300 likes | 416 Views
Vintern 2009-2010 på Tågarp Dalagård. För ovanlighetens skull kom det snö redan före jul 2009. Den försvann emellertid raskt som vanligt, och julen var knappast vit.
E N D
Vintern 2009-2010på Tågarp Dalagård För ovanlighetens skull kom det snö redan före jul 2009. Den försvann emellertid raskt som vanligt, och julen var knappast vit. Dock återkom vintern snart, och i slutet av december inleddes den längsta sammanhängande period av minusgrader och snö som jag kan minnas i Skåne. Möjligtvis var det lika mycket snö den ökända vintern 1978, men vad jag kan komma ihåg var det inte en så lång period med återkommande snöoväder? Från början var det mest irriterande, vattenkranen frös och vi var tvungna att bära vatten till hästarna i hinkar från gästduschen. Sedan blev det besvärligt, snömängden ökade och det blev riktigt jobbigt att kånka på spannar, och torvströt som måste tinas i snickarboden och så vidare. Men lilla traktorn kunde hålla nästan jämna steg i plogandet. Efter ytterligare ett tag blev det mest fascinerande, snöhögarna gav nästan en alp-känsla på gården. Men lilla traktorn fick allt svårare att övervinna vallarna, och Birger fick komma med stora lastaren några gånger. Vi mäktade inte med att hålla gårdsplanen öppen, utan fick gräva en gång fram till porten. I samband med snöfallet den 12-13 februari blev det rentutav nästan lite skrämmande. En omgång till så är frågan om vi alls kan ta oss ut genom porten… HÄR FÖLJER ETT BILDSPEL ÖVER HUR VINTERN TOG SIG UT HOS OSS Klicka med musen eller använd piltangenterna för att bläddra.
En dag med dimma och solsken, rentutav förtrollande vackert. Här tyckte vi att det var riktigt mycket snö, vilket vi någon vecka senare förstod varit lite väl naivt. Detta är vyn när man står i vår port, på väg ut, under den period då det fortfarande var skottat en gång. Torsdagen den 4e februari 2010
Torsdagen den 4e februari 2010 Jag är inte så van vid att ta bilder i snö, vilket syns på att de flesta är felexponerade. Just i det här fallet är det väl i och för sig lite effektfullt, men det är ett undantag. Kanske kommer jag att fixa till det så gott det går i PhotoShop, men har inte hunnit så långt ännu.
Torsdagen den 4e februari 2010 Här är det nästan alp-känsla. När man står på yttre gårdsplanen, omgiven av snöhögar (så kallade bunkar på skånska) som skymmer horisonten kan man nästan ta fram den varma chokladen spetsad med Cointreau (stavas det så?) och tro att man sitter i en liten by i Schweiz.
Torsdagen den 4e februari 2010 Tja, vet inte riktigt varför men jag tyckte denna bild också var lite fin…
Torsdagen den 4e februari 2010 Här har plogvallarna på vägen blivit så pass höga att det inte längre fungerar att ploga med lilla traktorn, man måste gräva ur snön med skopan och det tar naturligtvis mycket längre tid. Vid snöfallet efter detta var jag tvungen att ta hjälp av Birger med stora lastaren för att få vägen farbar.
Torsdagen den 4e februari 2010 Vägen nerifrån våran gård, jag ljög nog lite på förra bilden, Birger har redan varit här, det ser man på bunken till höger.
Nå, får man komma in eller? Märkligt hur vind och snö fungerar. Det har drivat sig ordentligt, övre stängsel-tråden är på 120 cm höjd, men alldeles invid carportens vägg är det en så gott som snöfri gång. Där brukar hästarna stå och spana efter service när de tycker det är dags att gå in. Torsdagen den 4e februari 2010
Torsdagen den 4e februari 2010 Här är det fortfarande ganska hanterbart, bilarna är utgrävda och det finns rimligt mycket svängrum på gårdsplanen, även om den är väsentligt mindre än vanligt.
Jag var i Danmark på onsdagen och farmor skulle möta Mimmi när hon kom hem från skolan. Bussarna var inställda och Mimmi fick hämtas några timmar tidigare eftersom skolan stängde i förtid. Som tur var ställde de bilen uppe vid brevlådan, för snöandet och blåsandet tilltog. När jag kom hem hade jag inget val, utan fick också parkera uppe vid vägen. Tur var väl det, för när farmor skulle åka hem på torsdagen såg vår väg ut så här. Jo, det är på vägen hon går, bara 250 meter kvar till bilen... Torsdagen den 11e februari 2010
I går kväll sprang hunden som vanligt ut genom porten och studsade iväg genom snön. Idag på morronen försökte hon göra detsamma, men blev tämligen förvirrad när hon möttes av denna vägg. Här är man ju glad över att vind och snö kan bete sig på olika sätt, hade det inte bildats en relativt snöfri ficka metern närmast porten hade vi fått hoppa ut genom ett fönster på ovanvåningen istället. Lördagen den 13e februari 2010
Ska man verkligen behöva ta sig upp här för att få komma ut och springa? Lördagen den 13e februari 2010
På väg upp, ska jag eller ska jag inte? Lördagen den 13e februari 2010
Hunden utbytt mot Mimmi, men med samma fundering… Lördagen den 13e februari 2010
Beslutet är fattat, det ska nog gå… Lördagen den 13e februari 2010
På god väg… Lördagen den 13e februari 2010
Det lyckades! Lördagen den 13e februari 2010
Istappar från takskägget. Lördagen den 13e februari 2010
På väg in igen efter att ha skottat ut hästarna i hagen och mockat i stallet. Lördagen den 13e februari 2010
Lördagen den 13e februari 2010 Här står traktorajäveln och drömmer. Den tvärdog i går morse, när den nu skulle behövas som bäst. Nåt elektriskt som brunnit upp, kallt om fingrarna att försöka reparera, gav upp efter en stund. Och det fanns inga skidburna servicetekniker sa dom… Den står dessutom i vägen, fick vända på hästinsläppet för att få dem in och ut. Får väl skotta fram åbäket framåt april och få hit en reparatör.
Lördagen den 13e februari 2010 Får nog kalla på Birger igen. Låter det vara tills måndag morron, risken är annars att det blåser igen innan vi haft någon egentlig nytta av vägen. I helgen tänkte vi ändå gå i ide.
Lördagen den 13e februari 2010 Milton vill komma in i stallet och äta. Vänta lite, det skiftar till en andra bild automatiskt efter några sekunder…
Lördagen den 13e februari 2010 Hängbjörk i skyffelskaftet eller? Men är kanske ändå något effektivare än en stendöd traktor. Kan tyckas lite väl pjoskigt att skotta för hästarna, men det måste gå att vända runt dem vid insläppet för att kunna sköta det ensam, och det blir lite stökigt om de har snö upp under magen, risken är att de sticker iväg istället för att komma ur drivan.
Letade upp mina gamla Tegsnäs-skidor, rejäla doningar. De köpte jag i Boden när jag gjorde lumpen, har nog bara använt dem en gång sedan jag lämnade det militära. Men det blev väsentligt mycket enklare att ta sig upp till bilen med deras hjälp. Lördagen den 13e februari 2010
Tillhörande Jörn-kängor med filt-innerskor, heller inget som använts särskilt flitigt sedan ”krigsvintrarna” i övre Norrland i slutet av 80-talet. Lördagen den 13e februari 2010
Lördagen den 13e februari 2010 De e bar’ o åk.
Exotiskt med en skidbacke på tomten. Vi hittade den bakom huset när vi provade skidorna ute på åkern. Vår häck, som väl är sådår en-å-åtti hög, finns inuti backen. Det är förmodligen den som initierat drivbildningen, det är annars bara slätmark här. Lördagen den 13e februari 2010
Lördagen den 13e februari 2010 Lite ovant att stå ”på marken” (på snödrivan egentligen) och titta rakt in genom fönstret på andra våningen.
Lördagen den 13e februari 2010 Det hade drivat sig ett litet valv över lös-snön, Mimmi hittade ”tunneln” som genväg ner till porten. Avvakta lite, bilderna byts ut automatiskt tills hon ligger på magen på andra sidan.
Kanske kan hunden använda detta som utgång också, hon gillade ju inte att behöva hoppa. Lördagen den 13e februari 2010