Specialistutbildning i Sverige

1. Specialistutbildning i Sverige Jeanette Martinell Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus Ordförande i Barnläkarföreningens utbildningskommitté

2. Historik • 1960- offentligrättslig reglering av läkarnas specialistutbildning • Utbildningens art och längd bestämdes • 29 specialiteter, samtliga basspecialiteter med tidsangivna huvud- och sidoutbildningar

3. Historik • 1969- inrättande av särskilda läkartjänster (visstidsförordnande) för läkare under vidareutbildning • Obligatoriska teoretiska moment • 44 specialiteter uppbyggda dels basspecialiteter, dels basspecailiteter med grenspecialiteter knutna till invärtes sjukdomar, kirurgiska sjukdomar, radiologi, lab, ÖNH, psyk. Tidsbesämda huvud- och sidoutbildningar behölls.

4. Historik • 1992- tillsvidareanställning av läkare under specialistutbildning (ej universitetssjukhus) • Obligatoriska moment togs bort • 60 specialiteter,samtliga basspecialiteter med målstyrd utbildning om minst 5 år

5. Styrning av specialistutbildning • Av de specialiteter som är författnings-mässigt godkända • Av landstingets tillgång på anställning vars omfattning skall motsvara framtida behov • Av läkares personliga intresse

6. Styrning av specialistutbildning • Patientperspektivet med samspelet mellan; • Specialistindelning • Hälso- och sjukvårdens uppdrag och organisation • Vetenskaplig och teknologisk utveckling • Demografisk utveckling och sjuklighet • personalförsörjning

7. Ansvarsfördelning • Staten- sätter ramar för specialistutbildning och utfärdar specialistbevis samt finansierar SK-kurser • Landstinget- finansierar ST-anställningar, inrättar studierektorsbefattning. Tillser att tjänstgöringen sker under handledning och ansvarar för kvalitetskontroll

8. Ansvarsfördelning • På frivillig bas åtar sig Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet att kvalitetssäkra utbildningen genom; • Inspektioner (SPUR) • Framtagande av utbildningsböcker • Bildande av nätverk för studierektorer

9. Specialistutbildning-juli2006 • Minst 5 års tjänstgöring som läkare • Tjänstgöring under handledning • Deltagande i kompletterande utbildning • För pediatrik obligatorisk sidoutbildning 3-6 månader inom barn- och ungdomspsykiatri

10. Barnmedicinska specialiteter • Barn och ungdomsmedicin som gemensam grund med vidareutbildning till självständiga subspecialiteter inom • Neonatologi • Barn-och ungdomsallergologi • ” neurologi med habilitering • ” kardiologi

11. Organisationsförändringar • Primärvården skall vara basen- resurstilldelning 2001-2004 • Närsjukhus med begränsad akutsjukvård (invärtesmedicin+ geriatrik) • Länssjukhus med bättre samarbete över specialitetsgränser samt med regionsjukhus • Regionsjukhus/universitetskliniker med centrumbildningar för tvärprofessionell kunskapsutveckling

12. Specialitet • Vad menar vi med det? • Område som är kunskapsmässigt sammanhållen • I viss mån avgränsbar från andra specialiteter • Gemensam kunskapsbas och ett specifikt kunskapsområde • Rimlig storlek • Avspegla patientens och hälso- och sjukvårdens behov

13. Specialisering • Fördelar: • Kunskapsutveckling såväl vetenskaplig som teknologisk • Gynnar patienten som kan behandlas mycket kvalificerat om den hamnat rätt • Har gett en ökad resurstilldelning till området • Mer möjlighet till fördjupning av kunskap

14. Specialisering • Nackdelar: • Patienter hamnar inte rätt • Patienter flyttas runt inom sjukvården • Ansvaret för patienten oklart • Patientens behov av helhetssyn åsidosatt

15. Specialisering • Problem är att • För långt driven och för tidig specialisering leder till problem vid jourbemanning och svårighet vid rotation av läkare • Risk för fragmentering inom sjukvården • Studier har visat att specialisering som format organisatoriska enheter skapar tröghet vid införande av nya metoder och avvecklande av gamla

16. Förändring av specialitetsindelning • Socialstyrelsen har via enkätstudier med samtliga parter inom hälso- och sjukvården funnit att • Samtliga är nöjda med målstyrd specialistutbildning • Samtliga är nöjda med tillsvidareanställning vilket införts på de flesta universitetssjukhusen • Instämmer i borttagande av obligatoriska moment

17. Förändring av specialitetsindelning • Flertalet sektioner är för en utökad specialisering medan landstingen är emot ökad specialisering p.g.a. Risk för fragmentering av hälso-och sjukvården samt svårighet vid jourbemanning. • Samtliga missnöjda med att klinikchef är ansvarig för utbildning, krav på extern bedömning

18. Förändring av specialitetsindelning • Viktigt med samordning inom EU/EES för att kunna följa läkardirektivet • Några länder har enbart basspecialiteter, andra har bas- och grenspecialiteter • 52 specialiteter där 17 finns i samtliga länder • Fortsätta med att harmonisera specialitetsindelning utbildningssystem inom området

19. Norden • Finland • Universitetsutbildning/medicinska fakulteten • 49 specialiteter där man har common trunk som kan delas av flera specialiteter • Totalt 5-6 års utbildning där 6-9 månaders skall fullgöras inom primärvård. • Obligatorisk specialistexamen

20. Norden • Danmark • 37 specialiteter där 9 ingår i internmedicin och 5 inom kirurgi • I specialistutbildningen ingår 22 veckors teoretisk utbildning; • 12 veckor forskningsträning • 4 veckor kommunikation, ledarskap, administration, pedagogik, samarbete • 6 ämnesspecifika kurser

21. Norden • Sverige efter juli 2006 • 31 basspecialiteter, 22 grenspecialiteter, 2 tilläggsspecialiteter och möjlighet till profilområde • Basspecialitet: 5 års specialistutbildning • Grenspecialitet: kompetenskrav utöver basspecialiteten enligt målbeskrivning som ger dubbelspecialisering bas+ gren • Tilläggsspecialitet kan adderas en annan bas; ex smärtlindring och klinisk nutrition • Profilområde; ex colorektalkirurgi (ej myndighetskrav)

22. Barn och ungdomsmedicin • Fortsättningsvis basspecialitet med följande grenspecialiteter; • Neonatologi • Barn-och ungdomsallergologi • Barn- och ungdomsneurologi med habilitering • Barnkardiologi • Barnonkologi

23. Barn och ungdomsmedicin • Profilområden; • Endokrinologi och diabetes • Metaboliska sjukdomar • Cystisk fibros • Epidemiologi • Gastroenterologi/nutrition • Infektion • Reumatologi • Öppenvård • Ungdomsmedicin