På andra sidan sanningen

1. På andra sidan sanningen En läslogga av Lisette Alexandroff PEP 2 Ht-2005

2. Inledning Jag har läst På andra sidan sanningen av Beverley Naidoo. Jag har valt att göra den här loggen ur synvinkeln hur ett flyktingbarn kan känna sig. Lite hur det går till med byråkratin men största fokus på barnens känslor. Mina tankar skriver jag sist. Jag börjar med lite information om författarinnan sedan en bakgrund ur boken. Efter det kommer mina citat och sist mina egna tankar. Jag har knutit ihop lite med barnkonventionen och lite med en årsrapport från Barnombudsmannen.

3. Beverley Naidoo Hon som har skrivit ”På andra sidan sanningen” heter Beverley Naidoo. 1943 föddes hon i Sydafrika men hon tvingade fly i exil till England sedan hon som student fängslats för inblandning i motståndsrörelsen mot apartheid. Hennes första barnbok kom 1985 och den var bannlyst i Sydafrika fram till 1991 men de gav henne aldrig någon anledning till varför. ”På andra sidan sanningen” är hennes fjärde bok men det har kommit fler efter den. Researchen till boken gjorde hon mestadels i England genom att spendera några månader med att lära sig om erfarenheterna för flyktingbarn i London.

4. Bakgrund Nigeria styrt med järnhand av en diktator, yttrandefrihet är inte att tänka på. Papa Folarin skriver frispråkiga artiklar i tidningen Speak. Trots hot från högre ort om att han kan komma att tystas fortsätter han sina skriverier. När hans fru blir skjuten till döds inser han att inte bara hans liv är hotat utan hela familjens. Han och hans bror gör upp en plan för att han och hans barn ska kunna fly till England. Barnen, Sade och Femi, flyr först och de stöter på lite oväntade händelser som gör att de står hungriga, trötta och chockade helt ensamma i en okänd storstad, London.

5. Ensamma i främmande land ”Kom ut, ungar. Det här är Mrs. Bankole. -Jaha, ni två är alltså mina barn.” ”Fram till dess att ni är i säkerhet i London heter ni Bankole i efternamn och ni får bara använda namnen som står i passen.” På andra sidan sanningen sid. 34 ”Mrs. Bankole syntes inte till någonstans. De sprang bort till blomsterståndet, stannade och vände sig om och spanade åt alla håll. Inte ett spår. På andra sidan sanningen sid. 59 ”-Det är för att ingen ska smuggla nåt, sa Sade. -Men vi smugglas ju, viskade Femi häftigt i hennes öra.” På andra sidan sanningen sid 39 ”Att få åka flygplan var något som Sade hade velat länge. Papa och Mama hade lovat att de skulle ta med barnen någon gång. Men det var inte så här hon hade tänkt sig det. Ikväll slungades hon ut i rymdens stora mörker, bortryckt från nästan allt och alla hon kände, förutom Femi. Och han höll också på att glida ifrån henne.” På andra sidan sanningen sid. 42-43 ”Barn och unga som tvingas lämna sin familj, sitt hem och hela sin tillhörighet genomgår ett trauma. Många har dessutom traumatiserats före och under flykten. Ovissheten här samt oron för anhöriga i hemlandet utgör en svår psykisk press när de väl kommit hit. En stor andel av de ensamkommande barnen och ungdomarna är i behov av akuta barnpsykiatriska insatser.” BO:s årsrapport 2003 ”Vem bryr sig?” sid. 58

6. Att vara flykting! ”- Det här är jourhavande socialarbetare började hon. - Hej, Robert heter jag. Han gjorde en nick framåt med huvudet. - Jag skulle vilja att ni följer med mig. Jag tror att ni behöver ett tryggt ställe att vara på inatt, fortsatte han med mjuk röst. - Jag ska försöka hitta nåt åt er. Blir det bra?” På andra sidan sanningen sid. 79 ”Hmm, ja det är allt vi behöver vet just nu för att ni ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd. Men längre fram blir ni tvungna att förklara närmare om varför er familj ansåg att ni var i fara – och varför de skickade hit er utan pass. Immigrationsbyrån kommer också att vilja veta hur ni tog er in i landet.” På andra sidan sanningen sid 101. ”Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.” FN:s Barnkonvention Artikel 22:1 ”- Jenny säger att hon ska ordna pengar. Så kanske vi kan gå och skaffa lite nya kläder imorgon.” På andra sidan sanningen sid. 93

7. Svårigheter ”-Kan inte stava sitt eget namn rätt! Sade hörde klart och tydligt mumlet från bänken bakom. - Fröken sa ’Sha-dey’ och hon har inte satt dit något H. - De behöver väl inte kunna stava i bushen. Sade grep hårt om pennan när skrattsalvan rungade bakom henne.” På andra sidan sanningen sid. 122 ”Det var som att han gled längre och längre ifrån henne för varje dag. Nar Sade vinkade hej då i korridoren hängde han så apatiskt med armarna att den röda matlådan av plast såg ut att glida ur handen när som helst. Hon var van att se sin bror arg och upprörd, men den här livlösheten oroade henne.” På andra sidan sanningen sid. 116-117

8. Återförenade ”-Sade och Femi, känner ni någon Mr. Folarin Solaja? Sades huvud flög upp och Femi spärrade upp ögonen. - Papa! Tjöt han.” sid. 162 ” För första gången sedan de kom till England frågade Femi Sade om hon ville spela Ayo med honom… …De blev spralliga båda två och pratade inte alls om Papa.” sid 166 ”Sade kände hur all stelhet bara smälte undan när Papa tryckte dem mot sitt bröst. Hon kände hans andedräkt mott sitt hår och hennes heta tårar rann och rann på hans skjorta medan hon hörde honom säga deras namn flera gånger med sprucken röst.” sid 170

9. Mina Tankar Det första som slår mig när jag läst den här boken är att det ju faktiskt finns barn som råkar ut för sådana här prövningar. Det är fasansfullt att det händer i vår värld, men nu gör det ju det och då får man agera utifrån det. Ta hand om de barnen efter bästa förmåga. Just de här barnen fick väldigt snabb hjälp medan vad jag har förstått att i vårat land kan det ta väldigt lång tid innan de t.ex. får svar på om de får stanna. Eftersom det här är en påhittad historia känns det som att sanningen är lite förskönad men att det på det stora hela går till så. Att behöva lämna sitt hemland måste i sig vara traumatiskt, att sedan vara tvungen att resa utan sina föräldrar fördubblar nog den känslan. Innan jag läst den här boken måste jag erkänna att jag inte hade tänkt så mycket på hur det faktiskt är att behöva fly. Att bara flykten i sig är en pärs. Sedan ska man försöka leva ett någorlunda normalt liv i ett land man inte alls känner sig hemma i måste vara otroligt svårt, därför är det jätteviktigt att man kan få ett beslut om uppehållstillstånd snabbt så man åtminstone kan känna sig trygg. Barnen i boken fick snabbt komma in i en familj och bo, det är bra så de kan få lite rutiner och sedan börja i skolan nästan direkt är också bra så de får träffa barn i sin egen ålder och få leka. Det jag tycker att de saknade var någon att prata med en barnpsykolog eller kurator. Någon som de kan prata med utan att känna att det är ett korsförhör om varför de kom som det kanske lätt blir om det är någon på socialen som försöker prata med barnen. Även fast det är en ungdomsbok så tycker jag att den är bra att läsa om man ska jobba med barn för att få en förståelse för vad flyktingbarn kan ha gått igenom innan de kommit hit. Då kanske man kan möta de på ett annat plan och förstå deras behov bättre för om man inte riktigt förstår vad de gått igenom kan det vara svårt att förstå deras behov.

10. Litteratur & Källor • Naidoo, B, På andra sidan sanningen, 2000 • Överenskommet! Fyra internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna, Stockholm: Liber, 1999 • Barnombudsmannen, Vem bryr sig, Årsrapport 2003 • Information om Beverley Naidoo: http://www.macondo.nu/ • Bilden på Beverley Naidoo: http://www.beverleynaidoo.com/images/mum.jpg