500 likes | 726 Views
Nya Zeeland. Vilka var maorierna? Det fanns länge många spekulationer om deras ursprung. De var greker eller egyptier – vilket syns på sidan här bredvid, där man försöker leda denna teori i bevis.
E N D
Vilka var maorierna? Det fanns länge många spekulationer om deras ursprung. De var greker eller egyptier – vilket syns på sidan här bredvid, där man försöker leda denna teori i bevis.
Det exotiska fascinerade – så här framställdes en maori av en europeisk konstnär under 1800-talet. Det fascinerar än idag. (Bilden till vänster).
När kom de första människorna till Nya Zeeland? Ingen vet med säkerhet när. Dock anser de flesta att detta sker någon gång under 1300-talet. Maorierna kom från flera olika polynesiska öar.
Hur tog sig dessa första nybyggare hit? Förmodligen med hjälp av dessa katamaranliknande kanoter med segel och med hjälp av sin kännedom om vindar under olika årstider.
Polynesierna tog med sig hunden och råttan medan hönan och grisen inte klarade den långa seglatsen. Den här lilla skulpturen är den äldsta artefakten man hittat på Nya Zeeland och den är ett bevis på den polynesiska invandringen.
Maorierna(stammarna) utkämpade säsongskrig. Sina vapen gjorde de av trä och sten. Den här klubban tog Cook med sig hem till England på 1700-talet.
Vad hade man med sig? Av grödor bland annat sötpotatisen – se bild
När polynesierna kom till landet fann de att många tropiska grödor inte klarade sig. Här arbetar en av gudarna med ett redskap som skall bearbeta jorden. Guden Rongo, jordbrukets beskyddare, är denna stenskulptur tillägnad. Den placerades på sötpotatis-fälten för att öka skörden.
Detta är en avskrädeshög med rester av vad människor levde av för 500 år sedan. Den är ett bevis på att de flesta maorier levde vid kusten.
När maorierna flyttade till de inre delarna av landet fick de använda nya tekniker - i den här snarades duvor.
På den här bilden visas hur maorierna odlar jorden. Kvinnan i bakgrunden skall plantera kumara eller sötpotatis
Här syns en av de viktigaste gudarna Tane, som skiljde himmel och jord åt. Han sägs också ha hämtat kunskap, förståelse och visdom till mänsklig-heten i den högsta himlen.
Den förste europé som kom till Nya Zeeland var Abel Tasman. Det första mötet med maorierna förlöpte inte väl med manspillan i båda lägren. The Golden Bay blev The Murderers Bay.
James Cook sändes på uppdrag av Royal Society att söka efter Terra Australis, den landmassa som på södra halvklotet skulle matcha motsvarande på norra halvklotet. Han utforskade Nya Zeeland under 6 månader 1770
Abel Tasman nådde Nordön men såg möjligheterna till en stor ö i söder. Den här kartan är Cooks.
Daniel Solander var en av Linnés lärjungar, botanist, naturforskare och upptäcksresande. Solander medföljde på Cooks resa till Nya Zeeland och Australien.
Före 1840 skedde flesta kontakterna i söder, där många valfångare och säljägare gick iland för att skaffa proviant.
Under det tidiga artonhundratalet etablerades många missionsskolor i Nya Zeeland. Flera missionärer kom från Australien. Missionärerna hade stora svårigheter att övertyga maorierna. På missions- stationerna intresserade man sig för och upptecknade det maoriska språket.
Varför emigrerade många engelsmän till Nya Zeeland? I det industrialiserade England levde drömmen om det lantliga England, en romantiserad bild som den här målningen visar prov på.
Det här nyzeeländska landskapet motsvarade alla dessa förväntningar
I ett engelskt industridistrikt var det många gånger tacksamt att propagera för att köpa land i Nya Zeeland.
Waitangi fördraget från 1840 var ett sätt att reglera förhållandet mellan maorierna och immigranterna, framförallt vad gällde köp av land. Maorierna överlämnade styrelsen av landet till britterna mot att dessa garanterade deras rättigheter till jorden. Dokumentet var skrivet på både maori och engelska, vilket har lett till många tolkningsmöjligheter och strider. Så här har man i efterhand sett på fördraget. 1840 var maorierna omkring115 000 och engelsmännen 2000.
En av många konferenser i Waitangi för att diskutera dokumentets innehåll
Efter Waitangifördraget försökte många maorihövdingar att uppmana sitt folk att försvara sitt land mot europeerna. Motståndet var ibland svagt på grund av att stammarna låg i strid med varandra.
Mellan 1840 – och 60-talet inträffade flera incidenter mellan europeer och maorier, främst gällde det tillgången på land. Här syns resterna från en av dessa strider.
En av dessa strider utkämpades nära Waitara, där britterna byggde detta läger. Maorierna hade vägrat att sälja land till regeringen.
Det passiva motståndet mot britterna leddes av två maoriska profeter under 1880-talet. Profeterna fängslades och händelsen har ett symboliskt värde i för landet. Det sammanhänger delvis med den komet som syntes över himlen.
Före krigen i mitten av 1800-talet hade maorierna förlorat jord till de engelska immigranterna – de röda markeringarna på bilden
1910 hade förlusterna blivit ännu strörre. På Nordön är de gulmarkerade områdena det som fortfarandet tillhör maorierna.
Före 1840 var invandringen till Nya Zeeland sporadisk, men New Zeeland Company kom därefter att organisera bosättningarna och lägga grunden till flera städer. Här sysns Wellington och den här kartan skulle få människor hemma i England intresserade av att köpa egendom.
Tidigt skaffade man sig självstyre i olika provinser. Här läggs grundstenen till den provinsiella församlingens byggnad.
På Nordön hämmade konflikterna mellan maorier och vita utvecklingen, medan Sydön blomstrade eftersom man hittade guld här och utvecklade fårskötseln. Flera ullager byggdes.
Framgångarna minskade under 1880-talet under depressionen. För ullarbetarna var det fråga om säsongsarbete under tuffa förhållanden.
Nya Zeelands väg ur depressionen handlade om ny teknik, det vill säga fartyg med fryskapacitet. Nu kunde kött transporteras till Europa.
Till den nyazeländska myten hör landet som framförallt ett land som bygger jordbruk och djurupp-födning. Ofta var det inte ett liv som var lantligt romantiskt utan tufft och hårt.
På 1880-talet satsade regeringen på att bygga järnvägar just för att förena land och stad.
Myten om att nyazeländarna är ett folk som bor på landet stämmer inte, se diagrammet. Med tätort menas orter med mer än 1000 boende.
För att upprätthålla myten bosatte sig många stadsbor gärna i stadens utkanter och satsade mycket på att odla sin trädgård.
The Liberal Party kom till makten 1890 och under deras tid vid maktem fram till 1912 genomfördes många sociala reformer och kvinnlig rösträtt 1893. Landet blev dominion i engelska imperiet 1907.
Fram till början av 1910-talet hade förhållandet mellan det styrande liberala partiet och fackföreningarna varit lugnt, men 1913 inträffade en rad strejker och arbetarna började nu arbeta mera politiskt. Under 1920-talet miste partiet sin makt och därefter dominerar The National Party och The Labour Party. Landet drabbas hårt av depressionen och labourregeringen spenderar sig ur krisen.
Den maoriska befolkningen minskade fram till 1900-talets början då maorier började flytta in till tätorterna. Mannen på bilden Ratana grundlade en kyrka som fick många anhängare och man lierade sig också framgångsrikt med The Labour Party.
Till vänster på bilden syns en av de mest prominenta maorierna Sir Apirana Ngata som arbetade för en maorisk kulturell renässans. Bredvid honom står Winnie Cooper som på 1970-talet propagerade för maoriers rättigheter till land.
Ngata initierade en maorisk bataljon. Den här tjänstgjorde under andra världskriget. Under första världskriget är Nya Zeelands (och Australiens) insatser i slaget vid Gallipolli mycket omtalade. Ententen förlorade slaget och förlusterna blev stora.
Nya Zeeland stred under båda världskrigen på de allierades sida (Storbritannien). Här visas en målning som skildrar striderna mot tyskarna på Kreta. När japanerna blev alltmera lyckosamma flyttades intresset över till Asien och för landet blev banden med USA starkare.
Efter andra världskriget flyttade många maorier till städerna.”The Young Warriors” var en proteströrelse som framförallt var aktiv i städerna under 1960-talet. Man ville bl.a. slå vaktom maoriernas språk.
Te reo – maoriernas språk Te reo maoriernas språk är sedan 1987 ett av Nya Zeelands officiella språk. När de första europeiska handelsmännen kom hit i början på 1800-talet var de tvungna att lära sig lite te reo för att kunna handla med maorierna. Te reo var inget skriftspråk då, men det fanns en del ristningar t.ex. De första missionärerna nedtecknade te reo, och maorierna lär ha varit angelägna att lära sig läsa ock skriva. Men när de engelska invandrarna blev allt fler förlorade te reo sin ställning och sitt anseende. I hemmen var fortfarande te reo det språk som de flesta maorier talade. Skolundervisningen hölls på engelska och de unga maorierna förbjöds att tala sitt eget språk .I mitten av 1900-talet var man orolig för att språket skulle försvinna, men på 80-talet kom en renässans. Te reo bestod av många dialekter eftersom de maoriska stammarna levde tämligen åtskilda. Språket har influerats av engelskan, som i teihana (station), hoiho (horse). Engelska språket har också influerats av te reo, som taboo (tapu) och kiwi ( a New Zealander). Hälsningsfrasen kia ora (Hi!) blev kontroversiellt när det användes av en telefonist som allmän hälsningsfras. Mana=authority, power Iwi=people, nation Tama= son Tamahine=dotter Pakeha= från början engelsmännen men numera står det för alla ickemaorier i landet
På 1980-talet var protesterna många mot kärnvapen och Frankrikes atombombsprov i Stilla havet.
Under 1990-talet satt The National Party vid makten., med Bolger och Shipley. Man gick till val på parollen ”Decent Society”. Regeringsperioden skuggades av ekonomiska problem.
Helen Clark har varit Nya Zeelands premiärminister under 2000-talet. Perioden har kännetecknats av arbete med välfärd och arbetsrätt. 2008 fick maorier kompensation med 1,8 miljarder för sin förlust av land sedan 1840. Idag finns också ett maoriskt parti i parlamentet.