Utbildning för avlastningssamtal

1. Utbildning för avlastningssamtal

2. Varför behövs psykiskt stöd? • Plötsliga krissituationer, t.ex. olyckor och katastrofer, påverkar hela människan. Fysiska behov är kopplade till psykiska och sociala eller känslomässiga behov. • En stor del av de drabbade klarar ett plötsligt kristillstånd med stöd av närstående, men många har nytta av professionell hjälp för att påskynda och underlätta att klara sig genom krisen. • Stöd och psykisk första hjälp som kommer vid rätt tidpunkt och ges på rätt sätt gör det lättare att klara en kris och kan förebygga eventuella senare störningar. • Olika situationer kan påverka hjälparna även psykiskt, beroende på utgångsläget, de egna kraftresurserna och metoderna att klara situationer.

3. Vad är psykisk skada? • Föreställningar, uppfattningar raseras • den egna osårbarheten • livets och människans godhet • Otrygghet • Att möta döden och dess betydelse • Förluster • Betingade rädsloreaktioner • Att förlora kontrollen • Känsla av ansvar och skuld • Vacklande självkänsla • Upprepad traumatisering

4. En skadad hjälpare Hjälparens identitet: • Tidigare trauma aktiveras på nytt. • Man förlorar förmågan att värdesätta sig själv och andra. • En förstärkt känsla av den egna sårbarheten. • Rädsla att skada andra. • Känslan av glädje försvinner. • Oförmåga att drömma och fantisera. • Känsla av tomhet och utmattning.

5. En skadad hjälpare I verksamheten: • Moral och verksamhetens etik försvagas. • Man försöker läka sig själv genom att hjälpa andra. • Accentuerad arbetscentrering och fokusering på arbetskamraterna En känsla av att bara medlemmarna i den egna gruppen förstår • Avsäger sig och undviker uppgifter. • Fartblindhet och förhöjd risktagning. • Svårt att möta starka känslor  Styr diskussionen till mindre ångestfyllda frågor. • Kontrollen över helheten försvagas  uppmärksamhet på detaljer

6. En skadad hjälpare Hemma: • Social isolering • Familjen försummas. • Fjärmar sig från vänner. • En känsla av att bara medlemmarna i den egna gruppen förstår. • En känsla av att vara annorlunda och att de andra inte förstår. • Sömnproblem, koncentrationssvårigheter, glömska

7. Därför är det viktigt att prata! • Jag kan få hjälp och tröst • Jag känner lättnad • Jag kan lättare identifiera mina egna känslor • Jag kan dela mina erfarenheter med andra • Förnekelsens försvarsmekanism bryts ner • Mina närstående förstår mig bättre • Jag kan föregå med gott exempel för andra

8. Avlastningssamtalets nivåer vid reaktioner på plötslig kris • Vad hände egentligen? • Den yttre världens principer bemöts • Vad hände i tankarna? • Gå igenom tankarna vid händelseförloppet • Vad hände i sinnena och kroppen? • Gå igenom sinnesförnimmelserna och kroppens reaktioner vid händelsen och efteråt • Vad hände känslomässigt? • Gå igenom och bemöt hur jag reagerade känslomässigt på händelsen • Vilken betydelse får detta i mitt liv/min karriär? • Händelsen avvägs mot det övriga livet • Hur kan jag hjälpa mig själv, hur kommer jag vidare? • Blicka framåt Balansera, lugna tillståndet vid behov

9. Hjälparens välbefinnande • Den egna värdehierarkin • Att känna igen ”alarmsignaler” • vad ger / tar energi • Känslor: kraftkälla eller belastning? • Hur behandlar jag mig själv? • Hur kan jag som hjälpare påverka sinnesstämningen? • ” Då de egna såren rivs upp”

10. Att stöda en hjälpare – avlastningssamtal • Avlastningssamtal ska alltid genomföras efter en händelse som kan orsaka personen psykisk stress och försvåra att han/hon återgår till normal dagordning. Efter avlastningssamtalet kan senare ordnas en debriefing av händelsen. • Avsikt: • att snabbt lindra traumatiska reaktioner, normalisera erfarenheterna, stärka det sociala nätverket och förebygga isolering. • Mål: • att så snabbt och enkelt som möjligt återvända till vardagsrutinerna. I avlastningssamtalet utvärderas eventuellt behov av senare debriefing. (Källa: Murtomaa et al. 1998: Sosial- och hälsovårdsministeriets broschyrer 1998:1)

11. Avlastningssamtal: organisation och faser • Deltagare: • De som deltagit intensivt i händelseförloppet (t. ex. frivilliga hjälpare efter en olycka) • Ledare: • 1-2 ledare • Ledaren måste få möjlighet till handledning eller motsvarande. • Förläggning och tidsåtgång: • Avlastningssamtal ska helst ordnas inom 8 timmar efter händelsen. Ibland tidigare, till och med under händelsen. Bättre sent än aldrig, dock. • Skiljer sig från debriefing: • Kräver inte debriefing –personal • avsedd för små grupper • för de som arbetar tillsammans (Källa: Soili Poijula 2006. Auttajan reaktiot (Hjälparens reaktioner). föreläsningsmaterial)

12. 1) INTRODUKTION - presentation - principerna under mötet 2) GENOMGÅNG -fakta, tankar och reaktioner - fri diskussion 3) INFORMATION - information och sammandrag - normalisering av situtionen - metoder att klara stress - fortsatta åtgärder AVLASTNINGSSAMTALETS START I inledningsfasen presenterar man sig och kommer överens om principerna med hjälp av ledaren FORTSÄTTNINGSFAS I genomgångsfasen berättar varje deltagare kort om sina egna erfarenheter och sina spontana reaktioner. AVSLUTNINGFASEN I avslutningsfasen sammanfattar ledaren diskussionen och stöder deltagarna i att möta vardagen. Ledaren ser till att avlastningssamtalet har en tydlig inledning, fortsättning och avslutning. Varje deltagare får tillfälle att tala. I avlastningssamtalet går man inte vidare med en djupare behandling av känslorna.

13. Kom ihåg-lista för avlastningssamtalets ledare: • Samlas på ett lugnt ställe. Sitt i en ring, så att alla kan ha ögonkontakt med varandra. • Kom överens om tystnadsplikt; personliga känslor och tankar stannar inom gruppen och förs inte vidare. • Gå igenom händelsen, så att varje medverkande redogör för sin egen insats under händelsen och hur han/hon upplevde sin roll och hela situationen. • Var och en ger uttryck för sina känslor och tankar under och efter händelsen. • Ledaren avrundar samtalet i ett sammandrag. Om upplevelsen varit psykiskt extra påfrestande för någon, måste behovet av ytterligare stöd bedömas, t.ex. i form av personligt samtal. • Informera till sist vem gruppmedlemmen kan kontakta, ifall han/hon inte får händelsen ur tankarna senare.

14. Förmåga att ta emot och erbjuda stöd • För att klara en situation är två förmågor till social interaktion centrala och dessa kan man utveckla genom att öva. Dessa är förmåga att ta emot stöd utan att känna skam och beroende och förmåga att erbjuda stöd utan att vara överbeskyddande. • Fastän man i strategierna för att klara sig använder fantasin och skapande metoder till hjälp, måste överlevnaden vara fast förankrad i verkligheten. En noggrann observation och en realistisk utvärdering av de egna känslorna gör det möjligt att möta och hantera svåra erfarenheter. (Ayalon 1995)