UNGA VUXNA VID SANKT LUKAS I GÖTEBORG

1. UNGA VUXNA VID SANKT LUKAS I GÖTEBORG UPPFÖLJNING AV UNGA VUXNA EFTER KORTTIDSTERAPI I EN PSYKODYNAMISK REFERENSRAM 2008 agneta.bondjers-backlund@sanktlukas.se

2. Deltagare i utvärderingen • 77 ( av 85 erbjudna) Unga Vuxna fick 15 timmars korttidsterapi till reducerad kostnad (300 kr/session)under 2006 – 2008. • 59 kvinnor och 18 män • 13 kvinnor och 5 män hade haft kontakt med psykiatrin • 9 kvinnor och 3 män medicinerade • 21 kvinnor och 6 män hade eller hade haft suicidtankar/försök

3. SYFTE beskriva Unga vuxna (18-28 år) som söker terapi på Sankt Lukas vad de själva upplever att de vill ha hjälp med vad de i efterhand upplever att de haft hjälp av vad som hindrat under terapin hur de beskriver förändring eller brist på förändring i sin livssituation beskriva hur Unga Vuxna med suicidtankar upplever värdet av terapin

4. Datainsamling Före terapin: Orienterande samtal, formulär ifyllt av terapeuten Efter terapin: Formulär med skattningsskalor och öppna frågor skickades till de Unga Vuxna vid tre tillfällen: Uppföljning 1 (efter 1 mån) Uppföljning 2 (efter 2 mån) Uppföljning 3 (efter 1 ½ år)

5. Exempel på frågor före terapin Frågor om bakgrundsdata Problemet? Centralt tema? Självbilden? Tidigare lösningsstrategier? Suicidtankar/försök? Önskemål om hur terapin skall gå till?

6. Exempel på frågor vid uppföljning. Skattning av terapins värde och kontakten med terapeuten i en 6 gradig skala Subjektiva beskrivningar med utgångspunkt från frågor, tex. : Vad sökte Du hjälp för?. Vad har varit Dig till hjälp? Vad har hindrat Dig? Hur upplevde du första kontakten? Tre viktiga saker som hände i terapin? Något i ditt liv som förändrats till det bättre? Något i ditt liv som förändrats till det sämre?

7. Vad sökte de hjälp för?Ingen livslust, ingen livskraft • Nedstämdhet, leda, obegriplig trötthet. Man vill inte leva och man vill inte dö. Känslor av meningslöshet, brist på sammanhang,ensamhet, några hade återkommande depressioner sedan puberteten.

8. Förluster och svek, hot om förlust • Föräldrars eller syskons sjukdom, död eller förluster i form av svek av den man litat på, separationer, mobbning, Våldtäkter, sexuellt utnyttjande, misshandel idag eller tidigare.

9. Otillfredsställande relationer Konflikter med föräldrar och syskon som de inte kände sig förstådda av, rädsla för föräldrar. Män beskrev mer ensamhet, kvinnor beskrev mer osäkerhet i relationer.

10. Att inte duga Studieavbrott bland många, otrivsel på jobb. Känslor av misslyckande och osäkerhet på sig själv och sin kapacitet. Rädsla för att inte ”klara sig”. Man möter sina begränsningar och kan inte hantera det och då tappar man kontakt med sina resurser också Flera hade bemästringsstrategier i form av ätstörningar och självskadebeteende.

11. Att inte veta vem man är Identitetsproblem, osäkerhet om vägval, rädd välja fel Man vet inte vad man känner och då vet man inte vem man är. Inre konflikter som ofta handlar om att man inte kan hantera negativa känslor mot dem man också älskar, skulden leder till undvikande av känslor och främlingsskap för sig själv. Svårt att den kollektiva gemenskapen tar slut.

12. Uppföljning • 55 Unga Vuxna har svarat vid något tillfälle. • 78 % uppskattar värdet av terapin högt eller mycket högt. • Alla utom 3 män (med djupa depressioner) och 1 kvinna(som sökte sig till en coach) bland de som hade självmordstankar var nöjda med terapin.

13. VAD SOM HINDRADE De som saknat något i terapin kristalliseras ut i tre grupper: De som vill ha mera tid De som vill ha något mera konkret, tips, läxor, övningar, coaching. De män som hade djupa depressioner beskriver att de hade behövt medicin först innan de kunnat tillgodogöra sig samtalen. Några har kommenterat terapeuten som person, någon hade önskat en yngre, tuffare, mer lik en själv.

14. VAD SOM VAR TILL HJÄLP enligt de Unga Vuxnas subjektiva beskrivningar • Förståelse och insikt Förstå orsaken till problemen, förstå hur tidigare erfarenheter man haft i sin barndom i relation till föräldrar påverkat hur man har det som vuxen, att se mönster i hur man tänker om sig själv och hur man lever.

15. Vad var till hjälp forts Differentiera känslor och tankar bättre kontakt med sitt känsloliv, hjälp att få öppna upp för känslor och sätta ord på dem, differentiera dem från andras, bemästra dem och få förståelse för hur ångesten fungerar i förhållande till ett undvikande av känslor. Man beskriver att man därmed har fått ”verktyg” Man blir lugnare, vågar visa sig mer, får bättre relationer och en större frihet, kan sätta gränser för sig själv och får mer energi.

16. Upprättande av egenvärde, egen kraft, ökad självkännedom Ökad tillit till sig själv, och sin förmåga att klara av påfrestningar, att kunna välja och välja bort, att man upprättar gränser utåt och får mer kraft och energi Hjälplösheten förbyts i tilltro. Kvinnor beskriver att de upprättar mer gränser i förhållande till andra, minskar genomsläppligheten. Män beskriver behov av att öka sin genomsläpplighet, att öppna sig

17. Upprättande av relationer • Mångas relationer var konfliktfyllda och skadade och detta var en central problembeskrivning och återkommer när man skall förklara vad som varit till hjälp. Terapin har varit till hjälp för att släppa taget om eller omdefiniera de problematiska relationerna, Förståelsen för dig själv bidrog till att inlevelseförmåga i andra ökade och därmed förmågan att reda ut missförstånd. Man beskriver också en ökad tolerans och förståelse för andra, en ökad ödmjukhet.

18. Krisbearbetning • För några verkade terapin vara en avgränsad krisbearbetning. ”stöd under en förlust” , i samband med förälders bortgång , separation. ”avdramatiserat en tråkig händelse” där man blivit utsatt eller själv handlat på ett sätt som man inte kan acceptera

19. Specifika företeelser • Relationen till terapeuten. Man kommenterar terapeutens förhållningssätt, ärligheten, förståelsen, som att ha fått prata av sig, att bli tagen på allvar, att inte bli fördömd, men heller inte tröstad, att terapeuten var neutral och utomstående, att terapeuten ”stod ut”. • Relationen till platsen och ramen. Man kommenterar värdet av att det fanns ”en plats för mig”, ”att jag var väntad”, och ”samtalet var förberett”. Att det fanns en regelbundenheten i samtalen och och rytmen. • Klargöranden och tolkningar var också viktiga, ”kom bakom det som jag sökte för”. • Man beskriver också att man mådde både bättre och sämre under terapin, ”bättre för att man förstod varför man hade problem , sämre för att problemen hela tiden var närvarande.”

20. ”Jag sa Hej då till barndomen” ”Nu lever jag inte för andra utan för mig själv”