figur 13.3

20. Offentliga ingripanden MEN: Jämvikts-BNP behöver inte innebära full sysselsättning; Beror på folks benägenhet att konsumera, spara och investera Investeringar och finansmarknaden kan vara instabila pga psykologiska svängningar

21. Offentliga ingripanden BNP < Fullt kapacitetsutnyttjande = ”arbetslöshetsgap” Eklund, figur 13.4

22. Offentliga ingripanden BNP > Fullt kapacitetsutnyttjande = ”inflationsgap” Eklund, figur 13.5

23. Offentliga ingripanden Lösningen Stabiliseringspolitik för att utjämna arbetslöshetsgap och inflationsgap = ”kontracyklisk stabiliseringspolitik” Finanspolitik > Penningpolitik Pga att en räntesänkning i lågkonjunktur med redan låga räntor inte skulle ha någon större effekt (”Likviditetsfälla”)

24. Offentliga ingripanden Arbetslöshet  Finanspolitisk expansion  AE = C↑ + I + G↑ + (X – IM)  AE↑ Eklund, figur 13.6

25. Offentliga ingripanden Inflation  Finanspolitisk kontraktion  AE = C↓ + I + G↓ + (X – IM)  AE↓ Eklund, figur 13.7

26. Offentliga ingripanden Förutsättningar för en väl fungerande stabiliseringspolitik Goda prognoser/förutsägelser om hur ekonomin kommer att utveckla sig och vilka behov som kommer att finnas Institut med uppdrag att förutspå konjunkturutvecklingen  Ger beslutsunderlag för statliga ingripanden Konjunkturinstitutet

27. Offentliga ingripanden Keynesianska analysen i modellen för aggregerat utbud och efterfrågan: horisontellt utbud pga trögföränderliga priser Eklund, figur 13.9

28. Offentliga ingripanden Framgång för keynesianismen fram till 1950-60-talet 1960-70-tal: Stagflation och större oregelbundenhet i konjunkturen  Ifrågasatte Keynes förslag och vände sig mot penningpolitiken 1980-tal: liberal politik med avregleringar för att främja konkurrens 2008-2009: situation liknande den vid depressionen på 30-talet  Keynesianismen ”populär” igen Neoklassiska syntesen: marknaderna fungerar oftast av sig själva men behöver stabiliseringspolitik i tider med svår recession eller hög inflation för att återställa ordningen

29. Sammanfattning • Marknadsekonomi innebär att låta marknadskrafterna råda fritt och förutsätter snabb respons i priser vid störningar i ekonomin • Planekonomi innebär centralstyrd produktion och förutsätter statens fullständiga insyn i marknadernas behov • Blandekonomi innebär marknadsekonomi med interventioner när anpassningen på marknaden sker trögt • Interventioner: finanspolitik och penningpolitik • Kontracyklisk stabiliseringspolitik = stimulera efterfrågan vid lågkonjunktur och arbetslöshet, och strypa efterfrågan vid högkonjunktur och inflation • Finansiell stabiliseringspolitik: statliga utgifter och skatter • Monetär stabiliseringspolitik: höja eller sänka styrräntan