Våldsutsatta kvinnor berättar

1. Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin Av Annika Rejmer Anna Sonander Charlotte Agevall

2. Projekt Karin • Är en fysisk miljö som är målgruppsanpassad för att utreda våld i nära relationer och att ge brottsoffer kris- och psykosocialt stöd.

3. Enaktörsfokuserad brukarutvärdering • Våldsutsatta kvinnor har erbjudits att delta i en enkätundersökning och en intervjustudie. • Svarsfrekvens 20 %(vilket är i paritet med BRÅ:s svarsfrekvenser för målgruppen)

4. Utvärderingens resultat • Projekt Karin har fångat upp en ny målgrupp – den utbildade och väletablerade kvinnan. De mera socioekonomiskt utsatta kvinnorna finns också representerade i det empiriska materialet. Genom projekt Karin har myndigheterna nått ut till fler våldsutsatta kvinnor.

5. Projekt Karin – en ny arbetsmetod • Inom projekt Karin har en ny arbetsmetod utvecklats som innebär en samlokalisering av myndigheter och en samplanering av deras insatser. I metoden ingår också att socialtjänsten aktivt kontaktar kvinnor som har polisanmält att de utsatts för våld i en nära relation och erbjuder krisstöd och psykosocialt stöd.

6. Våldets effekter • Våldet påverkar alla delar av kvinnans liv. • Vuxenrelationen urartar. • Alla familjemedlemmar mår dåligt på grund av våldet. • Det sociala livet inskränks. • Arbetslivet havererar eftersom kvinnan inte förmår att prestera/fullgöra sin tjänst, vilket leder till en ekonomisk utsatthet.

7. Kvinnor vill medverka i samhällets utredningar och insatser • Kvinnorna vill att samhällets insatser och utredningar ska bidra till att stoppa den destruktiva livssituationen och leda till att hennes liv kan normaliseras.

8. Skälen till att polisanmäla våldet • Kvinnor polisanmäler våld i nära relationer då våldet har eskalerat till en nivå där hon fruktar för sitt liv. • Skälen till anmälan är att: • våldet ska upphöra. • gärningsmannen ska förstå att han har gjort fel. • brotten ska lagföras så att kvinnan får en bekräftelse på att även samhället anser att gärningsmannen har handlat fel.

9. Vad förväntar sig kvinnorna av samhället? • Skydd • Psykosocialt stöd. • Förutsättningar för att kunna delta i en brottsutredning.

10. Anmälan • Vanligtvis görs anmälan genom att en radiobil kallas till brottsplatsen. • Anmälan kan också göras på en polisstation. Inte någon av situationerna/platserna upplevs vara anpassade till svåra samtal om välbevarade familjehemligheter och det mest privata och intima.

11. Minst två förhör behövs för att kunna berätta på ett bra sätt om våldet i familjen • 20 % av kvinnorna förhörs endast i samband med anmälningsupptagningen. • Kvinnorna vill gärna förhöras minst en gång till för att kunna berätta om våldet under lugna, ordnade förhållanden som är målgruppanpassade.

12. En målgruppsanpassad miljö är av vikt • Kvinnorna vill att miljön för anmälningsupptagning och förhör ska vara: • Trygg • Lugn • Välkomnande • Omhändertagande • Öppna upp för den fria berättelsen • Diskret tekniskt utrustad • Barnanpassad • Ren och fräsch • Det måste finnas möjlighet till att få något att dricka och äta.

13. Projekt Karin – Utvecklingsmöjligheter utifrån kvinnornas perspektiv • Kvinnorna menar att: • Möjligheten till att få ett akut och ett nytt permanent boende måste ses över. • Psykologisk eftervård bör införas. • Stödet till anhöriga och gärningsmannen bör vidareutvecklas. • En specialiserad vårdcentral bör startas. • Samverkan med försäkringskassa och arbetsförmedling för startas. • En myndighetsövergripande informationsstrategi bör utvecklas. • Kontinuiteten av bemanningen på familjevåldsrotel och åklagarmyndigheten bör ses över för att säkra kvaliteten på brottsutredningarna och besluten om åtal. • Karin bör vara öppet dygnet runt och inkludera akutboende. • Alla kvinnor ska förhöras vid minst två tillfällen. • Målsägandebiträdets roll ska definieras. • Verksamheten på Karin ska följas upp och utvärderas kontinuerligt.