160 likes | 326 Views
Kommunstrukturer och mellannivåer i Norden. ”Lokal och regional demokrati i samspel i Norden” Göteborg 5.11 2004 Siv Sandberg, Åbo Akademi. Strukturfrågorna väcker debatt!. Ideologiska kontroverser Institutionspolitiska kontroverser
E N D
Kommunstrukturer och mellannivåer i Norden ”Lokal och regional demokrati i samspel i Norden” Göteborg 5.11 2004 Siv Sandberg, Åbo Akademi
Strukturfrågorna väcker debatt! • Ideologiska kontroverser • Institutionspolitiska kontroverser Ideologisk och institutionell ståndpunkt avgör synen på relationen mellan kommuner och mellannivå • Kompletterar varandra (har olika uppgifter och bör utvecklas parallellt) • Konkurrerar med varandra (om den ena nivån görs tillräckligt funktionell kan den andra avskaffas) • Är beroende av varandra (mellannivån utgår från kommunerna)
De styrande nivåernas institutionella förankringar • Horisontella förankringar (hur många andra omständigheter skulle förändras om nivån avskaffades) • Vertikala förankringar (hur många personer berörs av nivån, hur stark identitetsbärare är den) • Horisontella och vertikala kopplingar ger primärkommunerna ett starkare utgångsläge än den folkvalda regionnivån i Norden
Utgångspunkt: Vad blev det av ”Regionernas Norden”? • ”Norden i regionernas Europa” • Iakttagelser 2000 om institutionella kopplingar som verkade stärka den regionala nivån och om motstridigheter som kunde vända utvecklingen • Bilden idag i ljuset av iakttagelserna 2000
Mellannivåns relation till primärkommunerna Arbetsfördelning kommuner/mellannivå Skandinavien: Självständig, sidoställd, flerfunktionell (obs! dock utvecklingen i Danmark, Norge) Finland: Indirekt, beroende av primärkommunerna, funktionellt separata organisationer Politiskt samband (överlappande uppdrag i kommuner och på regionnivån Finland: per definition Sverige: betydande samband Danmark, Norge: marginellt samband
Iakttagelser om nordisk regionalförvaltning 2000 (Sandberg & Ståhlberg: Nordisk regionalförvaltning i förändring)
Institutionella kopplingar med potential att stärka den regionala nivåns position 2000 • EU, internationalisering och globalisering • Betoning av sektorsövergripande utvecklingspolitik • Kopplingen till primärkommunerna
Motstridiga trender som påverkar regionnivåns verksamhetsförutsättningar • Serviceproduktion (t.ex. sjukvård, gymnasieutbildning) • Tryck på större befolkningsunderlag • Tryck på ökad individuell valfrihet • Tryck på ökad professionalism • Visst tryck på förstatligande • Utvecklingspolitik • Spontanutveckling i riktning mot samarbete om utvecklingsfrågor inom ramen för arbetsmarknadsregioner • Frågan om kommunsammanslagningar har igen aktualiserats Större kommuner kan avskaffa behovet av regioner?
Nivån mellan kommuner och regioner • Generell trend i Norden att det uppstår spontanorganisering kring arbetsmarknadsregionerna/regionkommunerna (NUTS4) • I Finland siktar den statliga politiken på att stärka regionkommunerna, övervägs också i Norge • ”Mellanmellannivåns” position oklar Lösa eller fasta samarbetsstrukturer? • Embryo till storkommuner (gör regionerna onödiga)? • Funktionell del av den regionala nivån?
Finländska kommunpolitikers inflytande över interna frågor och samarbetsärenden (0-100) KommunFinland 2004, beslutsfattarundersökningen 2003
”Söndra och härska?” • Regionnivån är föremål för motstridiga reformaktiviteter – det sker mycket, men riktningen är inte entydig • Institutionella spänningar vidmakthålls • Oenhetligt politiskt stöd för regionnivån ger utrymme för åtgärder som försvagar den regionala nivåns position • Motstridigheterna kan utgöra hinder för att den interna sammanhållningen ska utvecklas
Fyra vägar kring kontroversiella förvaltningsproblem Sektorvägen Strukturfrågor skapar låsningar, lättare vinna acceptans för sektorlösningar (förbättra vård, brandväsen etc.) • Den snabba vägen Snabb beslutsprocess hindrar mobilisering • Den nyskapande vägen En nyinrättad nivå/organisation är lättare att acceptera än en förändrad/avskaffad gammal nivå • Den temporära vägen Försök gör det möjligt att pröva annars kontroversiella mekanismer
Ligger nyckeln till regionernas framtida legitimitet hos primärkommunerna? • De flesta reformförslag utgår ifrån att det krävs samspel mellan primärkommuner och regional nivå • Ökad samverkan kring utvecklingspolitik har skapat delvis ny relation mellan primärkommuner och regional nivå • Bedömningar: Nyckeln finns i politikerrollen regionpolitiker/regionala statsmän som kan balansera mellan kommunala och övergripande regionala hänsyn