Det svenska politiska systemet

1. Det svenska politiska systemet Regering och statsförvaltning

2. Uppläggning • Regeringsbildning • Regeringen och regeringskansliet • Regeringens arbete: beredning av beslut • Den offentliga förvaltningen: det svenska systemets särdrag • Regeringens styrning av förvaltningen

3. Regeringsbildning • Talmansval • Talmannen förelår statsminister • Riksdagen röstar: negativ majoritet gäller. Förslaget går igenom om inte 175 nej-röster noteras • Statsminister utser statsråd

4. Majoritets- eller minoritetsregering? • Minoritetsregering vanligast • Majoritetsregering undantag • Koalitionsregering • Samlingsregering • Minoritetsregering med organiserat samarbete med partier utanför regeringen

5. Regeringens uppgifter • Förbereda propositioner • Verkställa riksdagsbeslut • Budgetansvar och styrning av myndigheter • Företräda Sverige i EU • Ingå avtal med andra stater • Styra den statliga verksamheten • Besluta i förvaltningsärenden som ingen annan myndighet svarar för • Utfärda förordningar och föreskrifter • Krishantering (Regeringens webbplats, punkt 1-7, citerad från Norén Bretzer, s. 97)

6. Regeringens arbetsformer • Regeringen fattar beslut som kollektiv • Regeringssammanträde och allmän beredning • Beredning av ärenden i regeringskansliet (11 departement, statsrådsberedning, förvaltningsavdelning) • Regeringskansliet litet (i jämförelse med många andra länder): ca 4300 anställda, varav ca 200 politiskt tillsatta

7. Den centralastatsförvaltningen

8. Det svenska kommittéväsendet: en institution • I grunden en beredningsfunktion för regeringen • Svensk tradition av att inrätta tillfälliga organ för utredningar utanför regeringskansliet • Formellt sett är en kommitté att jämställa med en myndighet under regeringen • Redovisning i betänkande: SOU • Remissväsendet • Reglering: kommittéförordningen, direktiv, kommittéhandboken, kommittéberättelse

9. Olika typer av kommittéer • En grupp ledamöter under ledning av ordförande • Parlamentariska • Övriga med flera ledamöter • Enmansutredningar • Ad-hoc kommittéer, men också permanenta kommittéer

10. Vad är offentlig förvaltning? • Offentlig organisation för att bereda och genomföra politiska beslut • Förvaltning i bred bemärkelse (den offentliga sektorn): alla anställda i offentlig sektor (även t.ex. lärare, vårdpersonal etc.) • Förvaltning i smal bemärkelse (Byråkratin): tjänstemän (ämbetsmän) ansvariga för beredning och implementering av politiska beslut • Gränserna mellan de båda definitionerna flytande • Icke-offentliga organisationer har blivit vanligare

11. Svensk offentlig förvaltning: viktiga särdrag • Den dualistiska förvaltningen • Den öppna förvaltningen • Den kommunala självstyrelsen • Den korporatistiskaförvaltningen • Den stora förvaltningen

12. Dualismen: relationen mellan regering och myndigheter • RF 1: 6: ”Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.” • RF 1:8: ”För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.” • RF 12:2: ”Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.” • www.regeringen.se

13. Statliga förvaltningsmyndigheter, verk och bolag mm • Centrala förvaltningsmyndigheter • Mindre myndigheter, råd och nämnder • Regionala och lokala förvaltningsorganisationer • Länsstyrelser • Försvarsmakten • Universitet, högskolor, museum etc. • Affärsverk • Aktiebolag • Stiftelser • http://www.offentliglistan.se/

14. Olika verksamhetsformer för offentliga myndigheter • Myndighetsutövning: ”utövande av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande” (t.ex. CSN) • Kontroll och tillsyn (t.ex. Högskoleverket) • Information och rådgivning (t.ex. Trafikverkets informationskampanjer) • Tjänste- och varuproduktion (t.ex. Arbetsförmedlingen) • Kunskapsproduktion (t.ex. universiteten) • Planering, samordning och policyutformning (t.ex. regeringskansliet)

15. Ledningsformer för förvaltningsmyndigheter • Enrådighetsmodell (chef med fullt ansvar), ibland med insynsråd • Styrelse med fullt ansvar • Nämnd • Tidigare vanligt med lekmannastyrelse

16. Regeringens styrning av förvaltningsmyndigheter • Föreskrifter, förordningar • Ekonomi, regleringsbrev • Myndighetsinstruktioner • Utnämningsmakten • Informella kontakter

17. Öppenhet • Offentlighetsprincipen: RF 2:1, Informationsfrihet ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.” (TF 2:1) • Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet • Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen: lagar som reglerar förvaltningars relation till medborgarna

18. Kommunalsjälvstyrelse: viktigasärdrag • Central del avdemokratin: Beslututövasavvaldarepresentanterförbefolkningen (45 000 förtroendevalda) • Sköter en stor del av de offentligaangelägenheterna • Kommunalbeskattningsrätt, generellastatsbidrag, utjämningsbidrag • Ca 80 % avinkomstskatternakommunala: kommunernastorautonomi • Men statensinflytandeändåstort: kommunernaålagdauppgifter via lagstiftning, systemetärintefederalt

19. Korporatism? • En specifik typ av relation mellan intressegrupper och stat som bygger på institutionaliserat samarbete på viktiga politikområden och med reellt inflytande över beslutsfattande • Samförståndsanda, konsensuskultur, Harpsundssamtal • Förvaltningskorporatism: form av styrningsstrategi? • Från korporatism till lobbyism?

20. En storoffentligsektor? • Störstislutetav 1970-talet, men harminskat under de sistadecennierna • Tillhörfortfarande en av de större: Ca 30% avdettotalaantaletanställdaiSverigearbetar I offentligsektor (ca 25 % I kommuneroch 5 % istaten) och de offentligautgifternasandelav BNP ca 50 % • Finansiering: 90 % genomskatterochsocialförsäkringsavgifter

21. Den offentligasektornsstorlekiolikaländer (procentav BNP)

22. Omprövningens tid • Ekonomiska problem • Stigande förväntningar, minskande utrymme • Ideologisk kritik av statens roll och storlek • Akademisk kritik av statens roll och storlek • Internationalisering och globalisering • Drivande aktörer och nätverk • Reform som rutin?

23. New Public Management (NPM) • Marknaden som ideal • Från reformpolitik till effektivitetspolitik • Fokus på kontraktsmodeller och konkurrens • Fokus på ledarskap • Från processkontroll till efterkontroll • Individualisering

24. En svensk förvaltningspolitik • 1980-tal: förvaltningspolitiska utredningar om ministerstyre, offentlig service och decentralisering. • 1990-tal: fokus på privatisering, styrning och renodling • 2000-tal: EU-medlemskapets konsekvenser, demokratieffekter av 1990-talets reformer • Civildepartementet ursprungligen centrum för reformer, senare finansdepartementet.

25. 1980-tal: Medborgarorientering och ”god service” • 1970-talets byråkratikritik riktades bl.a. mot krångliga regler och dålig service • Regelförenkling och minskad regelflora • Bättre service i offentliga förvaltningar (bl.a. i ny förvaltningslag): • Ökad tillgänglighet • ”vinnlägga sig om att ett vänligt bemötande” • Använda enklare språk

26. 1980-tal: Decentralisering • ”Lägg besluten närmare folket”, båda blocken drev krav på decentralisering • Mer inflytande åt kommuner och landsting • Från specialdestinerade till generella statsbidrag (till kommuner) • Decentralisering av ett politikområde: Göran Perssons kommunalisering av skolan i slutet av 1980-talet

27. 1990-tal: Mer marknadslika myndigheter? • Krav på nedskärningar och ökad produktivitet (”tvåprocentaren”) • Fokus på mål- och resultatstyrning; politiker formulerar mål, myndigheter redovisar resultat. Ökad autonomi för myndigheten att välja ”medel” • Företagisering: ökad betoning av varumärke, marknadsföring och organisationsidentitet • http://www.tillvaxtanalys.se/sv/ • http://www.vinnova.se

28. 1990-tal: Renodling och privatisering • Ägandefrågan i centrum: staten borde renodla sina uppgifter • De borgerliga partierna drivande, socialdemokraterna kluvna • Bolagisering av statliga affärsverk, t.ex. Televerket, Postverket, Statens vattenfallsverk och Statens järnvägar • Parallell av (eller om-) reglering av tele, post, energi och tågtrafikmarknader • Reformerna har lett till ökade krav på kontroll: särskilda tillsynsmyndigheter upprättas

29. 2000-tal: mer slagkraftiga myndigheter • Färre men slagkraftigare myndigheter (sammanslagningar): från 1400 (1990) till 400 (2009) • Exempel: Trafikverket, Tillväxtverket och Vetenskapsrådet • Ideologiproducerande och opinionsbildande myndigheter?

30. 2000-tal: Regionalisering • Den regionala nivån stärkt sin ställning i det politiska systemet • Länsstyrelsens ansvar för regionala utvecklingsfrågor tex övergått till den regionala politiska nivån (regionala samverkansorgan och motsvarande) • Tillväxtpolitiken sköts i stor utsträckning på regional nivå • Nya storregioner: Västra Götaland och Skåne • EU bidrar aktivt till att stärka den regionala nivån genom strukturfonder • Ansvarskommitténs betänkande: nya storregioner

31. EU och den svenska statsförvaltningen Vad har EU-medlemskapet inneburit? • Starkt fokus på EU-samordning • Tolkningar av EU-regler allt viktigare del av statstjänstmännens arbete • Statstjänstemän viktig roll i kommittéarbetet under kommissionen • Utökning av tjänstemännens makt? • Ökad betydelse av ”transgovernmentalnetworks”?

32. Europeiseringen av förvaltningen: Uppfattningar bland tjänstemän på departement • Ökad konflikt • Ökad osäkerhet • Ökat tempo • Ökad expertorientering • Mindre insyn • Stor efterfrågan på nationella ställningstaganden • Rättsorienterad organisation