- Inga-Lill lova mig att du fortsätter som min ledsagare. I alla fall så länge jag lever.

1. Torsdagarna börjar med en kort genomgång av vad Eva vill göra just idag. Hittills har de besökt det gamla bangolfsgänget, tittat till den tidigare kolonilotten, gått på lunchteater samt valt lämpligt golv till balkongen. Idag väljer Eva Upplandsmuséet, och dit ska de promenera. Det här är Eva (t vänster) och Inga-Lill (t höger). Välkommen att följa med dem på en vanlig, men samtidigt mycket unik, torsdagsträff. Ytligt sätt skiljer sig Eva och Inga-Lill åt, men det viktigaste har de gemensamt – lätt till skratt, öppna sinnen, kvicka och energiska. Inga-Lill har bara varit Evas ledsagare några månader. – Hela mitt liv har förändrats sedan den här ängeln klev in i mitt liv, berättar Eva och fortsätter: Att få möjlighet att komma ut på olika aktiviteter gör att jag längtar till torsdagarna när vi träffas. Eva pilar iväg med sin rullator. Längs vägen avhandlar de vad som hänt sedan sist, hur de ska fira den stundande nationaldagen samt mycket, mycket annat. De skrattar och fnissar. - Vi har så trevligt tillsammans, säger Eva. Astrid Lindgrens berättelser är kära för både Inga-Lill och Eva. Inga-Lills favorit är Pippi. Eva tänker spontant på Madicken. Eva kommer väl ihåg hur hårt samhället var mot de kvinnor som, liksom Astrid Lindgren, fick barn utan att vara gifta. - Tänk, precis en sådan där hade vi i mitt barndomshem, säger Inga-Lill. Eva nickar instämmande. Många av monterns föremål känner hon igen från sitt eget hem. Det är skönt att sitta ner en stund, vila benen och dricka en kopp kaffe. De funderar över vem det var som först kom på idén om muséet. – Ofta är det du Inga-Lill som berättar om olika saker, men att bestämma vad vi ska göra det gör alltid jag, säger Eva. För tre år sedan dog Evas make. Fram till i våras upplevde Eva att hon satt som i en bubbla. – Jag var helt initiativlös, både fysiskt och psykiskt skraltig. Hon fortsätter: - Men nu säger min dotter att jag är som en omvänd hand. - Inga-Lill lova mig att du fortsätter som min ledsagare. I alla fall så länge jag lever. Eftersom de gått ner till stan får de åka tillbaka. – De dagar jag orkar och kan, behöver jag röra på mig. Men det får inte gå till överdrift, skrattar Eva. Inga-Lill hänger med och ser till att Eva kommer hem tryggt och säkert.