Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft – slutbetänkande från Ansvarskommittén

1. Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft– slutbetänkande från Ansvarskommittén Föredrag av Björn Sundström

2. Vad är problemet – nu och framöver? • Demografin • Minskande andel i arbetskraften • Ökande behov av välfärdstjänster • Teknisk och ekonomisk utveckling • Större möjligheter att bota/lindra allt fler sjukdomar • Högre efterfrågan på välfärdstjänster • Allt mer sammansatta behov/önskemål från medborgarna • Skillnader finns i kommunernas/landstingens välfärdsproduktion • Initiativen från nationell nivå är för många, för sektorsorienterade och för okoordinerade • Ansvaret för att skapa goda tillväxtbetingelser är splittrat – staten har övergivit länen för länge sedan

3. Den demografiska utmaningen i det kommunala uppdraget

4. Förändring av antalet personer i olika åldrar

5. Kommunal styckkostnad, 2003

6. Genomsnittlig kostnad per person inom äldreomsorgen Källa: Kommunförbundet

7. Exbo Gambo Kombo Mambo Vedbo Delsbo Fågelbo Förbo Gråbo Krylbo Närbo Sambo Svärbo Särbo Turbo Gravbo Boendeformer enligt IBF(institutet för bostads- och urbanforskning)

8. Den demografiska utmaningen Befolkningsutveckling ilokala arbetsmarknader Andel sysselsatta inom äldreomsorgen Källa: SCB samt Svenska Kommunförbundets långtidsutredning

9. Kostnader per capita - sista levnadsåret

10. Bruttonationalprodukten (BNP) 1950-Miljoner kr, 2000 års priser

11. Demografiskt tryck och offentlig konsumtionsökning per år 1950-2000

12. Är skattetaket nått?

13. Det långsiktiga behovet av kommunalskatt Källa: Svenska Kommunförbundets långtidsutredning Kommunala framtider (år 2002)

14. Statens styrningsproblematik Den politiska arenan Riksdagen: Lagar FörordningarFöreskrifter Tillsyn Verksamheten

15. Specialiseringstrycket på kommunerna

16. Staten • Stort behov av att ”återsamla staten” • Tvärsektoriellt beslutsfattande • Ny modell för samordning av staten Utvecklat samspel RK – länsstyrelserna – sektorsmyndigheterna • Regeringskansliet bör ses över • Offentlig tillsyn som princip ett statligt ansvar • sektorsmyndigheternas tillsyn samlokaliseras • länsstyrelserna övertar flertalet av kommunernas tillsynsuppgifter

17. Staten och den kommunala sektorn • Ansvaret för välfärdstjänsterna delas av staten och den kommunala sektorn • Statens styrning inriktas på normering • Ta vara på kunskapsstyrning – bättre nationell informationsförsörjning • Relationen brister i tillit och dialog • Lägg fast en ordning för samråd mellan staten och kommunsektorn

18. Primärkommunerna • Nuvarande kommunindelning behålls tills vidare • Underlätta kommunsamverkan • Länsstyrelserna ska följa utvecklingen i kommunerna • Särskilda bidrag för kommuner som vill gå samman • Utjämningssystemet bör ses över • Kommuner ska redovisa sin samverkan • Fokusering på välfärdstjänsterna och grundläggande samhällsplanering • Tillsyn (enligt EG-förordningar, lagar, andra föreskrifter) blir i princip ett statligt ansvar

19. Hälso- och sjukvården • Decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem främjar utvecklingskraft och effektivitet • Huvudmännen behöver viss storlek för att klara kunskapsbildning och –spridning samt långsiktigt utvecklingsarbete • Landstingen ersätts av väsentligt färre och mer jämnstora regionkommuner ”med ansvar för regional utveckling och för hälso- och sjukvård” • Ett regionsjukhus per regionkommun (alt. institutionaliserat samarbete) • Statlig styrning renodlas mot normering – förstärkt kunskapsstyrning bl.a. via regionala kunskapscentra

20. Hälso- och sjukvården (forts) • Samlad patientlagstiftning • Medborgarens fasta läkare kan vara annan än allmänspecialist • Socialstyrelsen samordnar SBU, LMV • Bedömningar och resonemang • Tillsynen bör flyttas från Socialstyrelsen och samordnas med tillsyn över socialtjänsten • Företagshälsovårdens roll bör utvecklas • Om inte nya lagen får effekt bör kommuner få anställa läkare • Ev. bör man överväga sammanslagning av FK/AMS • Ev. bör regionerna ta över ansvaret för missbrukarvården

21. Regional utveckling • Två delar i det regionala utvecklingsarbetet • Utvecklingsuppdraget (prioriteringar, avvägningar, processledning) - regionkommun • Myndighetsuppdraget (statlig samordning, tillsyn, uppföljning och kunskapsbildning) - länsstyrelse • Regionkommunerna övertar landstingens övriga åtaganden • På sikt ev. fler uppgifter • Dialog och samverkan med primärkommunerna avgörande • Lag om regionalt utvecklingsarbete

22. Lag om regionalt utvecklingsarbete • Regionkommunen skall leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet • Regionalt utvecklingsprogram(inkl geografiska regionintressen och regiontrafikplan) • EU:s strukturfonder (”bindande yttranden”) • Regionalt utvecklingsanslag (ersätter länsanslaget) • Regionala tillväxtprogram • Lokal och regional kollektivtrafik • Regionalt anpassa och konkretisera nationella miljömål • Regionalt folkhälsoarbete, naturvård, kulturmiljövård • Besluta om statsbidrag till regionala kulturinstitutioner • Bedriva regionalt jämställdhetsarbete

23. Relationen regionkommun – primärkommun • Primärkommunen har en egen och viktig roll i det regionala utvecklingsarbetet • Kommunalt planmonopol • Lokala näringslivskontakter • Kommunal attraktivitet (skolor, barnomsorg, service, kultur och fritid mm) • Regionkommunen • är inte i konstitutionell eller någon annan mening överordnad primärkommunerna • kan inte fatta beslut som är juridiskt bindande för primärkommunerna • Regionintressena ska utgå från den kommunala översiktsplaneringen • Det är genom samråd och dialog som regionintressena ska hävdas

24. Sammanfattande problemanalys • Sektoriseringen måste balanseras med tvärsektoriellt perspektiv • Den regionala samhällsnivån är oöverskådlig och splittrad • En ny regional samhällsorganisation med tydligare roller och uppgiftsfördelning behövs • En förutsättning för reformerna är en ny, gemensam läns- och regionindelning med väsentligt färre enheter än idag

25. Särskilt yttrande från SKL:s sakkunniga • Miljötillsynen tillhör de tillsynsområden som inte kan komma ifråga att flytta till länsstyrelserna. • Det föreslagna samrådet mellan staten och kommunsektorn bör lagstadgas.

26. Indelningskriterierna

27. Kriterier för regionindelning • Gemensam läns- och regionkommunindelning (giltig även för statliga myndigheter) • 1-2 miljoner invånare (ej under 500.000) • Ett regionsjukhus/region (alt institutionaliserat samarbete) • Ett universitet/region med betydande fasta forskningsresurser • LA-regionerna utgör byggstenar • Människor ska kunna känna anknytning Slutsats: 6-9 län/regionkommuner

28. Möjliga regioner (baserat på AK:s resonemang) Norra Sverige: 1–2 regioner Mellansverige: 2–3 regioner Södra Sverige: 3–4 regioner Summa: 6-9 regioner

29. Den fortsatta processen

30. Tidsplan i anledning avAnsvarskommitténs betänkande Prel. just. skatteutjämning Förhandlingar omHuvudmannaskapSkattesatserPersonalfrågorFastigheterBolagsfrågor Just. skatteutjämning Indelningsprocessen Prel. Ek. reglering Oklart hurdetta skagå till (processledare?) Riksd.beslut omny länsindelning Budgetföruts. Prel. ök om nylänsindelning Kräver medverkanav alla kommuneroch alla landsting Betänkande Budget Val Remiss 1/7-10 Organisationsutredning 1/7-08 Ev. folkomröst- ningar (EU-valet) 1/1-10 1/1-11 1/1-07 1/1-08 1/1-09 Indelningsdelegerade arb. Prop. ny länsind Regeringen lägger inriktningsprop. med uppdrag att formera sig i regionkommuner OrganisationEkonomiPersonal Reg.beslut omregioner ochindelnings-delegerade Regionkommun kan träda ikraft

31. Indelningsprocessen • Tre särskilda utredare/process-ledare/förhandlingspersoner • Kartan överenskommen vår/sommar 2008 • Genomförande till 2010 (undantagsvis 2014)