Implementering av Västbus delrapport 1

1. Implementering av Västbus delrapport 1 Staffan Johansson FoU i Väst 25 oktober 2007

2. Väst-Bus - Gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra Götaland om samverkan avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik • Antogs av Västra Götalandsregionen och dess ingående kommuner under våren 2005 • berör direkt eller indirekt många av ca 325.000 barn och ungdomar i Västra Götaland • samt mer än 60.000 anställda i Västra Götalandsregionen och dess kommuner

3. 1. Gemensamma grundläggande värderingar Barnets bästa och barnets delaktighet Basnivån i första hand Verksamhets- och kostnadsansvar följer av lagstiftning, annars gemensam lösning utan dröjsmål Gemensamt ansvar Resurser utifrån barnets behov

4. 2. Förtydligande av ansvarBasnivå–Specialistnivå Basnivån når alla barn Ex. socialtjänstens förebyggande, förskola/skola, skolhälsovård, mödra- och barnhälsovård, primärvård inkl ungdomsmottagningar En allsidig elevutredning Utredningen är underlag för bedömningar på specialistnivån Specialistnivå behövs för en liten andel barn Ex. socialtjänstens individ- och familjeomsorg, handikappomsorg, barn- och ungdomsmedicin, habilitering, barn- och ungdomspsykiatri, barnneuropsykiatri, vuxenpsykiatri, HVB och särskilda ungdomshem

5. 3. Samverkansskyldighet – Informationsskyldighet Stärkt skydd för utsatta barn – SOL (HSL och Skollagen) Socialnämnden skall initiera samarbete – andra myndigheter skall medverka Skyldighet att informera om förändringar

6. 4. Gemensam kompetensutveckling Årligen med gemensamt innehåll för hela länet

7. 5. Samverkan kring det enskilda barnet/ungdomen • Prioritera inbjudan – träff inom 3 veckor • Gemensam skriftlig vårdplan/handlingsplan • Ansvars- och kostnadsfördelning, uppföljning

9. 6. Gemensamt ansvar för vård, behandling och resultat vid placering utanför hemmet • Grundmodellen för samverkan skall följas • Vid akut placering – samverkan inom 5 dagar • Barnets situation avgörande för var barnpsykiatrisk behandling kan ske • Riksavtalet för utomlänsvård gäller för placering utanför länet

10. Utvärderingens syften • Beskriva arbetet med att införa och tillämpa riktlinjerna inom respektive sjukhusområde/kommunförbundsområde. • Identifiera möjligheter och hinder vid implementering av de nya riktlinjerna. • Sprida kunskap om det lokala förändringsarbetet.

11. Tidplan och datainsamling • Hösten 2006: Pilotstudie • Våren 2007: Fallstudierna påbörjas • Försommaren 2007: Enkätstudie till lokala enheter (beskriver läget 2006/2007) • Hösten 2007: Analys och avrapportering av enkätstudie • Vintern/våren 2008: Fallstudierna fortsätter • Hösten/vintern 2008/2009: Enkätstudie till lokala enheter (beskriver läget 2008 och utv fr 2006) • Våren/sommaren 2009: Slutrapport lämnas

12. Undersökningsmodell FörutsättningarProcesser/aktiviteterResultat /prest.Effekter Veta Informationsförmedling Samverkansstruktur Vilja Kompetensutv, m m * Nätverksmöten ?? Kunna Resurs-/strukturför. * Vårdplaner ?? Etabl av samverkan * Övrigt, t ex före- byggande arbete Övriga implementeringspåverkande faktorer

13. Operationalisering av modellen ”Veta-faktorn”: • Känner respondenterna och deras arbetskamrater till innehåll och innebörd? • Har information givits av chefer? ”Vilja-faktorn”: • Relevans och ändamålsenlighet?(t ex olika nivåer och ansvarsfördelning) • Gör skillnad i konkreta ärenden. • Personalens motivation ”Kunna-faktorn”: • Kunskap och kompetens • Resurser • Organisationsstruktur • Samverkansstruktur Övriga faktorer: • Ledningens prioritering • Förekomst av konkurrerande utvecklingsarbeten Resultatindikatorer • Etablering av samverkansstruktur • Nätverksmöten enligt Västbus • Gemensamma vårdplaner enligt Västbus

14. Kommunerna IFO-chefer Handläggare b/u IFO Handikappchefer Grundskolerektorer (en per kommun) Förskolerektorer (en per kommun) Representanter för elevhälsovården Regionen BUP-chefer Behandlingspers BUP BHV:s kontaktsköterskor Ungdomsmottagningsrepr. Lokala chefer barnhabiliteringen Chefer barn-/ungdomsmed mottagningar Chefer vuxenpsykiatriska mottagningar Målgrupper och respondenter

15. Utsända enkäter

16. Svarsfrekvens för distrikten

17. Svarsfrekvens bland olika verksamhetsföreträdare

18. Veta (i) - Är riktlinjerna kända?

19. Veta (ii) - Har ansvarig chef gett information om riktlinjerna?

20. Vilja (i) - Riktlinjernas relevans och personalens motivation

21. Vilja (ii) – Kännedom om fall där riktlinjerna faktiskt/skulle ha medfört bättre vård/behandling

22. Vilja (iii) – Uppfattningar om ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter

23. Kunna (i) – Utbildning till berörd personal?

24. Kunna (ii) – Tillräckliga resurser för att kunna arbeta enligt Västbus?

25. Kunna (iii) – Främjade organisationsstruktur?

26. Kunna (iv) – Har samverkansorgan/-strukturer etablerats?

27. Kunna (v) – Faktorer som försvårar samverkan(andel som anser ”ganska svårt” eller ”mycket svårt”)

28. Resultat av Västbus (i) – Tillämpning av nätverksmöten enl Västbus

29. Resultat (ii) Förekomst av ekonomiska tvister rörande kostnadsansvar

30. Vem driver på implementeringsarbetet?

31. Uppfattningar om ledningens prioritering

32. Reflektioner och slutsatser • Den operativa tillämpningen (nätverksmöten och gemensamma vårdplaner) går långsamt framåt • Veta-faktorn: Policyn väl känd inom IFO och BUP, mindre känd inom övriga verksamheter • Vilja-faktorn: Policyn uppfattas som relevant och ändamålsenlig, personalen är motiverad att tillämpa den • Kunna-faktorn: Infrastruktur för samverkan inte tillräckligt väl etablerad; utbildning om varandras verksamheter och konkret erfarenhet av samverkan behövs • Ledningen (särskilt politikerna) skulle kunna vara tydligare i prioriteringen av Västbus

33. Några frågor att diskutera inför det fortsatta implementeringsarbetet • Fortsatt arbete med att göra Västbus känt inom samtliga berörda verksamheter, särskilt bland dem på basnivån, dvs bvc, förskola, grundskola och ungdomsmottagningar • Västbus bör (antagligen) ges en viktigare plats på agendan både i kommunerna och i regionen. Här har politikerna och förvaltningsledningarna en viktig roll. • Alla ledare (både politiker och chefer) har en viktig ”Governance-uppgift” i att bygga infrastrukturer för samverkan!? • Förändringar tar tid, säger många – Är det en rimlig och klok premiss, eller kan det bli en självuppfyllande profetia? • Finns det success-stories? Dvs konkreta fall där riktlinjerna verkligen gjort skillnad. Kanske lika viktigt att visa upp dessa på hemsidan som att redovisa kniviga fall. Kan ev skapa ökat politiskt tryck?