440 likes | 1.88k Views
Svensk språkhistoria. Från urnordiska till fornsvenska. Tidslinje (Endast det röda tas upp i denna powerpoint ). Svenskans utveckling: Från ca 400 f Kr Urgermanska 200 – 800 Urnordiska 800 –1225 Runsvenska 1225 - 1526 Fornsvenska 1526 – 1879 Nysvenska 1879 - Nusvenska.
E N D
Svensk språkhistoria Från urnordiska till fornsvenska
Tidslinje(Endast det röda tas upp i denna powerpoint) Svenskans utveckling: • Från ca 400 f Kr Urgermanska • 200 – 800 Urnordiska • 800 –1225 Runsvenska • 1225 - 1526 Fornsvenska • 1526 – 1879 Nysvenska • 1879 - Nusvenska
Vi tar det från början • 4000 år sedan – Indoeuropeiskan (dagens Ukraina och Ryssland, folkstammar vid Röda havet) • Splittring sker – folk rör sig åt öst och väst. • Nya dialekter – nya förutsättningar – nya språk bildas • Idag härstammar fler än 400 språk från indoeuropeiskan (3 miljarder modersmålstalare) • 2000 år sedan – ett av dessa språk når dagens Europa Urgermanska talas av de olika germanska stammarna
Urgermanska Urgermanskan talas från ca 400 år f Kr fram till och med 200-talet e Kr Urgermanska talades från ungefär nuvarande Nederländerna till södra Skandinavien. En ”svensk” kunde pratade alltså samma språk som en dansk eller islänning! Under denna period skedde ljudförändringar så att t ex piscis (latin: romanskt språk) blev fish, fisk (germanska språk). I Skandinavien används ett och samma språk fram till ca 800-talet (200-800 e.v.t).
Gallehushornet Ett berömt fyndexempel frånurnordiskan är Gallehushornet, hittad i Danmark (gjort av guld), daterat till 400-talet e Kr: Ek hlewagastiRholtijaRhornatawido Jag Lägäst från Holt (eller, Holtes son) gjorde (eller, lät göra) hornet.
Urnordiska (200- 800 e.v.t) • Gallehushornet har runor som inskription. • Gamla runalfabetet dvsden 24-typiga runraden. • Man ristade runorna vertikalt (uppifrån och ner) därför att det var lättast, följde träfibrernas riktning. • Det finns över 300 bevarade inskrifter med den äldre runraden idag. • Vapensköldar, smycken, stenar m m är fynd man gjort. • Ljudförändringar under denna period är t ex: erdu (jämför med engelska och tyska) – iord
Urnordiskan delas upp • Omkring 800-talet delas urnordiska upp i flera språk när de tre geografiskt avgränsade nordiska nationerna växer fram. I samband med detta kommer också ett ”förenklat runsystem” • 16 tecken istället för 24. • Fortfarande är forskarna förbryllade över detta – varför förenklades runalfabetet?
Det nya runsystemet Det nya systemet går att dela upp i två olika typer: Normalrunorna – är det vi oftast ser på t.ex. resta stenar och andra ”kända monument” Kortkvistrunor – var något som man använde när meddelandet var mer brådskande. Då inskriptionen skulle gå fort – likt dagens sms
Det nya runsystemet Ordet runa betyder ”hemlighet”. Här kan vi tänka t.ex. på den nordiska mytologi och Oden (Mimers brunn som innehöll runornas visdom) I Sverige finns det ca 3000 runinskrifter från denna tid, de flesta från 950-1100. De flesta av runinskrifterna är minnesstenar som är resta för folk som dött. Speciella runristare ristade. Även bark och trä användes
Dags för övning i runor! Kan du koda av Sveriges kändaste runsten? Det är den s.k. Röksstenen vid Röks kyrka, Östergötland
Perioden 800 - 1225 Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis: Bortfall av obetonad vokal: • fiskaR> fiskr> fisk • horna> horn • gastiR> gastR> gäst
Perioden 800 - 1225 Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis: Omljud Viktigast är det s.k. I-omljudet, det betyder att alla betonade vokaler fick ett ”främre uttal”. • A blev Ä (jmf lasian – læsa) • O blev Ö (jmf domian – døma) • U blev Y (jmf knutian – knyta)
Perioden 800 - 1225 Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis: Omljud I dessa omljud har vi även fått dagens vokalförändring när ett ord i singular övergår till plural: • Son -> söner • Bok -> böcker
Perioden 800 - 1225 Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis: Diftonger ersätts En diftong är när två vokaler är efter varandra, detta förenklas nu: • Stein > Sten • Auga> Öga • Eyra> Öra (Dagens gotländska innehåller fortfarande diftonger!)
Perioden 800 - 1225 Under denna tid utvecklas runsvenskan på detta vis: Utveckling av diftonger leder till senare omljud • Hiarta -> hiærta -> hjärta • Stiala-> stiæla -> stjäla De ord som användes då och som fortfarande finns kvar i svenskan kallas för arvord Grammatiken var mycket komplicerad i svenskan med böjningar av verb, substantiv och adjektiv (kan jämföras med tyskans grammatik)
Fornsvenska: 1225 - 1526 Sverige kristnades år 1225 och då ersattes runorna av det latinska alfabetet som vi än idag använder. De äldsta skrifterna vi har från denna tid är lagtexter. • Magnus Erikssons landslag (1300-talet) • Magnus Eriksson oroade sig över tyskans inflytande stiftade därför en regel om att endast hälften av alla rådmän fick vara tyskar. • Andra texter som skrevs var från rättegångar, testamenten och översatta riddarromaner • Man skrev på kalvskinn (pergament) med bläck och fjäderpenna. • De skrivkunniga var präster, munkar och lagmän
Tyskan Sveriges språk har påverkats kraftigt av det tyska språket. Via har tagit många ord från tyskan. Varför då? • Hansaförbundet • Tyskan ligger språkligt sett nära vårt språk = enkelt att ”anpassa” och översätta från. (Stockholms första borgmästare, år 1297, var tysk. Sverige hade under slutet av 1300-talet en tysk kung, Albrekt av Mecklenburg (1364-1389)
Ord vi fått från tyskan: • Statsord & adminstrationsord: borgmästare, fogde, stad, köpman, snickare • Militära begrepp: ammunition, gevär Tyskans prefix: be-, an- (ex: betala, anfalla) Tyskans suffix: -het, -bar (ex: trohet, uppenbar) Boktryckarkonsten från slutet av 1400-talet Papper användes Texter som skrevs var även visor och privatbrev
Perioden 1225 - 1526 I tidig fornsvenska hade vi kvar tecken från runornas tid, bland annat Þ (Thorn) som motsvarar engelskans ”thing” ”that”. Vi skrev också en hel del med q och c för att beteckna k. Quar= kvar Biscuper = biskop Dagh = dag
Nysvenskan Och sen kommer nästa period (1526-1900)
Källor: • Lennart Waje och Svante Skoglund (2011). Svenska Timmar – språket. • Gösta Åberg (2007). Handbok i svenska. • Gertrud Pettersson (2005). Svenska språket under sjuhundra år. Bilden på rökstenen: www.rokstenen.se Bilden på Gallehushornet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gallehushornen