260 likes | 443 Views
Mngfalden i klassrummet mjlighet och hinder. Sprklig och kulturell mngfald uppfattas av mnga lrare skapa svrigheter i elevers lrande. En utmaning fr skolan. Resulterar inte sllan i specialpedagogiska tgrder.Lrarrst: "Mnga barn klarar inte av det!"Interkulturell och specialpeda
E N D
1. Elever med utländsk bakgrund – språk, kultur, identitet Vilka möjligheter erbjuds elever att utveckla en flerspråkig/flerkulturell identitet i skolan?
LIKA VÄRDE i Göteborg 20 -21 oktober 2010
Fia Andersson, fil.dr. universitetslektor,
Specialpedagogiska institutionen,
Stockholms universitet
2. Mångfalden i klassrummet – möjlighet och hinder Språklig och kulturell mångfald uppfattas av många lärare skapa svårigheter i elevers lärande. En utmaning för skolan. Resulterar inte sällan i specialpedagogiska åtgärder.
Lärarröst: ”Många barn klarar inte av det!”
Interkulturell – och specialpedagogisk - kompetens i undervisningen, i mötet med elever och föräldrar och vid bedömning av elevers kunskaper behövs.
3. Mottagande av nyanlända elever Bland nyanlända elever skiljer sig tidigare skolbakgrund och livssituation stort beroende på vid vilken ålder och från vilken del av världen eleverna kommer.
Skolors mottagande av nyanlända elever behöver se olika ut (Bunar, 2010).
4. Nyanlända elever – vilka är det? Med nyanlända elever avses elever som
anländer nära skolstarten eller under sin
skoltid i grundskolan, gymnasieskolan eller
särskolan och som inte har svenska som
modersmål och som bristfälligt eller inte alls
behärskar det svenska språket.
(Skolverkets Allmänna råd för utbildning av
nyanlända elever, 2008).
5. Det första mötet betydelsefullt Samverkan mellan olika aktörer i samband med mottagandet.
VEM är eleven?
Bred kartläggning av elevens kunskaper, tidigare skolgång och livserfarenheter.
Innan frågan om skolsvårigheter eller funktionsnedsättning uppstår…
Uppgifter och test som används – hur är de utformade? Hur uppfattas de av eleven?
6. Flerspråkig personal en resurs När elever socialiseras in i den svenska skolkulturen är flerspråkig personal en betydelsefull resurs:
1) Modersmålslärare som undervisar i ämnet modersmål och ger studiehandledning i olika skolämnen på modersmål.
2) Annan tvåspråkig skolpersonal
I möte med elever och föräldrar anlitas ofta tolk. Auktoriserad tolk vs modersmålslärare?
En språklig och kulturell ”brobyggare”
7. Kunskapsutveckling i forskningscirklar med pedagoger Utgångspunkt forskningscirkel A:
Vilka frågor ställer sig pedagoger i det vardagliga arbetet med flerspråkiga barn som har en problematik inom autismspektrum?
Med utgångspunkt i egna erfarenheter har forskare och pedagoger tillsammans utvecklat kunskaper inom området flerspråkighet, mångkulturalitet och autism.
8. ”autismglasögonen åker på” ”… när man liksom har fått på sig autism-glasögonen då är det det som gäller och allt det här andra, det … faller bort. Som att nu har man det”. (Hedvig)
”Kultur och andra uppfostringsmönster och annat viktigt kan falla bort eftersom synsättet blir så begränsat.” (Susann)
Pedagoger måste fundera så att de inte ”skär bort möjligheter som kan vara väldigt viktiga”.
(Kristina)
En person med kunskap om autism och med förankring i båda ländernas kulturer och språk skulle kunna vara en viktig person här.
9. Mångkulturellt perspektiv “Ethnic diversity may affect students with autism and their families. Students with multicultural backgrounds and autism are challenged on three dimensions – communication, exceptionality, and culture. The professional literature continues to address the first two; it is imperative now to concider multicultural perspectives” (Wilder, Taylor, Obiakor & Algozzine, 2004, p.111).
10. Förståelse av en elevs reaktioner Modersmålslärare och annan tvåspråkig personal kan bidra till en annorlunda förståelse av ett barns reaktioner.
Ett exempel på synliggörande av tänkbara kulturella aspekter som kan påverka barns beteende:
11. ”Just det här att de är brobyggare. Och att det är så mycket som man inte vet egentligen om hur andra kulturer tänker om olika saker. En kille jag jobbade med skulle ge mig en bild på en hund och jag sa ’ge mig hunden, ge mig hunden!’ sa jag till honom. … Och så sa han ’blä, blä’ och lipade och skulle inte ge den till mig. Ja han ville inte samarbeta.” (Hanna)
12. Utgångspunkt forskningscirkel B: Kunskap och bedömning i Särskolan.
Tillsammans med lärare i särskolan undersöktes former för kunskapsutveckling samt för att bedöma elevers kunskapsutveckling i grundsärskolan och träningsskolan.
Cirkeln pågick under 2009/10.
13. Några exempel från forsknings-cirkeln i Särskolan Fånga lärandet! Små, små steg – hur får vi syn på det elever lär sig?
Exemplet ”Stödpunkten”.
Indikatorer på lärande – att elever kan.
Vad kan man när man kan? Vad kan vi lärare tänkas stödja oss på när vi påstår att elever kan något?
Omvänd integrering: Samverkan mellan elevgrupper i skolår 8.
a) Exemplet med ”stödpunkten”
Två klasser har en NTA-låda denna termin.
Lådan har temat "Väga och balansera" och man jobbar med balansbräda och balansvåg.
Vi har pratat mycket om att hitta stödpunkten och att få jämvikt på vågen.
Ute på rasten förra veckan byggde NN små snögubbar tillsammans med två elever.
Det var lite trixigt att få snöbollarna att ligga kvar och hon sa något om att det inte var så lätt att få snöbollarna att "stå" på varandra. Då sa eleven som går i YYs klass:
- Ja, man måste hitta stödpunkten!!!
Vi diskuterade ovanstående exempel utifrån vad vi ansåg vara indikatorer på lärande. Först kunde vi konstatera att den här situationen synliggjorde för lärarna att eleven kunde generalisera sina kunskaper om vad en ”stödpunkt” är från det han lärt sig i klassrummet till en helt annan situation. Sedan gavs olika förslag på indikatorer på lärande: Först föreslogs intresse, nyfikenhet, det praktiska görandet låg i elevens intresse. Dessa förslag är kanske snarare sådant vi med kunskap om eleven, och situationen, tolkar in (tänker Fia). Därefter konstaterades att eleven kunde generalisera sin kunskap utifrån sitt prövande med material i klassrummet. Så sa någon: ”Om han inte använt ordet (stödpunkten) kanske pedagogen missat det han gjorde”. VAD av ovanstående kan då vara indikatorer på lärande?
Vi kan tills vidare komma överens om vad vi menar med indikatorer på lärande. Kan vi enas om att det är sådant vi pedagoger kan beskriva att elever kan (eventuellt med hjälp av användning av olika redskap såsom läsutvecklingsschema o dyl).
I ovanstående exempel skulle eleverna experimentera med NTA- lådan och med hjälp av balansbräda och balansvåg hitta stödpunkten och att få jämvikt på vågen. De har talat mycket om att upptäcka jämvikt. Om vi bryter ner händelsekedjan till vad som ledde fram till lärandet om stödpunkten kan vi se följande (jag kan ha fel!) 1) Eleven kan finna vad som beskrivs som en stödpunkt – en jämvikt - vid experimenterande med olika material i NTA-lådan i klassrummet, 2) vid experimenterandet i klassrummet hör läraren inte att eleven använder ordet stödpunkten men ser att han hittar jämvikt, 3) eleven använder begreppet ”stödpunkten” i ett nytt sammanhanget - med att få snöbollar att ligga kvar på varandra - där jämvikt är väsentligt. 4) När eleven säger ”Ja, man måste hitta stödpunkten” i ett relevant sammanhang får läraren klart för sig att a) eleven har kunskap om vad begreppet ”stödpunkten” innebär, b) kan ordet för detta tillstånd och c) kan generalisera vad fenomenet ”stödpunkten” innebär och använda detta i det nya sammanhanget samt d) sannolikt har förmåga att generalisera det han lär sig i olika sammanhang till andra sammanhang. Skulle detta kunna innebära att kunskaper som eleven har kan bli synliga i andra sammanhang än där lärare förväntar sig? I ovanstående exempel kom vi fram till att om eleven inte använt ordet stödpunkten hade kanske inte pedagogen uppmärksammat den kunskap eleven hade om stödpunkten.
Indikatorer på lärande i detta sammanhang skulle då, som jag ser det, kunna vara
att eleven visar att han på experimentell basis har förstått fenomenet stödpunkt
att eleven använder begreppet stödpunkt på ett relevant sätt
att eleven kan överföra kunskap från en situation till en annan.
Hur går eleven vidare? Hur går läraren vidare? Vi sa att elever i särskolan ofta tar små, små steg i sin utveckling och frågan är då dels hur dessa kan uppmärksammas, dels hur elever kan uppmuntras och utmanas i sitt lärande. För att komma underfund med om t ex eleven kan generalisera ”stödpunkten” till andra sammanhang eller – kanske än mer intressant – om eleven kan överföra kunskap från en situation till en annan kan läraren vara extra uppmärksam på detta...a) Exemplet med ”stödpunkten”
Två klasser har en NTA-låda denna termin.
Lådan har temat "Väga och balansera" och man jobbar med balansbräda och balansvåg.
Vi har pratat mycket om att hitta stödpunkten och att få jämvikt på vågen.
Ute på rasten förra veckan byggde NN små snögubbar tillsammans med två elever.
Det var lite trixigt att få snöbollarna att ligga kvar och hon sa något om att det inte var så lätt att få snöbollarna att "stå" på varandra. Då sa eleven som går i YYs klass:
- Ja, man måste hitta stödpunkten!!!
Vi diskuterade ovanstående exempel utifrån vad vi ansåg vara indikatorer på lärande. Först kunde vi konstatera att den här situationen synliggjorde för lärarna att eleven kunde generalisera sina kunskaper om vad en ”stödpunkt” är från det han lärt sig i klassrummet till en helt annan situation. Sedan gavs olika förslag på indikatorer på lärande: Först föreslogs intresse, nyfikenhet, det praktiska görandet låg i elevens intresse. Dessa förslag är kanske snarare sådant vi med kunskap om eleven, och situationen, tolkar in (tänker Fia). Därefter konstaterades att eleven kunde generalisera sin kunskap utifrån sitt prövande med material i klassrummet. Så sa någon: ”Om han inte använt ordet (stödpunkten) kanske pedagogen missat det han gjorde”. VAD av ovanstående kan då vara indikatorer på lärande?
Vi kan tills vidare komma överens om vad vi menar med indikatorer på lärande. Kan vi enas om att det är sådant vi pedagoger kan beskriva att elever kan (eventuellt med hjälp av användning av olika redskap såsom läsutvecklingsschema o dyl).
I ovanstående exempel skulle eleverna experimentera med NTA- lådan och med hjälp av balansbräda och balansvåg hitta stödpunkten och att få jämvikt på vågen. De har talat mycket om att upptäcka jämvikt. Om vi bryter ner händelsekedjan till vad som ledde fram till lärandet om stödpunkten kan vi se följande (jag kan ha fel!) 1) Eleven kan finna vad som beskrivs som en stödpunkt – en jämvikt - vid experimenterande med olika material i NTA-lådan i klassrummet, 2) vid experimenterandet i klassrummet hör läraren inte att eleven använder ordet stödpunkten men ser att han hittar jämvikt, 3) eleven använder begreppet ”stödpunkten” i ett nytt sammanhanget - med att få snöbollar att ligga kvar på varandra - där jämvikt är väsentligt. 4) När eleven säger ”Ja, man måste hitta stödpunkten” i ett relevant sammanhang får läraren klart för sig att a) eleven har kunskap om vad begreppet ”stödpunkten” innebär, b) kan ordet för detta tillstånd och c) kan generalisera vad fenomenet ”stödpunkten” innebär och använda detta i det nya sammanhanget samt d) sannolikt har förmåga att generalisera det han lär sig i olika sammanhang till andra sammanhang. Skulle detta kunna innebära att kunskaper som eleven har kan bli synliga i andra sammanhang än där lärare förväntar sig? I ovanstående exempel kom vi fram till att om eleven inte använt ordet stödpunkten hade kanske inte pedagogen uppmärksammat den kunskap eleven hade om stödpunkten.
Indikatorer på lärande i detta sammanhang skulle då, som jag ser det, kunna vara
att eleven visar att han på experimentell basis har förstått fenomenet stödpunkt
att eleven använder begreppet stödpunkt på ett relevant sätt
att eleven kan överföra kunskap från en situation till en annan.
Hur går eleven vidare? Hur går läraren vidare? Vi sa att elever i särskolan ofta tar små, små steg i sin utveckling och frågan är då dels hur dessa kan uppmärksammas, dels hur elever kan uppmuntras och utmanas i sitt lärande. För att komma underfund med om t ex eleven kan generalisera ”stödpunkten” till andra sammanhang eller – kanske än mer intressant – om eleven kan överföra kunskap från en situation till en annan kan läraren vara extra uppmärksam på detta...
14. Exemplet med ”stödpunkten” Två klasser arbetade med en NTA-låda under
terminen. Lådans tema var "Väga och balansera" och
de arbetade med balansbräda och balansvåg. Lärarna
talade mycket om att ”hitta stödpunkten” och att få
jämvikt på vågen.
Ute på rasten en dag byggde en av lärarna små
snögubbe tillsammans med två elever. Det var lite
trixigt att få snöbollarna att ligga kvar och läraren sa
något om att det inte var så lätt att få snöbollarna att
"stå" på varandra. Då sa eleven:
- Ja, man måste hitta stödpunkten!!!
15. Några exempel på samverkan mellan grundsär och grundskolan. Första lektionen: Bygga en luftballong
Andra lektionen: Vardagsmatte i grupp
Tredje lektionen: Nyheter och diskussion.
16. Att förstå ungefär…vad innebär det? ”Du behöver möta ett ord 60 gånger” G. Tingbjörn
Att förstå ”ungefär” vad ett ord eller ett begrepp innebär skapar förvirring och kräver mycket energi, allt medan undervisningen fortsätter…
” alver, älvor och älvar”
Elever som i sin kommunikation använder inslag från flera språk eller beter sig ”annorlunda” uppfattas ibland ha inlärningssvårigheter eller beteendeproblem.
17. Språk används funktionellt Språk är funktionella och har vuxit fram i respektive kulturer under olika livsvillkor, vilket återspeglas i språkbruket.
Ord och begrepp är inte är enkelt överförbara mellan olika språk.
Tillvägagångssättet vid kategorisering i överordnade och underordnade begrepp skiljer sig.
Skillnader i tankemönster har vi med oss från barndomen och de påverkar hur vi förstår instruktioner och uppgifter i t ex läromedel.
När en elev inte klarar av skoluppgifter, trots att hon/han utvecklat grunderna i svenska språket, kan det av skolan uppfattas som att eleven har svårig-heter. Eleven hänvisas till specialundervisning.
18. Kodväxling Den som hanterar flera språk använder sina språkkunskaper på ett funktionellt sätt. Ordförrådet kan skifta mellan språken och inom vissa områden vara mer utvecklat i det ena. De olika språken används ofta i huvudsak inom olika domäner.
Att flerspråkiga elever alternerar mellan sina olika språk bör ses som en tillgång i kommunicerandet och ett tecken på att andraspråket är under utveckling. Det finns vanligtvis en systematik och tydlig strategi hos elever som alternerar mellan språken, en strategi kan betraktas som en bro mellan de två språk eleven håller på att lära sig,
19. Vardagsspråk och kunskapsspråk Kunskapsspråket blir mer och mer informationstätt, abstrakt, tekniskt och specialiserat för varje skolår och undervisningen alltmer språkligt och kognitivt krävande. Oavsett vilken typ av undervisning som flerspråkiga elever deltar i klarar sig de flesta relativt bra till och med det tredje skolåret (Collier & Thomas, 1997; 2002; 2004).
Inom tvåspråkighetsforskningen råder idag enighet om att barn och unga bör få möjlighet att utveckla båda sina språk och erbjudas möjlighet att lära på båda språken i flera skolämnen (Gibbons, 2002; Axelsson, 2005).
Skolans undervisning behöver organiseras så att elever samtidigt utvecklar både det nya språket och ämneskunskaper på detta språk och på modersmål.
20. Vilka resurser erbjuds? Och gäller det alla elever? De nya kursplanerna
Erbjuds alla elever modersmålsundervisning, erbjuds alla elever som behöver studiehandledning på modersmålet i något eller några skolämnen och erbjuds alla elever undervisning i svenska som andraspråk?
En outnyttjad potential för elevers lärande: mer samverkan mellan specialpedagoger/ speciallärare, klasslärare och modersmålslärare kring de gemensamma flerspråkiga eleverna.
21. Satsningar görs för att elever ska få möjlighet att utveckla flerspråkig och flerkulturell identitet i skolan: Tvåspråkig undervisning i bl a Malmö.
Tvåspråkiga lärare anställs.
Vilka mötesplatser finns där föräldrar och lärare kan mötas i en jämbördig relation?
Föräldracaféer
Föräldrar utgör en stark resurs och utökad föräldrasamverkan kan bidra till kunskap och ömsesidig förståelse (Bouakaz, 2009).
22. En bro ger tillträde till en annan strand men det är ändå möjligt att återvända.
En bro är byggd på stadig grund men svingar sig mot himlen.
En bro förbinder två platser som annars inte skulle ha lyckats mötas.
Det bästa med broar är att man inte behöver bränna dem när man använt dem.
Tvärtom, de stiger i värde ju mer de används för de hjälper besökare från båda sidor att anpassa sig till olika kontexter och sammanhang.
(Sonia Nieto, citerat i Obondo, 2005, s. 133.)
23. Språklig socialisering Språklig påverkan i olika kulturer för att barn ska lära sig tala är beror på:
Hur den sociala organisation är relaterad till interaktion
Värdet av tal i en kultur
Statusförhållande i interaktionen
Uppfattningar om kommunikativa avsikter
Uppfattningar om hur barn lär sig språk
24. Kontextoberoende /barncentrerad språklig socialisering Den vuxne tar barnets perspektiv i samtal med barnet och anpassar sig till barnets språkliga nivå.
Överdriven prosodi
Språket bryts ner i smådelar
Anpassat uttal och grammatik
Vuxna verbaliserar vad barn gör
Samtal i form av frågor och svar, även sagoläsning
25. Kontextberoende språklig socialisering Ett samhälle där barn ”växer upp”
Barnet förväntas anpassa sig till den aktuella kommunikativa situationen
Observation och demonstration
Språket lärs ut som en helhet
Upprepningar när barnet inte förstår
Vuxna verbaliserar inte vad barnen gör
Frågor är äkta frågor
26. Socialiseringsmönster turkiska och somaliska barn (Obondo, Nauclér) ”Skriftspråkande” – inte samma träning hemifrån
Sagoberättandet innebär en sammanhängande berättelse i dessa kulturer
Barnen blir duktiga på berättargrammatik – skiljer ut huvudhandlingen, håller en röd tråd
Inte vana att svara på frågor om berättelsen
Svensk personal frågar tvåspråkiga barn mindre
Viktigt att tala kring texten så att den anknyter till egna erfarenheter